Mars 2021: "Baby" av Lena Kriström

En stående baby i grå, rå betongyta med en grön glass, på pinne, i handen.

Baby, då brukar vi tänka oss, något litet och sött. Någon som vi vill värna och ta hand om.

Den här babyn är något helt annat, en gigant. En baby som är högre än oss och som är i avsaknad av gulligt.

Det finns där, det där knubbiga babyhullet, den runda magen och stora huvudet men den har inget behov av stöd. Inga vacklande ostadiga ben, inga runda uppfordrande ögon. Nej, här möter oss ett stadigt barn, uttryckslös, i det närmaste kaxig men sin glass i handen. Glassen lyser grön.

Den här skulpturens kaxighet är störig. Det har kommit reaktioner på den, på båda platserna den varit placerad, om att få den omplacerad. Kanske handlar det om att möta något som inte är vad det förväntas. Något som tar plats, tar för sig och bara står. Här finns inget inställsamt, inget mjukt, bara lilla glassen lyser upp, annars möts vi av hårdhet och gråhet. Ett barn utan blick, en jätte utan insmickrande attribut.

Det är synd att tala om fint och fult vad det gäller konst. Låt oss hellre tala om vad det gör med våra känslor. Vad den väcker hos oss. Tala om det ljusa likväl som det mörka. Vad är det som får oss att tycka si eller så? Vad läser vi och vad förmedlar vi? Att ta bort det som får oss att känna obehag eller aversion inför är inte alltid lösningen. Dessa reaktioner kan ta fram det vi har inom oss, låta det komma upp till ytan, fram i ljuset. Kanske kan vi lära oss något om oss själva. Kanske är det bra att bli lite störd.

Skulptör Lena Kriström bor och arbetar i Jukkasjärvi, Kiruna. Född 1953 Östersund. Lena Kriström hugger stenskulpturer i granit- marmor- och kalkstenar. Hon skär isskulpturer för Icehotel och för event runt om i Sverige.