En stillbild ur en video. Den föreställer en hand med grov gummihandske som drar i något nära marken. I vit undertext står "It looks like roots but it
Kajsa Dahlberg, dokumentation av verket ”Seaweed Film”.

”The Tidal Zone” – en utställning och ett obestämbart mittemellan

2024-05-21 09:19

Kajsa Dahlberg på Havremagasinet

Kajsa Dahlbergs installation ”The Tidal Zone” inryms som en liten rumslighet, avskiljt av svarta sammetsdraperier, i den mörka källaren i Havremagasinet.

Att Dahlberg i sin konst arbetar med förhållandet människa natur märks redan vid ingången. En bildskärm visar en svajig filmupptagning av en fyr i havet. Den är filmad av filmpionjären Jean Epstein 1923, från en guppande båt utanför Siciliens kust. Filmpionjären kunde även på andra sätt utforska den levande organism som vår planet är, genom att till exempel beträda vulkanen Etnas topp, känna lavan strax under jordskorpan och därefter rapportera om sina iakttagelser. Kajsa Dalberg har ett liknande förhållningssätt i sina forskningsprojekt, som utgår ifrån Oslo där hon är verksam. Det är inte ”strikt vetenskapligt”, det ges plats för såväl själslig som politisk reflektion.

Ett svart-vitt foto från 1923 föreställande en fyr på en liten klippa omgiven av vatten.
Dokumentation av Jean Epsteins film av en fyr utanför Siciliens kust, från 1923.

Innanför draperierna finns två videoverk. ”Seaweed Film” är en film som vid första anblicken ser ut som någon gammal stumfilmsdokumentär. Men nej, den är från moden tid, framkallad i tång som framkallningsvätska, enligt gammal metod. Därav den gryniga och ibland helt bortfrätta bilden.

Filmen visar miljöaktivister och forskare i Norge och Irland, som undersöker och filosoferar kring sjögräs och tång som känsliga organismer som växer på ett oförutsägbart sätt. Tidvattenzonen som sådan, varken land eller hav, beskrivs som ett obestämbart mittemellan.

På motstående sida i video/ljudverket ”It Is Not Even True That There Is Air Between Us” ses fragment av gamla journalfilmer som på olika sätt skadats genom yttre påverkan – radioaktivitet, syra, fukt etc. Sådana skador som kunde uppstå innan den digitala eran. Ett exempel är en film som dokumenterar dagarna efter kärnkraftsolyckan i Tjernobyl 1987. Dessa filmfragment varvas med intervjuer (ljudupptagningar) med högkänsliga personer vars hälsa påverkats av industrins föroreningar.

Förhållandet människa natur uttrycks även här i en vidare bemärkelse, som innefattar kemi, fysik, ja allt som finns på vår planet. Det finns oundvikligen också en politisk infallsvinkel. Människan utvinner naturresurser för vårt välstånd och utveckling, vi påverkar planeten med våra industrier. Planeten svarar med att påverka oss, miljöföroreningarna gör oss sjuka. Ändå anser vi oss stå över naturen.

De fyra videoverken i ”The Tidal Zone” berör och väcker tankar men är, tidsmässigt sett, krävande. Den sammanlagda film/lyssningstiden är närmare två timmar: 1,47 tim. Även den mest hängivne besökaren kan ha svårt att finna orken att sitta så länge i en mörk källare och fördjupa sig i filmklipp eller lyssna på ljud via hörlurar.

På en skärm lite vid sidan av det övriga ses slutligen intervjufilmen ”The Spiral Dramaturgy” från 2011. Filmen är en halvtimmeslång intervju med dramaturgen/teoretikern Ulla Ryum i hennes hem söder om Köpenhamn. Ryum introducerade spiral-dramaturgin, det vill säga att en berättelse, film, teatermanus, eller dylikt, inte måste berättas linjärt, styrt från A till Ö. Det kan istället ha en spiralform och exempelvis blanda dåtid, nutid och framtid. På så sätt får mottagaren associera själv. Metoden har Ryum utvecklat efter att ha bott och verkat i Sápmi och där tagit intryck av urfolkens teater- och berättartraditioner.

Ulla Ryums tankebanor verkar Kajsa Dahlberg tagit intryck av när hon satt samman ”The Tidal Zone”. Verken skriver inte någon på näsan utan lämnar öppet för egna tolkningar. De fyra videoverken hakar fint in i varandra med teman som hänger ihop – på ett spiralformat sätt.


Text och foto: Susanne Holmberg

Volym 2024-01-17 

Länk till denna artikel


Susanne Holmberg, frilansjournalist och kulturrecensent med uppdrag åt bland andra Lira Musikmagasin och Norrländska Socialdemokraten. Hon är både journalistutbildad och konstutbildad och har i många år varit yrkesverksam konstnär med stenskulptur som sitt specialområde. Som konstnär har hon varit konsult, konstnärlig ledare samt deltagit och medarbetat i flertalet internationella symposier och biennaler. Sitt eget konstnärskap har hon för närvarande vilande till förmån för jobb inom media. 

 


Tillbaka till toppen