Startpunkt: 10 konstnärer från 5 länder

Grupputställningen ”Startpunkt” på Galleri Lux i Östersund kan inte annat än att beskrivas som ett misslyckande. Det är dock viktigt att påpeka att detta inte beror på konstnärerna eller de verk som faktiskt visas. ”Startpunkt” visar hur viktigt det är med en curator och vad som händer när en sådan saknas. Det är verkligen synd att en utställning med stor potential på pappret går förlorad i praktiken.

”Startpunkt” är en utställning som är en del av ett större projekt som heter ”In the Process of...”, startat av konstnären Gustav Hellberg och filmfotografen John Carberry. Projektet har samlat konstnärer från olika delar av världen och som arbetar med olika typer av medier. Grundtanken är att konstnärerna ställer ut verk som ännu inte är klara via deras hemsida. På så sätt kan man följa de olika stadierna i ett konstverks tillblivelse. Websidan fungerar då som ett digitalt galleri utan curator eller tematik som binder samman den digitala utställningen. Detta funkar kanske bra när det handlar om en hemsida och sämre när platsen är ett galleri.

”Hacke” av Peter Ojstersek, ”Martin Joss” av Håkan Carlbrant, ”On Off Shore” av Gustav Hellberg, ”D-stabilization” och ”T-stabilization” av Roman Korzhov är videoverk på utställningen som inte visas och det beror helt enkelt på att projektorerna och tv:n som ska visa dem är avstängda. Detta är så märkligt att jag börjar tvivla på min egen sinnesnärvaro. Jag trodde aldrig att jag som konstkritiker skulle behöva såga en konstutställning för att verken som ska "visas" inte är på. Projektorn var inte ens inkopplad i vägguttaget. Den enda logiska förklaringen, som jag kan komma på, till att detta är avsiktligt skulle vara ifall denna avstängda teknik skulle gestalta videoverken i sin linda, det vill säga att de ännu inte filmats. Men jag tvivlar på att så är fallet eftersom man på hemsidan kan se små sekvenser av dessa videoverk. Det är möjligt att dessa verk visades under vernissagen den 3 december men de borde även visas efter vernissagen. Naturligtvis kan det vara så att teknik kan strula, gå sönder och så vidare, men då bör man som arrangör vara beredd på det och eventuellt plocka bort de verk som inte kan visas. Detta gör man tydligast genom att även plocka bort informationsrutan och titelkorten som hänger bredvid verket. Att låta "verken" stå kvar avstängda är respektlöst både mot besökarna och, inte minst, mot konstnärerna. Som konstnär skulle jag bli vansinnig om mitt videoverk inte visades på grund av att arrangören eller curatorn inte vet hur man sätter igång en projektor. Det är deras skyldighet att se till att allt är igång och fungerar när man öppnar upp för en publik.

När en inte oansenlig del av utställningen saknas blir det omöjligt att bedöma den i sin helhet. De andra verken och konstnärerna blir också lidande av detta eftersom det stjäl fokus från deras verk. Det är verkligen synd för det finns flera verk som är bra och intressanta. Tess Rebecca Ann sticker ut med sina färgstarka inkprints och Nelya Korzhovas målning ”Flying No 12” är hänförande. Bland de mer intressanta videoverken som faktiskt, under mitt besök, gick att se, finner vi ”Pinioned” av John Carberry och ”A Pilgrimage in the Footsteps of Hildegard av Bingen” av Linda Petersson Ödbring.

Nelya Korzhova, ”Flying No 12”.

Medverkande konstnärer (även om några tyvärr faller bort): John Carberry (Australien), Håkan Carlbrand (Sverige), Gustav Hellberg (Sverige), Johanna Karlin (Sverige), Borahm Kim (Sydkorea), Nelya Korzhova (Ryssland), Roman Korzhov (Ryssland), Peter Ojstersek (Sverige), Linda Petersson Ödbring (Sverige), Rebecca Ann Tess (Tyskland).

Text och foto: Freddie Ross

Volym 2022-12-20

Länk till denna artikel

Freddie Ross, född 1985. Har en kandidatexamen i kulturvetenskap, med inriktning konst och filosofi och en masterexamen i kultur och mediegestaltning, båda vid Linköpings universitet. 2019 debuterade han med boken Grymhetens konst - Etiska reflektioner kring kontroversiella konstverk . Ross arbetar som frilansande skribent och konstnär. Främst skriver han för Länstidningen Östersund och för Volym sedan 2017. Hans konstnärliga skapande, som främst består av analog kollageteknik kan ses och följas på Instagram: alfred.art.