Syntolkad konst

Genom att syntolka konstverk görs konsten mer tillgänglig och det blir möjligt för en bredare publik att nå konst. Med en syntolkning går det att lyssna till en text som beskriver konstverket och vad det berättar. Det blir ännu en väg att möta konst som kan berika upplevelsen.

Taltidningens reporter Ingela Hofsten, som också är syntolk, har valt tio verk som hon syntolkar här. Samtliga verk visades i utställningen Konstinjektion III – Utblick på Sundsvalls museum, 9 oktober 2020–3 januari 2021.

Konstinjektion är rubriken på tre producerade utställningar med konst från regionens konstsamling. Utblick är undertiteln till utställningen Konstinjektion III, som visade 31 verk som Region Västernorrlands konsthandläggare köpt in för att stötta konstnärer i länet under pandemin våren 2020.

Nedan följer Ingela Hofstens syntolkningar och foton och av de tio verken:

Maria Eriksson, "I för stora skor". ©Maria Eriksson/Bildupphovsrätt 2020.

I för stora skor av Maria Eriksson. En skulptur som föreställer ett barn som ser ut att vara i tvåårsåldern till kropp och längd. Den är gjord i svart keramik som känns skrovlig mot fingrarna. Barnet har på sig något som ser ut att vara linne och underbyxor och en hatt med litet brätte. Kläderna skimrar i metalliskt grönt. På fötterna har hen guldfärgade stövlar, som hamnat på fel fot. Hen tittar upp mot betraktaren med ett truligt och trumpet ansiktsuttryck, neddragna mungipor och armarna i kors. Det är lätt att tänka sig att hen just har sagt ”Jag vill inte!”.

Samuel Andersson, "Wexillum I". ©Samuel Andersson/Bildupphovsrätt 2020.

Wexillum I av Samuel Andersson. En tavla gjord av flera olika material: bomullsduk och linneduk och olika sorters färger och som består av olika färgfält som är hopsydda, för hand ser det ut som, med pyttesmå stygn. Konstnären själv kallar den styckad målning, där varje del är en enskild målning som fungerar i samspel med de andra delarna i målningen. Den är omkring 1,20 m bred och 1,40 m hög och själva motivet består av avlånga men inte helt raka fält av olika bredd i mörkgråa och mörkrosa nyanser som skiftar i färg så att några glänser, andra ser mönstrade ut. Det hela är inramat av små och stora tygstycken på bredden och höjden i olika beiga kulörer.

Ivan Bergdahl, "Gådeån I". ©Ivan Bergdahl/Bildupphovsrätt 2020.

Gådeån 1 av Ivan Bergdahl. Ivan Bergdahl är utställningens äldsta medverkande konstnär, han är född 1929. Hans tavla i tunt målad oljefärg är omkring 1,30 m hög och 80 cm bred och har en smal vit ram. Den föreställer en del av Gådeån i något som jag uppfattar som vårvinterskrud.

Åns svarta vatten är det centrala i tavlan och den slingrar sig bortåt en skog av avlövade träd, som skimrar i rosa-lila, som lövträd kan göra på vårvintern, och bakom den ett berg med snöpudrad barrskog.

Det syns att ån är bredare i vanliga fall, men nu kantas den av snö och is som bildar slingriga mönster där den smält och som är gulkantad vilket tyder på att den är på väg att smälta. Det ser ut att blåsa lite – grenarna på ett snötäckt träd som lutar över högra sidan av ån ser ut att vaja och i vattnet syns krusningar målade i gult och vitt.

Zandra Högberg, "Friendship". ©Zandra Högberg.

Friendship av Zandra Högberg. Ett färgfotografi i storlek omkring 50 gånger 90 centimeter. Två unga kvinnoansikten i närbild, tagen lite snett ovanifrån. Den ena kvinnan tittar rakt på oss med blå, intensiv och allvarlig blick under välformade ögonbryn. Hennes bruna hår är fört åt sidan så pannan är fri. Munnen under de lätt fräkniga kinderna är stängd. Den är fyllig och målad djupröd.

På den andra unga kvinnan syns bara ena halvan av ansiktet. Hon står till vänster sett från betraktaren och lutar sitt ansikte emot den första kvinnans ansikte så att hennes brunhyade panna och kind bildar en mjukt formad linje mot vännens ljusare hy. Även hon har fylliga läppar, målade i en mörkröd färg. Hon blundar.

Mikael Arvidsson, "Torpet". ©Mikael Arvidsson.

Torpet av Mikael Arvidsson. Det här är en oljemålning i dov färgskala. Den är liten, den är väl ungefär 40 gånger 40 cm och den är oramad. Den föreställer ett landskap som ger känsla av Norrlands inland.

Det är sommar: i förgrunden brer grönt gräs ut sig ner mot en sjö där himlens moln och en skog på en smal landremsa speglar sig. Bakom landremsan finns mer vatten och längst bort några ganska höga men runt formade berg.

Men det som framför allt fångar blicken är en faluröd liten stuga i förgrunden, nästan längst till vänster. Den kan nog vara övergiven och hukar under en enorm björk med tätt bladverk som når ända ner till marken och toppen på björken, högt ovanför stugan, har format sig så att den påminner om ett hundhuvud, med två ”öron” som står upp mot den grå himlen.

Agneta B. Lind, "En afton i Magreb". ©Agneta B. Lind/Bildupphovsrätt 2020.

En afton i Magreb av Agneta Lind. En bildväv inspirerad av en resa som Agneta Lind gjorde i norra Afrika i sin ungdom.

Väven är rektangulär och omkring 50 gånger 100 cm stor. Den är vävd av ull, lin och bomull i färger som brukar kallas varma: mot en mörkbrun botten finns mönster i olika bruna, röda, orangea och gula nyanser. Det hela för tankarna till mörk natt upplyst av eld.

Som betraktare kanske man också ser just eldslågor i någon av formerna på väven. Men det går också att uppfatta ett djur med lång nos och upprättstående öron och ett landskap med något som eventuellt kan vara vattenspeglar. Den täta strukturen i väven syns också tydligt, ytan ser mer sträv än mjuk ut.

Stefan Thunström, "Sniffer". ©Stefan Thunström.

Sniffer, ur serien Monsternallar av Stefan Thunström. En figur som sitter precis som en gammaldags nalle, kanske 40 centimeter hög, med de fyra korta benen pekande rakt ut, rak rygg och i grunden hård kropp.

Men medan klassiska nallar brukar ha mjuk och lurvig päls är den här klädd med olika slags tyger, fastsydda med stora vita stygn. Ett ben är rödrandigt, ett annat rutigt, på kroppen har den ett lappverk av olika, lätt smutsiga, uppenbarligen begagnade tyger. Den höga kragen är gjord av grovt snöre, virat i många varv, medan huvudet är mjukt att ta på, eftersom det är av gröngul sammet.

Sniffer har också tre öron som står upp som höga kaninöron, i olika färg och mönster. På vänstra sidan av huvudet finns två stora ögon av glas, det ena ovanför det andra. Pupillerna har olika färg och ser ut att titta åt olika håll. Nosen, slutligen, är ett slags böjd snabel gjord av ett rör med flera centimeters diameter, av bronsfärgad metall.

Kamp av Erik Lindström. Erik Lindström som signerar sina verk Elmo, har gjort sig känd för sina väggmålningar. Bland annat finns det en sån på en husfasad som vetter mot E4:an strax norr om Sundsvall.

Den här tavlan, i storleken cirka 1,10 m gånger 80 cm, är målad i hans karaktäristiska stil som ofta består av stilistiska djurfigurer hopsatta av mängder av små fält med olika form, omgivna av tydliga vita linjer. Innanför linjerna är varje fält är målat i olika nyanser och tillsammans formar de en helhet. Det hela för tankarna till barndomens målarböcker.

Den här akrylmålningen föreställer två fåglar som svävar i luften i närkamp. De ser exotiska ut, med stora fjäderdräkter och något slags höga kammar på huvudet. Näbbarna är kraftiga. Färgskalan är mörk och varm, i violett, brunt, grönt, blått och brunt.

Skogen av Karin Olsén Öberg. Det här är ett av utställningens grafiska blad och också en av de minsta tavlorna – själva bilden mäter ungefär 20 gånger 20 cm, men har en bred passepartout och ram, båda i vitt.

Motivet är enkelt – en räv som springer framför några granar, men det har en lite mystisk och fantasieggande känsla över sig. Det ser ut att vara natt, rävens kropp är svart, liksom de två granarna alldeles bakom den med sina hängande grenar.

Vilken teknik konstnären använt framgår inte, men bilden har samma karaktär som ett träsnitt, med sitt lätt kantiga uttryck. Granarna längre bak är blåtonade, som månbelysta. Trots att räven rör sig vilar det en tystnad och stillhet över bilden.

Silverlöv i rött av Birgitta Ricklund är en skulptur som ska hängas på väggen, gjord av trä och spegelglas. En kvadratisk mörkblåmålad träskiva på ungefär 40 gånger 40 cm. På den sitter en rund spegel som når nästan ut till kanterna. Den i sin tur är till stora delar täckt av ett så kallat silverlöv, som är ett traditionellt samiskt smycke, format som ett stilistiskt löv. En tvådelad symmetrisk form, rundad överst, med flikar med runda hål i åt sidorna och en rejäl spets längst ner.

I den här versionen är silverlövet mörkrött, och ser liksom hamrat ut. Det i kombination med glänsande färg ger ett nästan metalliskt eller läderartat intryck, men lövet är gjort av trä. I lövets hål och mellan dess två delar finns spegeln – konstnären har sagt att detta är ett silverlöv som speglar tillvaron.

Syntolkningen finns även på Spotlight Taltidningen Västernorrlands webbplats i sin helhet.

Syntolkning: Ingela Hofsten

Fotograf: David Schreiner