Två utställningar om hemmet – dess fundament, gränser och ramsor
2024-08-29 17:32
Havremagasinet i Boden
Sommaren lider mot sitt slut, likaså den stora sommarutställningen på Havremagasinet i Boden. Utställningen breder ut sig över byggnadens sex våningar och består av två delar som tillsammans utforskar temat HEM. De två delarna kommunicerar med varandra. ”Gränser, ramsor” har via hängningen fått bilda en slags omslutning genom sin placering i källaren och de övre planen, medan ”Hemmets fundament” huserar i våningarna däremellan.
”Hemmets fundament” utgår från åtta centrala teman – ett hems fundament: minne, rum, härden, tradition, omsorg, hemmets skal, hemmets mått och mat. Här visas fotografier, installationer, möbler, planritningar och videoverk, som tillsammans väcker tankar och frågor kring vad ett hem egentligen är. Jag bär med mig nyhetsbilder från Gaza och Ukraina där hem dagligen bombas sönder och samman. Rätten till ett tryggt hem är långt ifrån självklar för många människor.
I Mikael Olssons fotografiska verk samspelar tiden och minnen. Ett nu och ett historiskt då anas i det abstrakta och i relation till arkitektur. Spår i naturen, till synes obetydliga, kan dölja bortglömda bosättningar, historia och kunskap.
Forskargruppen ”SHS, Svenska hemmets studier” vill med sin installation visa på hur bostadsbyggandets detaljerade standardkrav delvis upplösts över tid. Resultatet av en total upplösning av byggregler visualiseras genom en kvadratisk vit behållare utan synlig funktion. De staplade arken posterade på golvet verkar fungera som tysta vittnen.
Jag som föredrar ett mer visuellt uttryck utan för mycket ordande fäst på papper, blir stundtals aningen trött. Jag vill bli berörd utan att måsta läsa tättskrivna texter och saknar ibland ledtrådar in i verken. Utställningen ”HEM” har både öppna och slutna dörrar för mig.
Andreas Nobel och Joakim Zickerts ”Huset i Huset” välkomnar med sitt enkla kök. En hopsnickrad köksenhet, som för tankarna till kåtans härd, är placerad mitt i rummet. Trasmattor menade att sitta på ligger på ömse de gasoldrivna värmeplattorna. Härden går att frakta med sig och fälla samman som ett syskrin. Hur har den viktigaste delen i ett hus hamnat i en hysterisk statuskarusell? Inredningsdetaljer och tekniska finesser saluförs som ett absolut måste för lyckad matlagning. Nobel och Zickerts kök utstrålar trygghet och lugn.
Arkitektkontoret Peripheral Works har tagit sig an en serie gamla västerbottniska stolar som publicerades i ett häfte på sextiotalet. Stolarna har omtolkats. Traditionella släktdrag möter nutida formspråk, vilket antyder att periferin har många möjligheter i beredskap.
Pernilla Wåhlin Noréns verk ”Väven som gör bostaden till ett hem” doftar ull. Ett vitt, långt ylletyg löper genom vävstolen och draperar sig ut i rummet. Som en uppmaning till samarbete med hantverket ståtar vävstolen i sin husliknande arkitektur.
Timmermannen och byggnadsspecialisten Johan Jönsson ingår i ett nätverk som hjälper till med återuppbyggnaden av Ukraina genom användning av traditionella byggmetoder. I installationen ”Frugal konstruktion” doftar det jord. En grund till ett lerjordhus är utlagd på golvet.
I det stora rummet på andra våningen har konstnärsduon Kvae & Bark gjort en totalinstallation. Här stundar en festmåltid där naturens eget skafferi står för ingredienserna. Ett långbord står dukat i väntan på matgäster. Duon arbetar performativt, serverar maträtter utifrån naturen och använder sig av konsten som scenografi och rekvisita. Örter, fiskskinn och växter hänger på torkställningar. Burkar med inläggningar immar och bubblar på hyllor. Jag går runt och känner mig som kund i naturens alternativa råvarushop.
Utställningen ”Gränser, ramsor” fångar urban kultur, hiphophistoria, nationalistisk svensk historia, globala villkor, gränsdragningar och migration. Alla bär vi med oss minnen av ramsor, besvärjelser, slagord och uttryck. Fragment av språk rör sig fritt över politiskt stängda gränser.
Hanni Kamalys tre tunna stålkroppar har fått titlar hämtade ur rasbiologen Herman Lundborgs bok om ”Svenska folktyper”. Figurernas förvridna rörelser lägger sig över en kartläggning som namnger personer som på olika sätt stött den svenska nationalsocialistiska rörelsen. I ett angränsande rum loopar videoverket ”THIS LAND 4 ALL”. Ett viktigt verk som berör och länge stannar kvar på näthinnan.
Utställningen inkluderar även en dokumentation av ett kollektivjordbruk i Västafrika, en bildsvit från Norrbotten av The Lapin King, samt Meira Ahmemulićs videoverk ”Sverige är fantastiskt/Svensk folktro”. I detta verk läser barn och vuxna magiska formler mot bakgrund av den svenska flaggan. Här får jag bland annat veta hur man gör för att öppna alla lås.
I källarmörkret, väl belyst står Meira Ahmemulićs suggestiva installation med en dubbelsäng med överkast i gult siden från Montenegro. Volangprydda kuddar ligger arrangerade i huvudänden. Över bädden svävar broderade fingrar i siden, avklippta och nedstuckna i täcket med hjälp av tunna metalltrådar i olika nivåer. I rummet spelas ett ljudspår med titeln ”När moster gav SKF fingret” som berättar om familjens historia och förbannelser från byarna i Montenegro – en slags vedergällning mot livets olyckor och orättvisor.
På golvet, en bit från sängen, ligger en skulptur på ett större ritblock – ett byggblock i betong format som ett kors, skapat av Alina Chaiderov och med titeln ”Heavy Weight”.
Boden står inför stora utmaningar. Hur skapas bra hem till alla inflyttade som förväntas ställa om vår smutsiga energianvändning till hållbart grön? Havremagasinets fundament med konsten i centrum fungerar som en viktig plattform för diskussion och eftertanke.
Text och foto: Eva Stina Sandling
Volym 2024-08-29
Eva Stina Sandling, konstnär, arbetar med blandtekniker, bosatt i Porsi, Jokkmokks kommun. Utbildning: Konstfack, Skapande Svenska A och B, Kreativt Skrivande C, Luleå Universitet, Att bilderboksberätta 30 hp, HDK Valand, Göteborgs universitet. Utgivna böcker på förlag: Älven, Ordfirman, Ira lyssnar - Ira gulldal - Ira guldala, Tornedalica, Kälda och älgen, samarbete med Regine Nordström, Kabusa.