Mars 2018: Lämlar av Frida Fjellman

I Region Västernorrlands konstsamling finns stora tredimensionella verk som utan tvekan passar in under benämningen offentlig utsmyckning. Men också mindre konstföremål som flyttade ur sitt sammanhang skulle kunna tas för prydnadsfigurer, hämtade hemma hos dig eller mig. Som betraktare behöver du gå riktigt nära för att upptäcka den här konsten.

​Där någon stannar upp och förundras rusar andra förbi, stressade eller försenade till ett möte. I montern strax innanför regionhusets huvudentré finns en samling färgstarka glasdjur, ett tänkt utsnitt av ett lämmeltåg. Figurinerna är till formen identiska, var och en med väl synlig fog från tillverkningen. De har varierande teckning i starka, nästan självlysande kulörer där opaka partier ställts mot transparenta. Färgsättningen gör djuren unika och karaktärsfulla. På ett detaljmässigt plan är formen mycket reducerad men uttrycket levande, aktivt och energiskt.

Konstnären Frida Fjellman har omskrivits som det svenska konsthantverkets Bruno Liljefors och hyllas i både svensk och internationell press för sina mångfacetterade verk. I hennes produktion ryms bland annat färgstarka takkronor med fantasifullt formade beståndsdelar, en slags materialiserad väderlek och så alla dessa djur, vilda som tama, stora och små. Genom utställningarna iscensätts vårt behov av trygghet och hur skiftande sinnestillstånd som glädje och förväntan kan bli till utsatthet, rädsla och ovisshet. Den turnerande slöjdutställningen First Level Craft som visades på Murberget Länsmuseet Västernorrland 2015 ifrågasätter vad hantverk, design och mode är och ska se ut. Där visades bland mycket annat Frida Fjellmans lämlar och bävrar i glas med svansar snidade i trä. Samma år tilldelades hon Konstnärsfondens femåriga arbetsstipendium.

De flesta av oss associerar lämmeldjuret med ett utpräglat flockbeteende. Var för sig i en glasmonter skulle figurinerna kunna uppfattas som en lyckad iscensättning av ensamhet. I kontorsmiljö kanske snarare som en inredningsdetalj med attityd. När figurinerna precis köpts in och placerats ut kom reaktioner från personal och besökare som tyckte det såg ödsligt och instängt ut i montern: visst ska väl djuren få ett landskap att vara i, något mjukt att springa på..? För placering i offentlig miljö krävs ofta inglasning, i det här fallet en monter, tillägg som otvivelaktigt riskerar att påverka både tolkning och upplevelse. Men ett möjligt och fantasieggande landskap har glasdjuren inom nära räckhåll: Göran Danielssons stora emalj Yellow Submarine, tillkommen åren 1967-68, samtida med byggnaden som nu går under namnet Regionens hus.

Karakteristiskt för Frida Fjellmans konstnärskap är just iscensättningar som bygger hela landskap och berättelser i glas. Och säg den inköpare av offentlig konst som inte vill tillskapa platsspecifika uppdrag för konstnärer, gärna med så få begränsningar som möjligt. I verkligheten finns ett antal parametrar att förhålla sig till, inte sällan steril- och säkerhetskrav samt olika hållbarhets- och tillgänglighetsaspekter. Sist men inte minst, riktlinjer för inköp och en budget att hushålla med.

Är det då klokt att köpa in enstaka verk, hellre än att helt avstå? Hur många glasfiguriner krävs för att det ska uppfattas som ett lämmeltåg, en liten flock eller åtminstone utsnittet av en? Och hur fungerar glaskonst i offentlig miljö?

Tanken att låta hundratals glasdjur ta över och transformera hela entrén till ett slags artificiellt och kreativt landskap är lockande. Samtidigt ett scenario där inköparen riskerar att göra konstnären och konsten orättvisa. En och annan figurin skulle säkert krossas av personal och besökares framfart. Någon särskilt färgstark flyttas in på ett kontor eller fikarum, kanske rentav försvinna ner i en ficka eller väska som en souvenir eller trofé. I all välmening och av praktiska orsaker skulle glasdjuren förmodligen också ställas åt sidan, sättas i säkerhet och få maka lite på sig. Flocken skulle så skingras, undan för undran. Minst sagt en mindre lyckad utveckling utifrån ambitioner kring inköp för offentlig miljö. Men som konstnärlig installation betraktat skulle paralleller kunna dras till hur vi människor på olika sätt förhåller oss till djuren, naturen och oss själva. Där en klampar fram och sätter egna intressen främst, stannar en annan upp, tar in och låter sig beröras.

Nina Tenskog

Läs mer om Frida Fjellmans konstnärskap på hennes webbplats (fridafjellman.com).


Tillbaka till toppen