Snöstenar och brödmonument till fåglar
2024-09-13 09:50
Arnaud Guy på Galleri Alva
Han skriver att det handlar om tid. Men det är något annat som slår mig, frågorna. Arnaud Guy, född i södra Frankrike och bosatt sedan några år i Umeå, verkar ställa frågor till snön, till fåglarna, till lakanet och kuddarna i sängen.
Precis som vi gör när vi vill mäta och väga, när vi vill förstå, gör Guy en inverterad avgjutning av snön i gips – som ett barn som smakar på en handfull snö.
Precis som vi gör monument i brons till en mäktig kvinna, skapar Guy ett monument till fåglarna, men av bröd – som ett barn gör en ”kaka” av sand med hink och spade.
Precis som vi sorterar ut den godaste godisen, bara äter den röda, gör Guy en fotoserie där fröna rör sig över sängen, visar på riktning och rörelse – som ett barn som leker med kottar.
Ändå är utställningen varken barnslig eller naiv. Lekfullt drar han paralleller, associerar, lyfter fram och synliggör lager av verkligheten. Guy undersöker sin omgivning och leken leder till interventioner och objekt som han visar oss, antingen genom foto, video eller skulptur. Utställningen förhåller sig varsamt till rummet, till golvet och taket, till tyngd och lätthet. Det är snyggt, men i fasaden finns sprickor som lämnar en undran – är de medvetet skapade eller har de bara råkat bli?
Mitt i rummet hänger installationen ”Untitled”. Två fönsterrutor speglar sig och ut ur varje ruta sträcker sig en tunn trädgren utan löv. Grenarna sträcker ut sig horisontellt mot varandra. De möts. Jag tänker på två som trånar efter varandra, men med förhinder. Energier som möts, men bara lätt, att nå varandra enbart i topparna. En slags längtan. Glasen har spruckit lite vid skruvarna som håller grenarna. Kanske måste vi spricka lite för att släppa ut, eller in.
På ett litet podium, som ömt håller om ett utstickande hörn i arkitekturen, ligger verket ”Temps perdu (Lost times)”. I videoverket med samma namn får vi följa hur verket blir till. Konstnären har med sig en tejprulle, med grov brun tejp, till lekparken. Han drar ut tejpen i sanden, klappar fast sand på tejpens klibbiga sida och rullar varsamt ihop den sandiga tejpen till en rulle igen. Sedan går han tillbaka till utgångspunkten och börjar om. Resultatet blir en rulle, ca. 3-4 decimeter i diameter, med sand på tejp. Det ser både ut som ett extremt grovt sandpapper och som något helt tidlöst. Kanske en labyrint från en bortglömd tid. Sanden, som en gång var ett berg. Tiden från det performativa utförandet, skapandet av verket, men också den omätbara tiden samlad i en tidsvirvel. Ordet spiraling kommer till mig – ett engelskt verbifierat substantiv, som vi på svenska saknar en lika kraftfull motsvarighet till.
Utställningen förmedlar Arnaud Guys arbete, ett konstnärskap som graviterar tankar och associationer, som laddas ned, formges och presenteras på ett ödmjukt och vackert sätt.
Text och foto: Madelaine Sillfors
Volym 2024-09-13
Madelaine Sillfors är konstnär, bor i Umeå och arbetar med skulptur, teckning och måleri. Hon har sin masterexamen i fri konst från Konsthögskolan vid Umeå Universitet, där hon också läste estetik.
Hon har varit medlem och ordförande i det konstnärsdrivna Galleri CC i Malmö och arbetat som curator och verksamhetsledare på Museum Anna Nordlander i Skellefteå. Just nu driver hon nätverket AAAS och arbetar med Konstnärscentrum Nord och Riks.