Sjukhusfysiker Ulrika Björeland har disputerat om strålbehandling av prostatacancer

- Det är naturligtvis skönt att vara färdig med doktorsavhandlingen, men jag har inte forskat för att få en akademisk titel utan för att jag tycker att det är så himla intressant och spännande, säger den nybakade filosofie doktorn.

Mer träffsäker strålbehandling

För lite över 10 år sedan hoppade Ulrika på en kurs tillsammans med en kollega i grundläggande forskningsmetodik som forskning och utbildning, FoU, höll i. Då vaknade och växte Ulrikas forskarintresse på allvar. Året efter sökte hon och fick ett anslag från FoU för att forska vidare inom området för strålbehandling av prostatacancerpatienter.

- I den första bildbearbetningsstudien undersökte jag med hjälp av magnetkamerabilder lymfkörtlarnas rörelse under strålbehandlingens gång, totalt ingår fyra olika patientstudier i avhandlingen. Syftet är att kunna identifiera området som strålbehandlas ännu mer träffsäkert, berättar Ulrika Björeland.

Växande avdelning

Sjukhusfysik är en liten men viktig del inom sjukvården, totalt finns omkring 600 legitimerade sjukhusfysiker i hela landet. I tillägg till forskning och utveckling jobbar de med strålbehandling av cancer, strålskydd och bildkvalité, från till exempel magnetkameror.

- I Region Västernorrland har avdelningen vuxit från tre sjukhusfysiker när jag började för drygt 20 år sedan till att idag bestå av sju fysiker. Sjukhusfysik är en kombination av fysik och biologi samtidigt som den tekniska utvecklingen går väldigt snabbt framåt. Det jag gillar är att det inte bara är teoretiskt, säger Ulrika Björeland.

Långsiktigt arbete

Under 8 år har hon varit tjänstledig för att forska och samtidigt arbetat kliniskt på sjukhuset i Sundsvall på halvtid. Att fortsatta arbeta för att behålla den kliniska förankringen i verksamheten, menar Ulrika har varit nödvändig.

- Jag gillar och vill göra det praktiska jobbet, vara patientnära. Dessutom händer det mycket inom vårt område hela tiden som jag inte vill missa. En uppföljningsstudie har också gjorts efter 5 år för att se om bildinformationen i magnetkamerabilderna som tagits före strålbehandling kan avspegla hur behandlingen föll ut, så jag tror inte att det skulle ha varit möjlig att genomföra det här på kortare tid.

Kollegial samverkan

Till sin hjälp har hon haft kollegor från andra yrkesgrupper på sjukhuset, som onkologer, urologer och radiologer. Ulrika rosar det interna samarbetet och hoppas att en akademisk forskarenhet vid onkologen kan byggas upp på sikt.

- Att vi som ett länssjukhus har en givande forskarmiljö tror jag kan göra det enklare att rekrytera nya medarbetare, när de ser att möjligheten och kunskapen finns. Sedan har jag haft otroligt bra uppbackning och stöd från min arbetsgivare och närmaste chef under hela tiden. Jag kommer även att få fortsätta med forskning under arbetstid i min tjänst framöver, vilket jag är väldig tacksam för.

Konkret, vad betyder din forskning för våra patienter?

- Att vi med ökad kunskap kan förfina och individanpassa området för strålbehandlingen och därigenom ge en bättre behandling. Med bättre pression kan vi även undvika strålning av frisk vävnad på ömtåliga organ som urinblåsa och ändtarm, vilket kan orsaka biverkningar hos patienterna. Livskvaliteten ökar om vi förbättrar måendet genom att mildra besvären av strålbehandlingen, det är en stor vinst för patienterna.

Länk till Ulrikas avhandling: MRT kartläggning av rörelse och respons hos prostata och lymfkörtlar: implikationer för strålbehandlingsområdet?