September 2021: "The Ascent" av Daniel Ivo

Ett naturfotografi. En tuva gräs som svävar ovanför ett vatten med en landremsa som horisontlinje.

Tuvans ovansida är mörkare men på dess undersida syns grässtråna som spretar åt olika håll och ett träd som slagit rot som är i samma storlek som gräset. Nedanför tuvan är det vattnet som kantas av klippor och några späda träd. Bakom träden går det att ana solen som ett orangefärgat ljus.

Vattnet är alldeles stilla. Landremsan speglas i vattnet.

Det är då det uppenbarar sig. Att verkligheten är vänd upp och ner.

I själva verket ligger tuvan som en solitär ö i ett spegelblankt vatten. Det är tuvans spegling som är överst och landkantens spegling som syns i bakgrunden. Vattnet är himlen. Gräset och det lilla trädskottet svävar i luften men bakgrunden är densamma fastän upp och ner. Vattnet har inte den minsta krusning på ytan så det går inte att skilja vad som är spegelbild från vad som är verklighet.

Det en ögonblicksbild av naturens stillhet. Sen är den vänd 180 grader. Vad konstnären gjort då är att vända på perspektivet och låtit bilden bli en annan. Istället för att vara stillsam så blir den magisk. Istället för att vara en avbild så blir det en illusion. Naturbilden blir snarare en filosofisk fråga.

Vad är verklighet? Är det vi ser alltid det uppenbara? Vad händer när vi vänder på perspektiven?

Istället för att visa verkligheten som vi är vana vid att se den så blir verkligheten visad som vi också hade kunnat se den – om vi bara hade tittat på den ur en annan synvinkel.

Om vi ställer oss på händer eller om vi vänder på huvudet, hur ser vår omgivning då ut?

Verket heter "The Ascent" som översatt från engelska betyder uppstigningen. Konstnären är Daniel Ivo.

Att vända på perspektiven är också en del av konstens värde. Att vrida och vända på frågor och värderingar. Att låta betraktaren se bortom det sagda, visa det oupptäckta, ge andra infallsvinklar. Det kan konsten ge oss om vi vill ta emot.