"TIDEN LIDER/TIME FLIES"

En tung tyst textil svärta, svarta rektanglar och kvadrater som absorberar konsthallens ljus möter betraktaren. Ett utomhistoriskt tillstånd, ett före eller ett efter den stora katastrofen berättas på svarta fonder, med avskalade enkla motiv, broderade med tråd eller tunnaste tyll som applicerats i många lager. Det är sorgesamt och dystopiskt. Bilder som rymmer all tid, förfluten och närvarande, som också förmörkar framtiden. Bilderna är stillsamma och statiska trots de oscillerande rörelser som åstadkoms genom lagren av färgad tyll.

Horizon är ett vertikalt verk som sträcker sig från golv till tak. Påminner om en bädd i svart kläde, en dödsbädd? I en glipa under kudden, en lysande strimma, finns ett löfte om en soluppgång och en ljusnande framtid. Men den gula strimman ringlar sig nedåt golvet, rinner undan och upplöser sin form. Kan vi ens lita på horisonten? På nästa soluppgång? På framtiden? De grundvalar som vi bygger vår tillvaro på är hotade. Vår tillit till existensen, som vi känner den, vittrar och faller samman.

En liten bild, Protection, tre träd, ömsint broderade i vitt sträcker sig genom bildytan. Trädens nedre del är täckt av plankor som skydd. Även plankorna är omsorgsfullt broderade med synliga ådringar av tidigare årstidsväxlingar. Träden är utsatta för hård exploatering, liksom alla växter och djur på vår planet vilka används som medel för vårt omättliga begär efter ökat välstånd. En trädstam med grenar, tredimensionellt tecknad med tråd, brunt på svart, är en spännande komposition. Construction är titeln som antyder att den levande organismen betraktas som en geometrisk produktenhet att användas till någon mänsklig nyttighet. Trädets egen existens, sin inneboende trädighet, sin lust att växa och vaja i vinden lämnas därhän. Heartwood är ett snitt i svartaste broderi som visar blödande årsringar i bottenlös smärta över skogsskövling och skogsbränder. Som i Scenario I och Scenario II; några kvarvarande vita trädskelett som sträcker sig upp i bildytan. Här blir vi vittnen till ett e f t e r. Det är klimatförändringarnas apokalyps i en förtvivlad svärta där vi kan ana de sista falnande flammorna som förintat allt i sin väg.

En svit centriska bilder med titel Xenos är utförd i applikation av tyll i många lager som överlappar varandra. Bilderna skapar en rörelse inifrån och ut, utifrån och in. Ordet xenos kommer från grekiskan och betyder främling, en långväga resenär. Som en ogripbar fixpunkt syns den, en blinkande stjärna i yttre rymden. Förföriskt vackra är bilderna som kalejdoskopets visuella förskjutningar, dekorativa och självtillräckliga. Men vad vill dom oss? Kanske behövs de som visuella refuger i utställningen.

Animationen Tiden lider/Time flies blir utställningens brännande kontrapunkt. En snurrande visare som placerar ut prickar och streck i koncentriska cirklar i snabba varv, för att därefter radera ut dem med samma hastighet. En tidmätning bestående av växelvis konstruktion och dekonstruktion. Som ett liv; födas – andas – växa - vissna - dö.

Det är en konceptuell utställning som berättar om vår tid, ett 2020 där ett pandemiskt hot mot liv och hälsa förstärker klimatkrisens hot mot planetens liv och hälsa. Ett nödrop ”Save our soul” är en stor pratbubbla, tom och svart, ett fastfruset avgrundsvrål rakt ut i världsrymden som ingen kommer att lyssna på.

Text och foto: Gunilla Samberg

Information om konstnären: Victoria Andersson är född i Kiruna och bosatt i Luleå, utbildad på HDK-Valand, Högskolan för konst och design i Göteborg.

Volym 2020-09-30

Länk till artikel

Gunilla Samberg, Umeå, har en fil. kand. i naturvetenskapliga ämnen 1972 med påbörjad forskarutbildning i biokemi. Konstvetenskap, A, B samt estetik A, B och C-nivå, 2010 vid Umeå Universitet/Konsthögskolan i Umeå. Arbetar konceptuellt, ofta textbaserat, med utställningar, performance och offentlig gestaltning. Nu pågående uppdrag för Uppsala kommun, det nya stadshuset. Bok, Convoy och andra räddningar 2015 på eget förlag (ISBN 978-91-639-3042-3).
Se vidare på Gunilla Sambergs webbsida.