Tomas Gilljam

På Örnsköldsviks museum kan vi just nu se moderna trädgårdsredskap i aktion. En eldriven häcksax med förlängningssladd och en sekatör i händerna på en nitisk trädgårdsamatör. Med den förra ansas höga buxbomshäckar. Den senare klipper sönder trädgårdens sniglar i små bitar. Här i norr, i motorsågarnas och röjsågarnas förlovade land, ter det sig något överdrivet till och med exotiskt. Och mördarsniglar har ännu inte invaderat. Det ligger dock fullt allvar bakom den nit som exponeras i Tomas Gilljams 19 minuters video med titeln Invitation to a defence. Enligt speakertexterna handlar det om vaksamhet mot främmande inslag, att hålla stånd mot oroande element, att etablera trygghet och utestänga vad som kan finnas på den andra sidan.

Gilljam var 2015 års Bror Marklundstipendiat, född och uppvuxen i Kristianstad på 1970-talet och utbildad på konsthögskolan i Malmö. I flera videoprojektioner och tre fotografiska serier åskådliggör han det välbärgade villasamhällets normer och krav på likformighet och anpassning. Ljudet från en boll som anarkistiskt och envist studsar upp mot ett tak bryter den allestädes efterstävade ordningen.

I en videoloop ser vi vackra unga människor, som under ett campingboende i naturen är i färd med att rekonstruera stillbilder från en tidigare generations semesterbilder. Kanske föräldrarnas? Om och om igen ser vi hur det tekniskt välutrustade filmteamet gör försök att återskapa stillbilder av 50- eller 60-talets enklare naturumgänge. Då man reste på semester i en tvåtaktssaab, bodde i tält och poserade mot en äkta gärdsgård.

Men så, mitt i utställningen tornar de upp sig – tre exemplar av den storslagna flockblommiga jättebjörnlokan. Gilljam har återskapat den på ett ytterst naturtroget sätt i papier maché. Det är andra gången på kort tid jag ser denna växt i konstsammanhang.
Samma dag som detta skrivs offentliggör Artdatabanken en lista på invasiva växter, främmande arter, som har egenskapen och förmågan att ta över växtlokaler och utplåna alla andra i närheten. Jättebjörnlokan är en av de utpekade.

I Örnsköldsviks konsthall iscensätter Gilljam strider mellan motstridiga krafter. Ett disciplinerat ordnande, som strävar efter att hålla stånd mot allt, som är avvikande, som inger obehag eller skapar oro. Å andra sidan de störande elementen, den envist och uttråkat studsande bollen och de hotfulla och giftiga jättelokorna. I videon från den extremt ansade trädgården och den välordnade villastaden ligger plötsligt en död katt på en gångbana. Med en spik genom sin skalle. Hotet infinner sig trots all synlig strävan att utplåna det.

En kommun i Skåne har just infört förbud mot tiggeri. Man kan naturligtvis reflektera över regionala skillnader. Är vi mera frisinnade i norr? I denna del av landet finns ett övermått av björksly och igenvuxna kulturmarker. Men inga utestängande buxbomshäckar. För egen del har jag accepterat hjortronmyrar och lingonhyggen som fullgod ersättning för söderns fruktträdgårdar.

Så här års och under de många helgdagarna är det en bra idé att utsätta sig för de motstridiga impulser som Gilljams utställningen ger. Det är välgörande och uppfriskande att se något som inte präglas av klibbig julstämning eller ansträngd julefrid. Det är välgjort, teatraliskt och mycket tankeväckande.

Text och foto: Margareta Klingberg

Volym 2018-12-22

Länk till artikel