”Växtverk”

På galleri Lokomotiv i Örnsköldsvik, visar Kerstin Lindström VÄXTVERK, en komplex och omfattande utställning som bjuder på verk från olika perioder, där natur, vetenskap och konst existerar sida vid sida. I galleriets två utrymmen möts man av digitala utskrifter, textilverk, skulptur och objekt, en utställning som kan läsas som kvintessensen av konstnärens process och arbete.

På samma sätt som alkemisten för mer än 2000 år sedan försökte förstå kärnan i naturens element, framställa guld och ett livselixir som skulle bota alla sjukdomar och förlänga livet, försöker konstnären att förstå naturen i all sin rikedom. Har hennes konst även samma magiska kraft som De vises sten, som påstods kunna växa och föröka sig, så att den aldrig tog slut?

”Start, kraft, inbromsning, vila och återväxt.
Årstiders växlingar, rörelser, ljus och skugga.
Om och om igen erbjuder skogen markkontakt.
Hur länge till kan vi räkna med det?”

Lindströms utställning vittnar om naturens gång och lyfter fram väsentliga frågor, tankar och funderingar kring vår omvärld och miljö. Att värna om naturen, studera levande organismer, ensam och i samband med andra aktörer, är viktiga delar i Lindströms arbete. Förgreningar, både i en formell och en konceptuell form. Projekt, möten, samarbeten, med naturen och människan i fokus.

Växa och föröka sig, växtverk med växtvärk?

Rygg mot rygg, med gemensamma växtegenheter, samtalar två växtverk. ”Förgreningar”, en digital utskrift på textil, en storskalig och hypnotiserande bild, där ett extrakt av ljusgrön fönsterlav möter svart matt textil, presenterad som en juvel och ”Fragment I-V”, ett antal objekt, en grafisk installation, i kontrasterande mörka och ljusa toner.

Det skulpturala textilverket är resultatet av ett samarbete, Artist in Residence (AIR) på Hämeenlinna University, Finland under sommaren 2021 och hör till pågående projektet ”Touching Ground”, en studie av lavar och ett arbete med att undersöka marken, som hon startat under Köksbordsresidenset, våren 2021.

Lavar, en fascinerande organism, som den allsidigt förgrenade fönsterlaven med sitt kuddlika utseende som växer i mer eller mindre vidsträckta mattor ”så fantastiska, och rätt krångliga att förstå och artbestämma” skriver Kerstin Lindström och lägger till ”Jag är helt förtrollad. Hur ska jag våga klampa runt i skogen igen?”

Genom hela utställningen är naturens närvaro kännbar. En fysisk och metaforisk närvaro, en känslig och personlig relation. Lindström sammankopplar, samarbetar, möter. Hon involverar, skapar förgreningar och gemenskap, fäller gränser för tid och rum i en konstnärlig gemenskap.

Längst inne i galleriet på den vita upphöjningen har Lindström placerat objekten ”Fragment I-V”, en installation i form av en dialog mellan konstnären och Åke Lagerborg, en skulptör från Örnsköldsvik, som gick bort 2020. Genom placeringen av en del av objekten på små socklar av sten som tillhört Åke Lagerborg, ger Lindström stenarna ett nytt liv, som om hon tillförde dem en magisk karaktär, som om de växte från efemära till eviga under utställningens tid.

Ett växande verk som växer fram genom ett annat verk, en förgrening som binder ihop två verk, två epoker, två konstnärskap, två konstnärer med starka gemensamma band till naturen.
Den hårda graniten, den mörka färgen, Lagerborgs ränder. Ränder som band. Band som vuxit och spridit ut sig på Lindströms grenar.
Kerstin Lindström lindar mattrasor som band runt om äppelträdets brutna knotiga grenar. Vita lena mjuka satinband som bandage. Somliga bär svarta stygn.

Tidens gång. Tung blötsnö som lagt sig över landskapet, ett skadat äppleträd i konstnärens trädgård. En naturlig olycka på en domesticerad art, en inblick i den intima sfären, en symbolisk och fysisk förgrening till människan. Tukta, ympa, manipulera, producera. Prägla, tämja, reparera. Laga, bota, pyssla om, sy ihop. Växtvärken ska läka(s). Tiden läker alla sår, sägs det.

Lavar växer extremt långsamt, är känsliga för luftföroreningar och kan påverkas negativt av insamling och störningar. Tiden är en central del i Lindströms konstnärskap, både som koncept och som arbetsprocess.

”Mina konstnärliga gestaltningar handlar ofta om tid och tillstånd.” skriver Kerstin Lindström. ”Jag vill förstå. Hur tiden ser ut när den passerar. (…) I vilket sammanhang, framtid och arv kan mötas i en självklar upplevelse. Verken tar form i skulpturer, installationer och performance. Enskilt och i samarbeten med andra. Arbetsprocesserna är ofta långsamma med inslag av textila material eller tekniker. (…)”

Kerstin Lindström ”Rekonstruktion”, mixed media.
©Kerstin Lindström/Bildupphovsrätt 2022.

Det återvunna materialet, den röda Falufärgen som berättar om Sveriges historia och tradition, skildrar den mänskliga sårbarheten, men också vår kapacitet att bygga upp, restaurera, reparera. Skulpturens koniska form och naturliga byggmaterial komponerad av gammalt sly, bär på naturens skyddande trygghet och hemkänsla, som en primitiv arkitekturform, en koja under en gran, i ett träd, dit man som barn tar tillflykt. Skulpturen ”Rekonstruktion”, med sina sköra mörkröda förgreningar mot den vita kalkputsade omgivningen, påminner mig om Meret Oppenheims ikoniska vita skinnhandskar med röd brodyr från 1985, ”Gloves”, som representerar handens blodkärl. Oppenheim återkommer gärna till kvinnans, eller sin egen, gestalt som projektionsyta. Konstnärens kropp, handens värk och verk, hantverket, vardagens prägel och prägling.

Kärlen, alla organismers cirkulationssystem. Hos Lindström ger materialen associationer till vardag och kropp. Genom det vardagliga materialet, återvunna yllelappar utformade för att skydda fötterna från kyla i icke vadderade skor, har textilverk vuxit fram. Verken ”Touching Ground” och ”Flow” bär på en berättelse. Kroppens minne, handens eller fotens erfarenhet av en yta, en plats, en känsla som återkommer när kroppen får återuppleva marken som den minns. En studie av ytan vi går på. Ytan som filtrerar vattnet i en ständig rörelse, en belysning av det livsviktiga grundvattnet.

Lindströms arbete får mig att tänka på Mario Merz, den italienska konstnären och centrala gestalten i Arte Povera. Deras gemensamma användning av koniska former, naturliga och vardagskopplade material, en utställning med ett högt engagerad och reflekterande uttryck, nutida funderingar; Lindström undersöker, blottlägger, uppmärksammar väsentliga miljöfrågor.

Kerstin Lindström har haft många utställningar, i Sverige och utomlands, många projekt, många samarbeten; ett konstnärskap med naturen och människan, möten och gemenskapen i fokus. Livet i sin enkelhet och komplexitet. Ett växtverk.

På galleri Lokomotiv presenterar konstnären en stark utställning som tilltalar både stora och små, då ”vi alla är experter på konst eftersom vi vet vad det innebär att leva”, enligt Mario Merz.

Text och foto: Kerstin Paillard

Volym 2022-03-04

Länk till artikel 

Kerstin Paillard, född 1977 Paris, svensk-fransk bildkonstnär verksam i Klockestrand, Västernorrland. Har en kandidat i konst från Ecole Supérieure d’Art, Villa Arson, Nice, Frankrike (1996-1999) och en master i modern konsthistoria från Universitet Paul Valéry, Montpellier, Frankrike (2000-2005). Arbetar med måleri, objekt och installationer. Har ställt ut i Sverige och internationellt, haft ett antal separatutställningar på konsthallar och gallerier. Se även Kerstin Paillards hemsida.