December 2023: "Överhuvudtaget 1" av Joachim Carlsson

Bakgrunden är starkt gul. Vi ser fem personer bakifrån, i nedre delen av bilden, från axlarna och upp. De är målade/tecknade i olika färger. Den första personen har brunt lockigt hår och brun klädsel, nästa har ljust uppsatt hår, grå kläder, den är tecknad i blyerts, personen bredvid har lockigt hår målat med vit färg och den gula klädseln smälter in med bakgrunden, nästa person har gulbrun klädsel med kort hår och den sista är mörkgrå både i hår och kläder och har halvlångt hår.

De kanske står och tittar på ett konstverk. Hur berörda blir de?

Smak i konst är högst individuellt och kan vara svårt att förutse. Vad ger vissa konstverk deras mystiska "dragkraft"? Vad är det som gör att vi tycker om ett visst konstverk mer eller mindre? Det var frågor som forskare på New York universitet ville ha svar på.

För att ta reda på detta sammanställde de en uppsättning bilder av tvådimensionella visuella konstverk som spände över en mängd olika perioder, regioner, stilar och genrer (femtonde till nittonhundratalet, västerländska och österländska verk, föreställande och abstrakta.)  När de valde ut bilder från museisamlingar såg de till att det var mer okända verk som inte hade reproducerade och sålts som affischer m.m.

Ett antal observatörer kopplades sedan upp till en magnetkamera (fMRI)

Varje observatör visades samma serie av 109 färgkonstverk medan de skannades med fMRI kameran, och ombads att betygsätta varje konstverk utifrån – ”Hur mycket berör den här bilden dig?" på en 4-gradig skala De hade fått instruktioner att forskarna var intresserade av deras egna, individuella svar (snarare än av vad som kan vara den "normativa" bedömningen av varje konstverk), och informerades om att estetiska upplevelser kan komma i en mängd olika former: "Målningarna kan täcka hela intervallet från "vacker" till "konstig" eller till och med "ful".

Sedan mättes observatörernas DMI aktiviteten i hjärnan. I Prefrontala cortex som har kopplingar till alla sinnessystem. (Aktiviteterna syns med olika färger)

Där kunde forskarna se tydliga förändringar i de regionen som har kopplingar till jaget när bilderna visades. Det blev mer förändring vid de konstverk observatörerna sa berörde dem mycket och mindre vid när de fick se en bild som inte berörde dem alls.

Resultatet visade att det var mycket individuella svar på bildkonsten. Det hade ingen betydelse hur själva konstverket såg ut, eftersom varje konstverk fick högt betyg av vissa observatörer och dåligt av andra. DMN-aktiviteten visade att vissa konstverk, även om de är obekanta, kan vara så väl matchade med individens unika smak att de får tillgång till de berörda neurala substraten med jaget – tillgång som andra yttre stimuli normalt inte får. Detta förmedlar en känsla av att bli "rörd” eller "berörd inifrån".

Detta överensstämmer med den moderna föreställningen att individers konstsmak är kopplad till deras känsla av identitet, och tyder på att DMN-aktivitet kan tjäna till att signalera "självrelevans" i en bredare mening än man tänkt hittills.

Edward A. Vessel skriver i sin rapport:
”Det är ett betydande ögonblick då våra hjärnor upptäcka en viss "harmoni" mellan den yttre världen och vår inre representation av jaget – vilket gör att de två systemen kan samaktivera, interagera, påverka och omforma varandra. Det går inte att säga vilka egenskaper som gör ett specifikt konstverk så utsökt anpassade till en individs smak. Ändå ger denna hypotes en sammanhängande förklaring av data att den inte bara överensstämmer med vad vi vet om DMN, utan också med vad vi vet om konst. En intensiv estetisk upplevelse bär ofta med sig en känsla av intimitet, "tillhörighet" och närhet till konstverket. Det kan vara svårt att föreställa sig att erfarenheterna av observatörerna som låg i en MRI-skanner och tittade på bilder av föga kända konstverk som valts ut av någon som inte visste något om dem, nådde de djupa nivåer som ger konsten dess intensiva kraft.  Och ändå är uppgifterna övertygande i linje med erfarenheten för estetisk upplevelse:  Det ursprungliga syftet för denna forskning var att mäta sambandet av estetisk upplevelse i frånvaro av yttre påverkan. Men betoningen på en mångfald av konstnärliga stilar och ämnen kan, utan tvekan, också ha ökat chanserna att några av konstverken resonerar hos varje betraktare på ett särskilt kraftfullt sätt.”

Det händer alltså något i kroppen när vi tittar på ett konstverk och vi upplever eller tolkar den reaktionen olika. Det går därför inte att tillskriva egenskaper hos något speciellt konstverk utan det är var och ens estetiska upplevelse som avgör hur vi upplever ett konstverk. 

 

Joachim Carlsson, född i Göteborg 1966. Bor och verkar i Stockholm och Göteborg. I hans verk arbetar han med frågor kring språk, tecken och uttryck – kommunikationsvägar mellan människor – och olika yttringar för gemenskaper och utanförskap. Joachim vill undersöka människans relationer till samhälle och till den enskilda individen, både som social som existentiell varelse. Detta har bland annat tagit sig uttryck i en serie verk som diskuterar platser och ytor i samhället som mentala tillstånd, hierarkier och tecken för särskiljande.

Collografi är en grafisk metod som är enkel och experimentell. Plåten görs av kartong som man lackar så att den tål vatten. I kartongen kan man skära ut sitt motiv eller bygga på höjden med lim och krita.

MRI (functional magnetic resonance imaging, fMRI) är en metod som används för att kartlägga de neuronala kretsar som är aktiva vid kognitiva, emotionella, sensoriska och motoriska uppgifter. 

DMN Inom neurovetenskap är standardlägesnätverket (DMN ) är ett storskaligt hjärnanätverk som huvudsakligen består av den mediala prefrontala cortex. Det är mest känt för att vara aktiv när en person inte är fokuserad på omvärlden och hjärnan är i vaken vila, till exempel under dagdrömmar och sinnesvandring. Det kan också vara aktivt under detaljerade tankar relaterade till extern uppgiftsprestanda. Andra gånger som DMN är aktivt inkluderar när individen tänker på andra, tänker på sig själv, kommer ihåg det förflutna och planerar för framtiden. 

Prefrontala cortex, prefrontalkortex eller prefrontala barken, är den främre delen av hjärnans pannlob, och ligger framför premotorkortex och motorkortex. Det omfattar Brodmannareorna (BA) 10, 11, 12, 46, 47, samt delar av flera andra areor.[1] Prefrontala cortex har kopplingar till alla sinnessystem samt subkortikala strukturer som amygdala och hypotalamus.
 
Estetik är en disciplin som handlar om uppfattning, uppskattning och produktion av konst. Estetiska upplevelser, som att titta på målningar, lyssna på musik eller läsa dikter, är kopplade till uppfattningen av yttre föremål, men inte till någon uppenbar funktionell användning som föremålen kan ha. Estetisk upplevelse involverar mer än preferens, och omfattar en mängd olika känslomässiga reaktioner som sträcker sig från skönhet till vördnad, upphöjdhet och en mängd andra (ofta kunskapsbaserade) känslor.
 
Edward A. Vessel, Ph.D. is a research scientist at New York University’s Center for Brain Imaging. Dr. Vessel’s research combines brain imaging with behavioral and computational approaches to study how individuals are moved by, and get pleasure from, visual experiences. He received his PhD in Neuroscience from the University of Southern California.