Mer om Gustava Svanström

Gustava Svanström föddes den 15 juli 1874 i Stugun i Jämtland där hennes far var kyrkoherde. Då Gustava bara var två år dog fadern. Svåra år väntade den ensamstående modern, som dessutom hade ambitioner för sina bägge barn; att sonen Emanuel skulle kunna utbilda sig till präst och dottern Gustava få möjlighet att ägna sig åt ”vitterhet”. Mamman gifte sex år senare om sig med kyrkoherden A. F. Hammarström i Långsele och familjen flyttade dit.

Emanuel fick möjlighet att läsa till präst, och han tillträdde också så småningom en prästtjänst i Långsele. Och Gustava fick sin bildningsresa, den gick först till Flickskolan i Härnösand, därefter utomlands; till Danmark, Norge, Tyskland och Italien. Hon återvände till Sverige och prästgården i Långsele där hon bodde kvar under resten av sitt liv. Där kunde hon ägna sig åt vitterhet medan hon hushållade åt sin bror.
Gustava lär ha varit opraktisk och man fordrade kanske inte heller att hon som författarinna skulle ställa upp så mycket som var brukligt att kvinnor gjorde den tiden på prästgårdarna, skriver Maj Olsen i ett porträtt av Gustava Svanström. Gustava Svanström själv har tecknat interiörer från Långsele prästgård i uppsatsen ”Några minnen från en ångermanländsk prästgård på 1880-talet”.

Gustava Svanström debuterade 1904 med romanen En historia från Ådalarna. Denna kärlekshistoria med förhinder har en levande och suggestiv naturskildring. Läsaren får inblickar i den tidens folkliga föreställningsvärld. Bjäran visar sig, och den legendariske trollprästen Spå-Herr-Ola stiger fram.

På Blåhammmars bruk är ännu en romantisk historia, där Blåhammar torde vara lika med Graninge bruk, och det järnbruk en mil över skogen dit man ofta far och hälsar på, är antagligen Forsse bruk. En lagerlöfsk kavaljer vandrar på landsvägen; man påminns då och då om Gösta Berlings saga.

Släktens ansikten är en krönika som löper genom flera generationer. Herrgården ”Hamra” är en av de gårdar kring vilka romanens handling kretsar. Namnlikheten med ”Hamre” leder oss in på den inte alltför vågade gissningen att romanen utspelas i trakten av Långsele, kring Faxälven. Rallarna, järnvägens anläggare, finns närvarande i handlingen. Egendomar byter ägare efter inte alltför hederliga affärsuppgörelser. Dryckenskap, olycklig kärlek, romantik med förvecklingar är andra ingredienser i denna underhållningsroman. Klockringning ackompanjerar romanens slutscen; den klockringring som ljuder genom hela riket vid midnatt den sista december 1899.

För manuskriptet till Släktens ansikten mottog Gustava Svanström år 1915 Iduns stora romanpris à 1.500 kronor, med motiveringen: ”Betydande fabuleringsförmåga, fin observation och en sund, färgrik stil äro egenskaper, som utmärka denna norrlandsroman af en af våra förnämsta yngre författarinnor.”

20 år senare bedömer Karl Mäler i en nekrolog Gustava Svanströms hela produktion:
Hon har ”utgivit en mängd romaner, som ingalunda saknat litterärt värde. Genom all hennes diktning har strömmat en våg av varm medkänsla med de lidande, bekymrade, åsidosatta.” Men det recensenten värderar högst i Gustava Svanströms författarskap är hennes biografiska skildringar Ringar på vattnet och Järn, trä och hjärtan, – Graninge bruks historia genom tre sekler – som har ett ”utomordentligt kulturhistoriskt värde”.

Gustava Svanström avled den 21 maj 1935. Utöver sina många skrifter lämnade Gustava Svanström efter sig en ekonomisk fond att förvaltas av Långsele kyrkoråd. ”Ränteinkomsten skall årligen utdelas som stipendium åt två välartade och begåvade elever i fortsättningsskolan vid Hamre folkskola” står det i testamentet.

Gustava Svanström är begravd på Långsele kyrkogård, mellan sin bror och styvfar.