Undrien, en fantastikutställning

När ord- och bildkonstnären Magnus Lönn och hans fantastikutställning ”Undrien” intar Kramfors konsthall, sätts mycket på spel hos besökaren. Först och främst fantasin förstås, men också att vara beredd på krockar med det man är inlärd i, sättet att se sin omvärld på. Men lekfullheten avväpnar och oväntat befinner man sig i ett gränsland där bokstäver, bilder och ord får helt nya betydelser. Således ges en fördjupning man aldrig tidigare kunnat ana.

Svartnade bananskal blir till eleganta prima ballerinor i Skalbaletten ger Banansjön och en för länge sedan stulen och mycket sliten kaffesked från klassiska innestället i Paris blir Lilla Fröken sked/Hon vill också vara med/Alla bara säger hm och jaså/Fast hon vart i munnen på Picasso . Det är en sådan sliten skönhet den skeden med de poesiraderna utstrålar att jag får för mig att Magnus Lönn är samma andas barn som poeten och barnboksmakaren Lennart Hellsing, lika ordvig och ömsint förtjust i udda människor och små obetydliga ting. Egentligen är det bara musiken som fattas i jämförelsen.
Även konstnären Peter Dahl och hans fantasivärld Caribanien påminns jag om, samma längtan efter en värld att utforma helt efter eget huvud, långt från inskränkthet och fantasilösa regler.

Vid entrén till utställningen står två ståtliga golvklockor. Mellan deras stora runda urtavlor hänger minut- och timvisarna på tork, avklädda all vardagens stress får vi här och nu, i just denna utställning, ”Ren tid” att ta in och använda oss av.

Magnus Lönn lyfter fram i sin nyss utkomna bok ”fantastikboken, Lekstäver och orddjur för undrier” den tyske filosofen Novalis (1772-1801), som menade att om vi hade haft en fantastik på samma sätt som vi har logik, matematik och gymnastik så skulle konsten att hitta på, varit uppfunnen för länge sedan. Det är därför Magnus Lönn vänder sig till alla dem som är nyfikna och undrar, till alla undrier, det vill säga barn och vuxna, som gärna ägnar sig åt att vrida, vända och hitta nya användningsområden för alla bilder, bokstäver, ord och språk de möter.

Långbordet, mitt i Kramfors konsthall, är dukat med stora och små askar, finurligt inpassade efter varandra. Det är upphittade fynd från gator, torg, papperskorgar och alla andra dunkla vrår. Trottoarien kallar Magnus Lönn denna del av utställningen. Här hittar man det vi andra kallar skräp: kapsyler, pennstumpar, papperstussar, rostiga skruvar och beslag. Magnus Lönn har förädlat dem till något utsökt, skirt och vackert.

Landet Undrien har förstås också ett eget kalendarium och det hänger på en av konsthallens vita väggar. Det är månaderna JAGNUARI, FELBERaRI, ARSCH, DRILL, AJ, LJUSNI, LJUgLI, ARGUSTI, FÄRgTEMPER, ORKTOBER, NESVEMBER, DRÖJCEMBER.
På en annan vit vägg utropas med blanka trägalgar att detta är kejsarens nya ord. Med dessa ord i åtanke kliver vi alltså in i Undrien och vi vet inte alls vad som väntar oss.

Om någon vill stanna ännu längre i Undrien, inte tycker sig ha fått nog av fantastikutställningen i Kramfors, så finns hela våren en fortsättning av ”ordlaren” Magnus Lönn i Umeå, på Västerbottens museum.

Text: Karin Lundqvist
Foto: Jonas Lundqvist

Volym 2020-03-26

Länk till artikel

Karin Lundqvist, Härnösand, tidigare bibliotekskonsulent för Region Västernorrland, fil. kand. i engelska, nordiska språk, litteratur-och konsthistoria, har skrivit litteraturrecensioner och krönikor för dagspressen, facktidningen Biblioteksbladet, kulturtidskriften Provins och om konst för Volym.
Jonas Lundqvist, Härnösand, konstnär/keramiker, gick ut Konstfack 1973, tidigare lärare på ABFs konstskola och teckningslärarutbildningen i Umeå, hemslöjdskonsulent på Region Västernorrland, har fotat genom åren, främst för Provins och Volym.