Februari 2019: Sillgrissla av Torsten Westerlund

En teckning urtagen ur en trasig ram har arkiverats i Regionens konstförråd och efter en tid fått ny ram. Efter att den hängt i en korridor i Härnösand fick den häromdagen en ny plats i ett väntrum. Föreställande en fågel med lång smal näbb. Den är tecknad i blyerts. Det är en närbild av en alka som i profil möter oss med sitt glasklara öga. En skarp blick. Vad ser den? Min smärta, min svaghet kan den bära den en stund när jag väntar?

Konstnären har fångat och gjort den levande med enbart gråskalan som verktyg. Med säker hand har fågeln avporträtterats och med sina mörka toner ger den ändå värme med sin skarpa blick och vi kan lugnt sitta och fundera över vad den tänker på och vad den ser. Konsten kan vara en spegling, ett sätt att möta oss själva. Genom konst kan vi få syn på saker som berör oss som vi inte hittat förutom.

I vårdmiljöer kan det komma reaktioner på mörka bilder, på svart vit grafik. Att det är dystert, att det är hotfullt eller inte inger hopp. Men vi är alla olika. En mörk eller svartvit bild kan också möta oss där vi är.
Vi behöver bli bekräftade i vårt mörka liksom det ljusa. Och det som skrämmer några kan ge hopp och styrka till andra.