Två kvadratiska collagen med taggtråd och andra metallobjekt, båda inramade av järnplattor.

Ulla Rasmussen på Kramfors konsthall

2022-02-01 18:58

I spåren efter en far

Trauman kan fortplanta sig i flera generationer. Ulla Rasmussen, som verkar som smed och utbildningsledare på Järnakademien Ångermanland i Kramfors, vet hur det är. Hon har under många år försökt sätta sig in i vad hennes danske far var med om under krigsåren. Han berättade inte mycket själv, men var ständigt rädd att nazisterna skulle hitta honom. Ulla Rasmussen minns hur rädslan spred sig även till henne, hur skräckslagen hon var, när hon kom hem från skolan, att han skulle tro att hon var en nazist och i förvirrat tillstånd skära halsen av henne.

Ulla Rasmussens pappa var en av alla de arbetslösa i det av nazisterna ockuperade Danmark 1942, som lockades till Tyskland i jakt på jobb för överlevnad. Han var nitton år och nyutbildad smed. Enligt dotterns efterforskningar hamnade han i Berlin och fick jobb vid tyska järnvägen, där. Passen togs ifrån alla nyanställda; ville man resa hem i förtid gick inte det och försökte man rymma, väntade arbetsläger.

Enligt dotterns efterforskningar lyckades han ändå rymma och utan pass ta sig hem till Danmark men måste ha påträffats och skickats för internering i norska arbetslägret Grini. Så småningom fördes han vidare till tyska Bergen-Belsen med en svart triangel påsydd sin jacka, vilket, enligt det nazistiska fångsystemet, betydde att han inordnades i gruppen där asociala, alkoholister, spelare, luffare, hemlösa, prostituerade och arbetslösa placerades. Sådana passade helt enkelt inte in i det nazistiska idealsamhället.

Säkert flera tusen rälsspikar står som i givakt, som en nazistisk militärkolonn, och fyller hela utställningsgolvet på Kramfors konsthall. Associationerna går vidare till ett järnvägsspår, som längre fram delar upp sig på två; till svälten i ett arbetsläger eller direkt till döden i en gaskammare. Den ikoniska bilden av järnporten med inskriptionen ”Arbeit macht frei” och vägen in i det polska förintelselägret i Auschwitz, är tydlig. 

Installationsvy från Kramfors konsthall där flera rälsspikar fyller utställningsgolvet och bildar ett järnvägsspår, som längre fram delar upp sig i två möjliga riktningar. 
Ulla Rasmussen, ”Rälsspikar”. 


Flera av de utställda verken; speciellt de djupröda rosorna och collagen inramade av järnplattor, är gjorda i järn, vilket förstås känns självklart, då det är en smed som är utställare. De utsökta pennteckningarna i tunna linjer med de gråtonade trycken med vidhängande skrivmaskinstext på exklusivt, benfärgat papper, blir en överraskande kraftfull kontrast till allt det svarta, hårda. Även det slitna fotoalbumet med sammetspärmar, som inbjuder till bläddring bland de tecknade porträtten och textfragmenten, lämnar ett stråk av vemod efter sig. Det är skickligt utformat och starkt berörande.

I ett bokskåp med glasdörrar har Ulla Rasmussen samlat all den litteratur hon plöjt igenom på jakt efter faderns krigsupplevelser. Hon har gått grundligt tillväga och det har säkert tagit sin tid. Det har också till slut blivit en intressant och djupt personlig utställning, som mycket väl skulle kunna fungera även i bokform.

När pappan vid krigsslutet efter mycket umbäranden, kom hem till Danmark igen, var han starkt präglad av sina lägerupplevelser och hade svårt att inordna sig i ett normalt arbets- och familjeliv. En fånge med svart triangel fick inte heller någon ekonomisk kompensation eller upprättelse efter kriget. Man tycktes mena att en sådan person fick skylla sig själv, som frivilligt sökt arbete i Tyskland.

Men nu har Ulla Rasmussen gått i sin fars spår, fått förståelse om hans utsatthet och i utställningen gett honom ett ansikte, en upprättelse och ökat kunskapen både om hans och hans medfångars öde.

Om sitt arbete med utställningen håller Ulla Rasmussen ett sista föredrag, måndagen den 7/2 klockan 15, samma dag som utställningen avslutas!


Text: Karin Lundqvist
Foto: Jonas Lundqvist

Volym 2022-02-01

Länk till artikel

Karin Lundqvist, Härnösand, tidigare bibliotekskonsulent för Region Västernorrland, fil. kand. i engelska, nordiska språk, litteratur-och konsthistoria, har skrivit litteraturrecensioner och krönikor för dagspressen, facktidningen Biblioteksbladet, kulturtidskriften Provins och om konst för Volym.
Jonas Lundqvist, Härnösand, konstnär/keramiker, gick ut Konstfack 1973, tidigare lärare på ABFs konstskola och teckningslärarutbildningen i Umeå, hemslöjdskonsulent på Region Västernorrland, har fotat genom åren, främst för Provins och Volym. 

 


Tillbaka till toppen