”TIME OUT”

”En mellanakt om en stad i limbo”, skriver Koncentrat i sin vernissageinbjudan till ”TIME OUT”. I konstgillets skyltfönster står flyttkartonger staplade och Agneta Anderssons stora kolteckning Molnet för tankarna till orosmoln i uppbrottsstämning. De sju konstnärerna som alla har ett starkt förhållande till Kiruna försöker med olika tekniker greppa och gestalta den pågående stadsomvandlingen. Ordet stadsomvandling är ett välanvänt och sammansatt begrepp som brukas flitigt dessa dagar i Malmfälten. Ordet är laddat med många betydelser och ännu mera känslor. Men konsten har en unik förmåga att på sitt sätt omvandla och gestalta det mest komplicerade och ogripbara.

I många av verken finns ett då och ett nu tätt sammanvävt. Hela utställningen vibrerar av en diffus mittemellantillvaro. Marken och husen rör sig åt än det ena eller andra hållet. Det synligt yttre dokumenteras flitigt i media. De inre tillstånden som sitter i kroppen hos en hel stadsbefolkning, minnena och känslorna, hur bevaras och flyttas de på bästa sätt? Det tycks tyvärr mindre intressant.

En masonitkartong står uppmanande mitt på golvet i hallen, Memory Box, av Victoria Andersson. Kärleksförklaringen, We Lavvo Kiruna, ett samarbete med syster Agneta, pågår intill på en videoskärm. En instruktion av vykortsvikning som i slutänden blir en lavvo. Mallen består av en bild fotad av LKAB:s modell av staden med malmkropparnas sträckningar.

Vi, Britta Marakatt Labbas fyra små skulpturer i trä, sten och keramik står upphöjda på gråbilat timmer. För mig berättar de om de gamla markerna och platsen Kiruna. Det som en gång fanns innan den mörka malmskuggan täckte historien. Även de fyra litografiska verken: Drömmar, Listig, Vi och Vad var det vi sa, har ett bakomvarande och ett pågående nu.

Vad var det vi sa, litografi, Britta Marakatt Labba.
©Britta Marakatt Labba/Bildupphovsrätt 2019.

Lena Stenbergs, Deformationszon ser först ut som vilka nostalgiska dockskåp som helst, innan innandömets kaos uppenbarar sig. Jordbävningsstämning. Vit massa formligen väller upp mot husgrunderna och in i lägenheterna. Strikt bygga trappstegsformade terrängangivelser, som liknande arkitektmodellernas höjdkurvor, växer underifrån. Anita och Lena Ylipää har också gestaltat boende i en egen avdelning i hallen. Den gemensamma lägenheten under ungdomsåren, Högalidsgatan 5. Ett litet modellbygge att kika in i, kompletterat med teckningar och textavsnitt uppsatta på väggarna. Episoder och betraktelser från en nog så viktig period när vuxenlivet börjar göra sig gällande. Roliga texter, rappt tecknade bilder, ett verk som mycket väl skulle fungera som seriealbum med sin igenkänning av tidsandan.

Agneta Anderssons stora kolteckning UTSIKTEN, utstrålar både vitaste ödslighet och mörkaste svärta. Anita Mikkos Tomrum, tecknar ett uteblivet avsnitt i gatunätets tunndragna linjer. Avslutningsvis har Viktoria Andersson fångat det mesta i textiltrycket Epok. Bättre symbol än timglaset är svårt att hitta när det gäller att gestalta Kirunas komplexa situation av förvandling.

Epok, textiltryck, Victoria Andersson.
©Victoria Andersson/Bildupphovsrätt 2019.

Det är först efter limbot som framtiden och de nya utsikterna i livet, med allt vad det innebär, börjar ta ny form i Kiruna. Det vore intressant för konsten om den initierade konstnärsgruppen Koncentrat gavs möjlighet till ett samtida konstprojekt för att kunna arbeta vidare med den stadsomvandling de redan tagit sig an. En unik dokumentation nog så viktigt för hela landet som för Konstmuseet i Norrs verksamhet i länet.

Text: Eva Stina Sandling
Foto: Gunnar Fogelvik

Volym 2019-10-28

Länk till artikel

Presentation av skribent: Eva Stina Sandling, konstnär, arbetar med blandtekniker, bosatt i Porsi, Jokkmokks kommun. Utbildning: Konstfack, Skapande Svenska A och B, Kreativt Skrivande C, Luleå Universitet, Att bilderboksberätta 30 hp, HDK Valand, Göteborgs universitet. Utgivna böcker på förlag: Älven, Ordfirman, Ira lyssnar - Ira gulldal - Ira guldala, Tornedalica, Kälda och älgen, samarbete med Regine Nordström, Kabusa.