Oktober 2021: "Bestick" av Eva Söderström

På en betongsockel tornar tre bestick upp sig. En kniv, en gaffel och en sked. Allt obearbetat och rått. Besticken är korta och grova i sin karaktär. Också de gjorda i betong. Med mörkgrå kulör på sockeln, ljusare grå på besticken som också här och där tonats ännu ljusare av betongens kalkutsöndring.

Bestick, vardagsföremål som vi möter varje dag i plast, i trä men oftast i metaller. I betong blir de istället en fest för ögat. Att de sedan placerats i ett utrymme gjort för matintag, en cafeteria/matsal ger rummet karaktär och inslaget kan både bli en hyllning till vardagsföremålen liksom ett kännetecken för platsen.

Konsten har ett egenvärde men i regionens lokaler och då framförallt i vårdlokalerna kan den också fungera som markörer.

Orienteringsmarkör: På ett stort sjukhus kan det vara konsten som är vägvisaren. En tavla, en skulptur som visar att vi befinner oss i rätt korridor, på rätt väg dit vi ska. Konsten kan också fungera som ett riktmärke att vi är på rätt plats och den kan också vara en identitetsmarkör för en verksamhet.

Att placera besticken i matsalen var inte bara en identitetsmarkör utan också ett sätt att slå an till den övriga arkitekturen, i rummet där den är placerad. En arkitektur till mestadels bestående att rå betong.
Konstnären är Eva Söderström

"This must be the place" av Jan Håfström

Det går också göra det väldigt tydligt. Som i verket nedan. En litografi av konstnären Jan Håfström som med en serie pratbubbla i grått skrivit just ” This must be the place” i svart.

Den hänger i en korridor och du får syn på den när du öppnar en av entrédörrarna till Regional utveckling.