Ryckningar och kramper
I svår fas kan den sjuke drabbas av muskelryckningar och/eller kramper till följd av urladdningar i den skadade hjärnvävnaden (myoklonier på fackspråk).
Muskelryckningarna behöver inte behandlas om den sjuke inte tycks lida av dem. Svårare kramper kan oftast avhjälpas med kramplösande läkemedel.
Kontrakturer, till exempel fingrar som inte går att räta ut, är vanligt i de senare faserna. Här måste man försöka hålla lederna igång med uppmjukande övningar. Smärtstillande läkemedel kan vara nödvändigt innan man startar övningarna.