”Transtillstånd”

Zafira Vrba Woodskis verk innehåller en hel del information, historisk och nutida, bland annat om häxprocesserna, ”Det stora oväsendet”, som här i Sverige eskalerade i massakern på Bålberget i Torsåker. Om Sverige, som världsledande i rasbiologi bistod med sin forskning till Tysklands nazister under andra världskriget och om svenska statens steriliseringar av transpersoner fram till 2013. Informationen ges som budskap skrivna på fotografier och som textrader i videoverken där konstnären samtidigt hörs läsa upp texterna. Syftet känns uppenbart, att höja medvetenheten hos besökaren och möjliggöra förståelsen för hur det som varit är sammankopplat med det som sker här i nutid, att allt hänger ihop. Utställningen blir en upplysande dokumentation om förutsättningarna de som levt och lever i transtillstånd haft och har.

I verksförteckningen finns en ordlista till hjälp att bena upp olika begrepp där bland annat transperson beskrivs som: ”ett begrepp som rymmer en mångfald av identiteter, grupper och personer som på olika sätt bryter mot samhällets normer för kön och könsidentitet. En transperson kan vara binär (kvinna eller man), ickebinär eller identifiera sig som till exempel genderqueer eller two-spirit.”

Att leva i transtillstånd kräver mod och intellektuell trygghet. Och som hos alla, vilka inte följer de av majoritetssamhället anammade normer, erfordras ett ständigt anspråkstagande på friheten att själv diktera hur ens liv ska levas. Och att då även mena att utan de val människor med detta mod gjort, skulle inte den mänskliga evolutionen ägt rum. Ja det är kanske mer än modigt och det är just det som gör den här utställningen intressant konstnärligt – det mer filosofiska sökandet efter en bakgrund, förföräldrar, och då inte med en gemensam genetik utan med den gemensamma tanken om livet.

I ”Pronomenserien” – som består av färgfotografier, och är ett utforskande av identiteter, ett sökande efter sitt eller sina pronomen – har Zafira Vrba Woodski i en del av bilderna placerat sig själv i olika miljöer i naturen, inte alltid helt synlig men avklädd. Som ett försök att sjunka in i, bli ett med och därmed en självklar del av världen. I ”Ancient is my pronoun” har konstnären placerat sig liggande på en avsats, parallellt med bergets ådring och sprickor, en gränsförskjutande sammansmältande kontakt med en del av ursprunget. 

Zafira Vrba Woodski, “Ancient is my pronoun”, foto.
Foto: Maria Nordin. 

Videoverket ”I´m continuously crying tears of estrogen and tears of testosterone” har en nästan hypnotiserande effekt. Blicken som oavbrutet ser in i betraktarens ögon är näst intill plågsam att möta och det är svårt att hålla kvar den egna blicken. Långsamt rinner tårar nedför kinderna, tårar av hormongel som konstnären placerar under sina ögon om och om igen, gråten tar aldrig slut. Det är en evig sorg.

Ljudverket ”Alltså nu har jag suttit och kollat på dig hela kvällen och jag lyckas inte riktigt placera dig” når mina öron överallt i utställningens lokaler, tränger sig in i tankarna vare sig jag vill eller inte. Det går inte komma undan. Materialet är från ett verbalt självförsvarsprojekt, ”Svar på tal”, där röster kommer från en resväska med kommentarer som transpersoner ofta får höra. Och svar på de kommentarerna. Ett exempel, en fråga från en vuxen till ett barn: Ursäkta men är du kille eller tjej? Svar: Näe, är du?

Text: Ann-Kristin Källström.
Foto: Ann-Kristin Källström, Maria Nordin. 

Volym 2021-12-14 

Länk till artikel

 

Ann-Kristin Källström, född 1958 i Stockholm, yrkesverksam bildkonstnär nu bosatt utanför Kramfors. Efter konstutbildning och fortlöpande utbildning i grafiska tekniker läst fotografi/bildjournalistik. Skrivit för GrafikNytt, e-Provins och medverkar i Volym sedan 2009. Arbetar för tillfället med att ställa i ordning en ny arbetsplats/grafikverkstad i Härnösand och arbetar vidare med projektet ”Norra Sveriges inland och fjälltrakter” med stöd från Konstnärsnämnden. Se vidare på Ann-Kristin Källströms webbsida