Linda Lasson – En svart tråd genom moderniteten

Ju mer jag tänker på Linda Lassons utställning ”Svart tråd” desto djupare ekar filosoferna Theodor Adorno och Max Horkheimers ord i Upplysningens dialektik. "Upplysning i ordets vidaste innebörd av framåtskridande tänkande har alltid syftat till att befria människorna från fruktan och göra dem till sina egna herrar. Men över den fullständigt upplysta världen strålar samtidigt katastrofens segertecken." När dessa ord publicerades skulle det komma att dröja tills nästkommande år innan Auschwits befriades och nazismens brott skulle skicka chockvågor till jordens mest avlägsna hörn. Vi vill gärna tro att vi vet bättre idag och att ett liknande katastrofalt illdåd aldrig skulle kunna ske igen. Men i en tid där värde endast tycks kunna mätas i pengar är katastrofer oundvikliga.

Detta är den konceptuellt svarta tråden som löper vid sidan av den visuella i Linda Lassons broderier som just nu kan ses i Ahlbergshallen. Modernitetens avförtrollning av världen blev grogrund för den förföljese som samerna tvingats utstå under den "vetenskapliga" manteln 'rasbiologi', som känslofullt skildras av Lasson. Denna vetenskapliga rationalitet vidgade också klyftan mellen den redan falska dikotomin människa och natur. Naturen är till för oss att (ut)nyttja hur vi vill. Naturen är vår slav och vi dess herre. Man kan tänka sig att de senaste åren av skogsbränder och pandemier borde gjort oss mer ödmjuka inför naturen. Att vi kanske borde fundera på hur våra samhällen är uppbyggda och vad vi värderar, innan allt vatten är förgiftat och bränderna har förvandlat allt till aska. Fast, det allvarligaste är ju inte att folk dör, det allvarligaste är ju att företag kan gå i konkurs.

Lasson tar avstamp i modernitetens djupaste problematik och gestaltar detta i konkreta exempel. Man ser det i hennes kubistiskt färgade Gallók där inspirationen från Picassos Guernica är tydlig. Här skildras dock inte bombningen av en stad utan de kraftiga protester som riktades emot gruvföretaget Beowulfs etablering i Jokkmokks kommun 2013.

Den girighet som Gordon Gekko proklamerar är dygd i filmen Wall Street (1987) har sedan dess både blivit naturlag och kapitalismens triumferande budord. Denna girighet gestaltas mästerligt av Lasson i verket Striden om markerna, ett verk som rent visuellt för tankarna till Basquiat. Naturligtvis kommer denna girighet att leda oss käpprätt ned i nyliberalismens helvete och när allt är förgiftat och förbrukat kommer vi fortsätta jaga vår egen svans efter kapital tills vi fullkomligen uppslukas av vår egen meningslösa destruktivitet.

Det känns ändå hoppfullt med konst som gränsar till aktivism i en tid då kulturindustrin fullkomligen pumpar ut lättsmält dynga som designats för att vara både estetiskt tilltalande och en kassako. Hoppet är ju det sista som ropas ut vid en konkursauktion, är det inte så man säger?

Lassons utställning ”Svart tråd” är en mörk och kritisk exposé över modernitetens idéer och praktiker. Samtidigt lockar hon också fram det vackra som döljer sig bakom mörkret; människorna och naturen. Den är mycket sevärd och har potential att öppna upp för både privata reflektioner och mer offentliga samtal. ”Svart tråd” kan ses i Ahlbergshallen i Östersund fram tills den 1 november.

Text och foto: Freddie Ross

Volym 2020-10-23

Länk till artikel

Freddie Ross, född 1985. Har en kandidatexamen i kulturvetenskap, med inriktning konst och filosofi och en masterexamen i kultur och mediegestaltning, båda vid Linköpings universitet. 2019 debuterade han med boken Grymhetens konst - Etiska reflektioner kring kontroversiella konstverk . Ross arbetar som frilansande skribent och konstnär. Främst skriver han för Länstidningen Östersund och för Volym sedan 2017. Hans konstnärliga skapande, som främst består av analog kollageteknik kan ses och följas på Instagram: alfred.art.