Uttryck för sorg – samtida ikonmåleri av Edward Jarvis

I Edward Jarvis utställning på Galleri Lokomotiv lär jag mig antika grekiska ord jag aldrig hört förut. Jag hamnar i stadsdelar i Istanbul där Gunnar Ekelöf inspirerades till sina tre sista diktsamlingar. Jag får upp ögonen för persiskt miniatyrmåleri från 1400-talet. Men Edward Jarvis väg och vilja till bildskapande har sin upprinnelse i 1980-talets punkrockscen i Umeå. Ur den tidens omåttliga musikaliska estetik framträder nu en samtida och övertygande ikonmålare.

Det grekiska ordet ekfras, får jag lära mig, syftar på ett konstverk som beskriver ett annat konstverk. Ofta brukar det vara diktare och poeter som tar till orda om målares eller skulptörers verk. Edward Jarvis har gjort tvärtom. Som målare har han tagit diktares verk till utgångspunkt för bilder. Utöver sin akademiska skolning från Konsthögskolan i Stockholm har han gått i lära för att tillägna sig kunskap om klassiskt ikonmåleri. Den teknik som bygger på äggtempera, bladguld och en kritgrundad pannå. En bysantinsk ikon ska innehålla en text. Jarvis har vänt sig till poeter som Gunnar Ekelöf, Karlfeldt, Ferlin och Johan Jönsson. Fraser ur poesi har inlemmats i bilderna. Som dessa rader ur Dylan Thomas dikt Glömskan: ”Jag går in i mörkrets mörker för alltid. Jag har glömt att jag någonsin föddes”. Raderna omger en bild av en ängel med ett lidande barns fysionomi. Ty det är vad utställningen ”Rekviem” handlar om. Den är en själamässa över ett förlorat barn. 

Edward Jarvis, "Belätet", tempera och bladguld på kritgrundad pannå. ©Edward Jarvis/Bildupphovsrätt 2021.

Jarvis skulle ha ställt ut på Galleri Lokomotiv för ett år sedan. Pandemin gjorde att utställningen måste ställas in. Då drabbades Jarvis familj av en stor sorg. Den äldste sonen avled. I en tid som redan präglas av känslor av undergång har Jarvis med sitt måleri ändå förmått ge uttryck för sin egen sorg. Med ikonmåleriets påbjudna teknik och måleriska hantverk har han skapat bilder, som fyllts med ett djupt personligt och känslosamt innehåll. Till synes samtida figurer omges i sina sysslor och i sin strävan med muslimsk ornamentik och bysantinskt guld. En central triptyk ”Det röda korset” handlar om själva färden mot dödsriket. En dikt av Karlfeldt och den mörka sommarfjärilen Sorgmantel beledsagar den döde på den oundvikliga vägen. Det verkar som om konstnärens förtrogenhet med ikonmåleriets traditioner har stått honom bi när han verkligen behövt det. Den lilla bilden "Natten" med Willy Granqvists dikt som bakgrund är ett annat vackert exempel. Med en samtida version av "Den yttersta domen" närmar han sig den ryske 1400-talsmålaren Andrei Rublovs domäner.

Det är just nu en ren skönhetsupplevelse och en lisa att komma in i Galleri Lokomotiv och kunna uppleva det som ett andaktsrum. Så kommer det att förbli så länge Jarvis ikoner finns där. Vårljuset tänder liv i bildernas ytor och ornament av guld. Att öppna utställningen inför den svenska påsken och stilla veckan känns som ett genomtänkt och gott val. Många är de som under det gångna året drabbats av förluster och sökt efter uttryck för detta. Den utställning Jarvis har åstadkommit kan vara till lindring för alla dom. Ja, för oss alla.

Att skapa konst till minnet av döda har blivit en egen konstnärlig genre. Några aktuella exempel har utformats som monumentala verk i sten och jordmassor. Jag syftar på minnesplatserna för offren från Estonia och tsunamin, som tillägnas hundratals döda. Som konstnär har Jarvis undsluppit svårigheten och ansvaret att uttrycka sorg och förlust för andras räkning. Han är själv den sörjande men har haft förmåga och handlag att uttrycka det. De medel han valt är lågmälda. De han har haft till hands. Genom själva det måleriska hantverket har han i efterhand lyckats uttrycka sina omsorger om den han förlorat.

Text: Margareta Klingberg
Foto: Edward Jarvis

Volym 2021-04-08

Länk till denna artikel

Margareta Klingberg (född 1942 i Sundsvall) är bildkonstnär verksam i Röån, Junsele och i Stockholm. Hon är utbildad vid Konstfack, Konstakademin i Warszawa och Kungliga Konsthögskolan. Fil. kand. i socialantropologi, estetik och miljöhistoria. Hon har arbetat i dagspress och medverkat i tidskrifterna Hemslöjden, Provins och Hjärnstorm. Pågående projekt: Sven Edins väg om asylsökande boende på denna adress i Junsele. Medverkar i Volym sedan 2003. Medlem i nätverket Fiber art Sweden.