Tio norrbottniska konstnärer tolkar tiden

Tack vare ett extra coronastöd har tio konstnärer från Norrbotten bjudits in att producera ett nytt verk som tolkar samtiden. Konsten och konstnärerna har presenterats i Norrbottens-Kuriren och visas nu och hela mars ut i regionhusets foajé. Eva Hagström och Eva Stina Sandling, som har curerat utställningen har valt att bjuda in en bredd av konstnärer, alltså inte bara de som samtidstolkar i vanliga fall.

Linn Lindströms träskulptur ”Short Message Sculpture” är en kvinnogestalt som bär ett hästhuvud på sitt huvud. Den obemålade skulpturen mäter 185 centimeter och är snyggt ljussatt. Hästen är enligt konstnärens presentation av verket en symbol för kraft och för kolonisatörerna som står staty på torgen. Hon nämner även den nyväckta debatten om kollektiv historisk skuld efter Black-Lives-Matter-rörelsen. Intressanta resonemang, men verket står starkt på egna ben och öppnar för betraktarens tolkningar.

Anders Sunna har tolkat samtiden på det sätt han alltid gör, genom att skildra samers situation i Sverige och den långtgående konflikt han och hans familj har med Länsstyrelsen som handlar om rätten att bedriva renskötsel. I målningen ”Avdragsskötsel” möts gatukonst och politiskt måleri. Svavelgula moln vilar tungt över ett odefinierat landskap där uniformerade män och renskötare samtalar om någonting. Schablonmålade siluetter av samer och renar hänger på himlavalvet. Kanske är det tidigare generationer som bevittnar allt från ovan?

I Kerstin Hedströms konst är ljus, skuggor och ljusreflektioner framträdande. Ofta är det hängande tredimensionella verk där vardagsföremål återbrukas på ett intrikat sätt. Verket ”Corona” består av gamla laboratorieglas som bildar formen av en kristallkrona. ”Ljusspridaren” i detta fall är, enligt konstnären, forskarna. De vars uppgift var att snabbt få fram ett vaccin och sprida ljus över världen. Verket är elegant men skulle kommit ännu mer till sin rätt i en mer dramatisk ljussättning. 

Kerstin Hedström, ”Corona”. Skulptur av återbrukade objekt.
©Kerstin Hedström/Bildupphovsrätt 2021.

Centralt i målningen ”Mötet” av Mikael Dysholm är ett kärlekspar. Den ena lutar sig fram för att kyssas medan den andra ryggar tillbaka med rädsla och skepsis i blicken. Paret omgärdas av mindre bilder på till exempel aktivister och demonstranter. Samtiden pågår i en ”Kalle-Anka-värld” tycks konstnären vilja säga. För i en av rutorna syns Donald Trumps möte med Xi Jinping mot bakgrunden av en knattefigur.

Det är något skrämmande över heltäckande skyddsdräkter – sinnebilden för härdsmälta, dödlig smitta, fara för mänskligt liv. Lena Stenbergs ”Virus”, som består av två hängande skyddsoveraller och en grafisk bild av människor i skyddsoverall, väcker tankar om vårt mänskliga behov av att söka skydd och bygga bo. Har världen blivit en farlig plats och skyddsdräkten det nya normala plagget?

Sture Berglund förknippar jag med ljusdränkta akvareller från Norrbottens skärgård. Målningen ”Mörk Vår” däremot, skildrar ett skogsparti i nattsvart mörker. Men även i det mörka finns nyanser och skönhet. Matt och blank färg och stråk av blått får naturens former att framträda på ett realistiskt sätt. Det händer inte mycket och därför är det en bild att vila i. Ganska talande för denna pandemi-tid.

En humoristisk underton finns ofta i Mats Wikströms verk, där folkkonst och särlingskonst ibland är inspirationskällor. I reliefen ”Feminister. Alla fyra.” ses fyra nakna män modellerade i lera och monterade i en mindre wellpappkartong med texten: –Feminister. Alla fyra.
Jag har ingen aning om vad som ligger bakom denna kreation. Och just den klurigheten, humorn och chosefriheten gillar jag med Mats Wikströms konst. Men jag har sett mycket bättre, det här är lite för snabbt hopkommet och ser ut att falla i bitar när som helst.

Victoria Anderssons två bilder i broderi och applikation är minimalistiska. På senare tid klipper hon tylltyg och lägger i lager och får fram en grafisk effekt. Smått genialisk är bilden ”Håll ut – Hold on” med fjärilen som via en optisk villa ser ut att stå still och ryttla vingarna. Däremot blir bilden ”Avgränsningen – Demarcation” föreställande ett rödvitt avspärrningsband som slitits av, lite väl enkel i innehåll och komposition, även om jag förstår symboliken.

Pia Schmaltz presenterar en keramisk relief i tre delar ”o2 – syre ”. Ett par lungor flankeras av två ilsket gulsvarta skyltar som indikerar varning, håll avstånd. Det är fint i utförande, lungorna ser verkligen levande och organiska ut i kontrast till varningsskyltarna. Det enda som inte känns klockrent är den sfäriska form som lungorna sitter fast på, som formmässigt saknar stringens.

I Bertil Sundstedts målning ”Vargaväder” ses en järnring slå sitt grepp om en vresigt växande björk i skogen. På marken ligger några onaturligt lysande stenar som kanske får symbolisera känslan av overklighet i vår tid. Och naturens obändiga kraft att växa vidare trots alla hinder.

Text och foto: Susanne Holmberg

Volym 2021-03-09 

Länk till denna artikel

 

Susanne Holmberg, frilansjournalist och kulturrecensent med uppdrag åt bland andra Lira Musikmagasin och Norrländska Socialdemokraten. Hon är både journalistutbildad och konstutbildad och har i många år varit yrkesverksam konstnär med stenskulptur som sitt specialområde. Som konstnär har hon varit konsult, konstnärlig ledare samt deltagit och medarbetat i flertalet internationella symposier och biennaler. Sitt eget konstnärskap har hon för närvarande vilande till förmån för jobb inom media.