Mars 2022: "Today I" av Margareta Jansson

En ung kvinna står rakt framför oss, Hon är klädd i en svart kortärmad, kort klänning med detaljer av nitar med dragkedja fram. Ett svart skärpt hänger löst under midjan. Hon bär svarta transparanta strumpbyxor och höga svarta kängor utan klack. Hon har svart halvlångt hår med lugg och är mörkt sminkad runt ögonen. Hennes pose är lite osäker. Hon håller i sin ena tumme med sin andra hand. Lite sådär som det är lätt att göra, peta lite på nageln när det känns osäkert vart ens armar ska placeras.

En ung man står snett framåtvänd mot oss, han är lång, har långa svarta dreads och är piercad med flera ringar i underläppen. Klädd i svart jacka, svarta byxor nedstoppade i svarta höga snörkängor. En lång kedja faller som en båge vid byxfickans sidficka och fyra hänglås är fastsatta i jackans blixtlås. I fyra av hans dreads är gula band inflätade och under halsen har han ett runt textilmärke. Symbolen för radioaktivitet. Han har en rakryggad men avslappnad pose med händerna i sidan, lite avmätt.

Bakgrunden är täckande gul. Nedanför paret är målat ett svart-gult band, likt det killen har runt halsen. Ett varningsband.

Det här är två ungdomar av idag. Svartklädda med accessoarer som av en del kan upplevas som uppkäftigt, stötande och signalera fara. Konstnären har förstärkt intrycket med den gula färgen och varningsbandet.

Men om vi tittar noggrannare på paret utstrålar de inte med sina kroppsspråk och sina miner något helt annat? Ser de inte mjuka, avslappnade, osäkra, stolta och jättesnälla ut?

Det är med människor som med konsten. Ge den lite tid. Titta bakom första intrycket, låt insidan komma ut. Låt konstens första intryck passera och lär känna vad du upplever på djupet. Vad ser du och varför? Vad tror du konstnären vill säga och varför?

Konsten kan, förutom att ha sitt egenvärde, användas för samtal. I vården är det ett ypperligt tillfälle att titta på konsten i korridoren, patientrummet, väntrummet. Inte analysera verk ur konsthistoriska perspektiv, tekniker och strömningar utan samtala om det vi ser, här och nu. Vad skapar detta motiv för tankar hos mig? Just där kan vi möta varandra i samtal.

Konsten kan användas för att avhandla olika teman. Genom att samtala genom konst kan vi få möjlighet att bättre förstå oss själva och andra.

Skrev om detta i årets första presentation med Valdas Kurklietis Snöflinga som på ett annat sätt kan öppna samtal med sin fantasifyllda uppenbarelse.

Januari 2022: "Snöflinga" av Valdas Kurklietis

Today I är tydlig i sitt motiv men har ett tema som är mer komplext. Vi ser vad den föreställer men det är när vi ser bakom dessa ungdomars utsida vi kan visa oss för varandra. Hur går tankarna när jag ser på detta konstverk? Här går det att avhandla fördomar och åsikter vi kanske fått med oss utan att reflektera vad de egentligen speglar. Vi kan få andras perspektiv, vi kan vrida och vända på våra egna. Vad har vi för syn på omvärlden? Hur har vi tillskansat oss dessa? Vi kanske får syn på nya sidor hos oss själva, vi kanske till och med blir öppna för att ändra invanda mönster och tankar. Ett gott samtal kan göra skillnad. De måste vi värna om.

Olle Granath, konstkritiker sa:

”Betydelsen av goda samtal har bara ökat som en följd av det våldsamma informationsflöde vi lever mitt i. Ibland kan det finnas anledning att fråga sig om inte det goda samtalet borde räknas in i de utrotningshotade arterna i vår värld...”

Konstnären

Konstnären är Margareta Jansson född 1956, målare och skulptör. Karlstad. Hon arbetar gärna med olika teman som Acceptans, Positioner, Identitet, Mätbarhet. Innehåll som har med människans villkor, upplevelse och interaktion att göra. Människans kroppsspråk och rörelse.