Oktober 2023: Monotypi av Eliza Svensson
En abstrakt grafisk bild i mörka färger. En monotypi, ett unik, tryck gjort i ett exemplar. Lite rostfärgad, lite betongfärgad. Mjuka former och rörelser med ljusa partier likt myller av svampar uppifrån eller blomblad? Kaos eller ordning?
Bilden får illustrera citatet nedan som Lennart Hellsing en gång uttalat.
(Konsten) är de tunna joniska pelare av ljus och andlighet som bär upp vår civilisation /…/Sviktar dessa pelare begravs vi alla i ett rykande virrvarr av järnskrot och cement/…/
Det här är en mörk bild. Ett grafiskt blad i mörka färger. Den kan fånga upp citatets alltid lika aktuella försvar för konstens betydelse och också dess ständiga hot och ifrågasättande.
Många vi möter i vården skulle kalla den för deprimerande. En del skulle fälla kommentarer som – ”varför finns det så många mörka, dystra bilder inom vården? Det finns bara mörk konst i sjukhuslokalerna ”osv.
På 1960- och 1970-talet köptes det in samtidskonst som också idag är vårt uppdrag. Att köpa in konst som görs i samtiden, det vill säga i nutid av, nu levande, aktiva konstnärer. Byggs det en ny byggnad fyller vi den med dagens konst. Konsten ska spegla den tid vi lever i nu. Till slut blir det en blandning av många samtider.
När tiden går förändras också normer, trender och synen på allt vi har omkring oss.
Under 1960 och 1970-talet präglades konsten av energi och en tro på konsten som en omvälvande kraft. Många konstnärer var engagerade i politiska och sociala frågor och kämpade för och emot samhällsstrukturer, krig och miljöförstöring, materialism och masskultur. Det fanns också en stark initiativförmåga och konstnärerna vågade prova att använda gamla tekniker på nya sätt. Det pågick ett uppror mot ”den fina konsten” som ansågs tom och meningslös.
Regionen köpte då in bilder som var präglade av dessa engagemang och som visade på både realism och mörker.
Ragnar von Holten utställningskommissarie för utställningen ”Det stökiga 70 talet” på Moderna museet skrev i en text om ”tidens bildbesatthet, bildflödet, den lössläppta fantasin manifesterad…/ Helt nya motiv såg dagens ljus, Sverige översvämmades av bilder.”
Många samtider finns samlade i Regionens lokaler. Att Regionens konst är mörk stämmer därför inte längre (om det någonsin gjort det?). Nyare samtider har gjort konsten ljusare men ett och annat mörkare verk hänger uppe. För att mörka bilder också har ett berättigande och betydelse för betraktande. Ibland kan det finnas behov av att spegla sig i samhällets möka sidor, i ens eget mörker. Eller så kan människor tycka om svart, rostbrunt, cementgrått… Så enkelt kan det vara.
Eliza Svensson, 1912–1990, född och verksam i Falkenberg, var målare, tecknare och grafiker. Hon studerade vid Konstgillets målarskola i Borås och Académie de la Grande Chaumière i Paris. Hennes konst består av abstrakta kompositioner med panoramamotiv och detaljstudier av ett begränsat stycke av en klippvägg samt vittrade ting hon hittade längs havsstränderna.