Oktober 2022: Målning av Christine Crowley
En oljemålning, en kaskad av färger. Lager på lager. Det ser ut som duken först är grundad med färgerna gult, orange, blått, svart och rosa. Sen har en del gult målats över det och slutligen en omgång med vitt och grått här och var. På ett ställe syns som ett titthål i det vita. Ett runt hål där färgerna blå, orange och röd möts. I högra nedre hörnet är ett gult större fält. På det har två röda cirklar målats med svarta konturer. Ett annat gult fält syns högre upp. Det har flera smala diagonala ränder där bakomliggande färger framträder. Likt skrapmärken. Övre vänstra hörnet är svart. På några ställen har det vita bildat fingertjocka linjer som alla är vertikala. Det ligger ett horisontellt streck som delar sig i nedre delen av tavlan, över det gula. I högra hörnet har konstnären skrivit hela sitt namn med en kontur av en ruta runt.
En abstrakt bild.
Att en viss grupp av patienter inte klarar av abstrakt konst är en vanlig uppfattning. Men likväl som det finns en sorts konst som passar alla så finns det inte någon sorts konst, som i motsats, ingen vill ha. Smaken och seendet är olika. I en neurovetenskaplig studie mättes aktivitet i hjärnan med en MRI kamera då människor fick se olika bilder på konst. (Det var konstverk från museer men inte de som var så kända eller reproducerade.) Verken undersökningsgruppen fick se var väldigt olika och försökspersonernas uppgift var att poängsätt varje verk utifrån vilket som berörde dem mest. 1-4. Resultatet blev att det fanns ingen typ av konstverk som fick samma poäng hos alla. Det var väldigt individuellt.
Forskaren Judy Rollins hävdar att en större variation i konstutbudet i vården är önskvärt för att kunna tillfredsställa olika behov. Hennes forskning visar att abstrakta verk också kan ge positiva effekter.
Rollins skriver i sin bok/avhandling ”Purpose-built Art in Hospitals” att nyare forskning visar att tvetydigheten i abstrakta kompositioner kan ha positiva effekter. Boken bygger på en internationell studie som gjorts på sjukhus världen över. Rollins har där utforskat konstverk som är gjorda för platsen, platsspecifika verk, och talat med konstnärer och sjukvårdspersonal. Hon presenterar konstens många funktioner i sjukhusmiljöer och uppmuntrar en större variation i konstutbud för att bättre kunna tillgodose alla olika behov som finns hos patienter, personal och besökare. Flera sjukhus bekräftar i Rollins bok att abstrakt konst och konst med andra motiv än natur visat sig påverka patienter och personal positivt.
Att uppfattningen, som finns i vården, att enbart bilder med naturmotiv skulle vara välgörande för patienter har sin grund i forskaren Roger Ulrich undersökning. Den gjordes på nittiotalet ”Evidensbas för vårdens arkitektur 1.0”. Där kom Ulrich fram till att majoriteten av allmänheten ogillar abstrakt konst och tycker det är oattraktivt med känslomässigt utmanande eller provocerande konst.
Ulrich har varit en ledande forskare inom fältet att skapa attraktiva vårdmiljöer. Hans synsätt om att natur är särskilt passande att ha i sjukhusmiljöer har anammats av vårdutbildningar och därmed blivit en sanning hos många vårdpersonal.
Ulrich skrev i sin avhandling att naturmotiv förbättrat emotionellt välmående, minskat stress och verkat smärtlindrande. Det är säkert sant. Men lika sant är att samma effekt kan uppnås då människor möter abstrakta verk. Människor är olika och upplever konst på olika sätt oavsett vilken patientgrupp de tillhör.
Därför försöker vi på konsthandläggningen placera ut konst för många smaker och seende.
Christine Crowley, född i Yorkshire England men numera bosatt i Kapstaden, Sydafrika. Utbildad i York och Guildford Schools of Art.