Slump och perfektion i ett

Enligt Julius Nord har tennisen den mest balanserade sportplanen av alla. Den är unik i sina proportioner på 23,77 meter längd, 10,97 meter bredd och med sina olika underlag av gräs, grus och hård akryl eller syntetiska yta, så kallad court eller plexipave. Om detta kan man läsa och lära sig mer i ”Den praktiska handboken för Julius Nord vid framtagande av separatutställning på Galleri Mejan vid Kungl. Konsthögskolan 2023/ Gäller från 2022-01-01”.

Med utställningen ”MTTP Iphitos” och denna mycket praktiska, ibland underfundiga och faktiskt även läsvärda handbok, tog Julius Nord sin examen vid Kungliga Konsthögskolan i januari i år. Nu visas bland annat hans examensutställning i Härnösands konsthalls mindre rum på ovanvåningen, bestående av 232 kolsvarta rektangulära tennisplaner på 22,5x10,5 centimeter i skala 1:105, noggrant uppsatta i två långa rader. Varje del ser ut som ett svart kuvert, alla med samma motiv men med olika skiftningar beroende på underlag och ljusets inflöde från de stora fönstren i utställningssalen.
I mellanrummen av de svarta fälten kan man plötsligt bli varse (med synvillans hjälp) hoppande grå tennisbollar. Det blir en kul lek att leta bollar på fler ställen och vid ingången till utställningsrummet ligger det dessutom några svarta tennisbollar, som ser ut att ha hoppat rakt ut ur tennismatcherna från de perfekt hängda svarta raderna av court- eller plexipavebanor.

I stora utställningsrummet hänger en mer färgglad konst av Julius Nord. Här ser det ut som om han tagit intryck av den abstrakta expressionistens mästare Mark Rothko och låtit färgen, formen, balansen, djupet, kompositionen och skalan ta ordentlig plats. Klara, tydliga akrylfärger på omväxlande små och stora pannåer brer ut sig på de vita väggarna och ger ett intryck av reklam och sportiga loggor eller kanske ännu hellre gatukonstens alla tags. Det ser ut som slumpvisa val av former, som sprayats direkt på väggen, men efter närmare betraktande har de ett både genomtänkt och noggrant uttryck som tyder på en viss perfektion även här.

Julius Nord, ”Utan titel”, 80x60 cm/akryl på pannå.
©Julius Nord/Bildupphovsrätt 2023.

Julius Nord verkar ha en förkärlek till idrottshallar och gatukonst, att vilja befinna sig mellan den balanserade, välavvägda sporten och den mer impulsstyrda graffitin. Jag antar att han ser sig som tillhörande båda världarna.

För sju år sedan visade konstföreningen i Härnösand en första utställning av Julius Nord. Elme Ämting skrev om den för Volym (02-02-2016) och tyckte sig då se en stor poetisk potential i hans konst. Den gången fanns det djur och människor i upprepad form. Det var en föreställande utställning och redan då med en stark medvetenhet om de enskilda färgernas stora betydelse.

I Julius Nords handbok finns en längre betraktelse över färgen svart. Den utvanns en gång ur djurben, sot och träkol, användes i de förhistoriska grottmålningarna och har alltid varit en central färg för konstnärer, för att rama in och på olika sätt ta hand om innehållet i en målning. I Julius Nords huvud har den svarta färgen fått rollen ”som trygg förälder i övriga kulörers uppväxt”, som han skriver i sin handbok.
Avslutningsvis ger han oss dessa poetiska rader: ”Svart är det vi upplever vid frånvaron av ljus. Svart har inte bråttom. Svart låter oss ta en paus. Svart är en känsla. Färgen på ensamhet och längtan. Därför är svart avståndet mellan oss och det vi saknar.”

Text: Karin Lundqvist
Foto: Jonas Lundqvist

Volym 2023-04-28

Länk till denna artikel

Karin Lundqvist, Härnösand, tidigare bibliotekskonsulent för Region Västernorrland, fil. kand. i engelska, nordiska språk, litteratur-och konsthistoria, har skrivit litteraturrecensioner och krönikor för dagspressen, facktidningen Biblioteksbladet, kulturtidskriften Provins och om konst för Volym.
Jonas Lundqvist, Härnösand, konstnär/keramiker, gick ut Konstfack 1973, tidigare lärare på ABFs konstskola och teckningslärarutbildningen i Umeå, hemslöjdskonsulent på Region Västernorrland, har fotat genom åren, främst för Provins och Volym.