Subjektiva objekt och Terra Incognita
2019-03-16 11:40
Linda Svedberg på Kulturhuset i Järpen
I stengodslera och porslin har Svedberg på ett intressant sätt fått oss att rikta blicken mot objekt och historien. I hennes tidigare utställning Vad blir det då? väcktes frågor kring själva skapandeprocessen och konstens funktionalitet. Det var med höga förväntningar och stor nyfikenhet jag besökte Svedbergs nya utställning på Kulturhuset i Järpen och hon möter alla förväntningar och mer därtill.
Det första man möts av när man kommer upp för trappan till utställningslokalen är en stor svart symmetrisk tavla. I färgen kan man se tjocka linjer som sprider sig likt grenar och tittar man närmre ser man samma former i mindre format, fraktal, naturens matematik. Verket Aspekt för tankarna till Rorschachtestet. Syftet med detta test är att man via detta ska kunna få sig en bild av en patients mentala hälsa och på så sätt kunna ställa en diagnos. Dess vetenskapliga validitet har ifrågasatts från flera håll. Men oavsett hur det är med den saken kvarstår det faktum att det handlar om en process där subjektets uppfattning av objektet står i centrum. - Vad är det du ser i bläckplumparna? Detta är ett motiv som Svedberg återkommer till i den serie verk som bär samma namn som utställningen, Terra Incognita. Terra Incognita, som betyder okänd mark, består av lera som delats och vikts isär och i dem framträder ett mönster av mörkare lera. De ser ut som datortomografier över hjärnan. Detta tycks understryka den subjektiva aspekten som oundvikligen närvarar när man betraktar och tolkar historiska objekt.
Det historiska temat är tydligt i Svedbergs utställning och man får känslan av att man befinner sig på naturhistoriska konstmuseet, att det naturhistoriska har blivit konst. På ett bord omsvept av en svart duk ligger resterna av ett okänt djur. Skelettdelarna som tillverkats av individuella lerbitar har omsorgsfullt placerats ut för att skapa en helhet likt ett gigantiskt pussel över det som en gång var. I fönstret finner man glasburkar innehållande en orange vätska som omsluter alla möjliga objekt. Där finns allt från skelettdelar till maskar som liknar biologiska exemplar som konserverats i formalin. De väcker både fascination och en viss känsla av äckel.
Just hur man ser på olika objekt framträder i installationen Inspektion. Verket består av en skrivbordslampa, bredvid ligger ett förstoringsglas. På en svart duk ligger små fragment. De små fragmenten föreställer inte någonting i sig själva och, som Svedberg påpekar under vernissagen, hade dessa små bitar legat på golvet i hennes ateljé hade de inte betytt något. Detta illustrerar hur kontextbaserade objekten runt omkring oss är. Det är kontexten som ger eller berövar ett objekt dess värde. Samtidigt är det betraktande subjektet en nödvändig beståndsdel för att denna värdering överhuvudtaget ska vara möjlig. Där Duchamp lyfte frågan kring konstobjektet för över 100 år sedan med Fountain lyfter Svedberg frågan kring hur vi ser på historiska objekt. I tider som den vi själva lever i, där den politiska historierevisionismen är ett skrämmande eko, kommer Svedbergs utställning alltid vara både aktuell och viktig. Utställningen kan ses 10–24 mars på Kulturhuset i Järpen.
Text och foto: Freddie Ross
Volym 2019-03-16