Short Cuts – Anna Kristensen & Peter Lundström

Två konstnärers liv och alster möts i en retrospektiv presentation. Över 40 år av gemenskap och skapande ses på två våningar på Västerbottens museum.

Det gemensamma livet är högst närvarande i den fotoserie, titulerad ”Album”, som Peter Lundström startade 1979, på Hotel Bohéme i Paris. Serien är ännu pågående och varierar till plats, men upprepas i avbilden av de båda konstnärerna i vad vi idag skulle kalla spegelselfies. Dokumentationen visar på de två resande, boende på olika hotell, men avslöjar också det liv de levt tillsammans. En gravid mage, sedan barnet, ett par i en badrumsspegel eller i en säng – allt genom en spegel som utgör en mindre del av bilden. Det är omsorgsfullt komponerat med den befintliga miljön som fond. Det är kärleksfullt avbildat, man som fotograferar när kvinnan lägger på mascara, man och kvinna i en tågkupé, på väg tillsammans. Det är rörande att se ett par i sina olika åldrar, det gemensamma pågående livet, positionerade nära nog att rymmas tillsammans i en spegelbild.

Peter Lundström, ”Paraiso del sol, Teneriffa, 1983”. Från fotoserien ”Album”. ©Peter Lundström/Bildupphovsrätt 2022.

Lika så är det fint att se deras två konstnärskap tillsammans i en generös sammansättning i Västerbottens museums lokaler där måleri, text, fotografi ryms tillsammans med skisser, installation, böcker och film. Jag scannar en QR-kod som tar mig till en av de åtta böcker som går att komma åt via koden. Jag väljer boken ”Akkavareolyckan” av Peter Lundström. Till vänster om böckerna hänger en stor målning tillsammans med en mycket liten föreställande samma motiv. Ett barndomsminne av den hemska tågolycka som ägt rum i Akkavare, 1956. Ett ånglok kolliderade med en rälsbuss vilket krävde 16 människoliv. I boken finns detta beskrivet ur ett informationsperspektiv med tidningsurklipp, och ett perspektiv som mynnar från det personliga minnet. Målningens process är dokumenterad steg för steg, som en form av bearbetningsprocess, både känslomässigt och målartekniskt. Det som Lundström själv beskriver som intresset för processer över tid, gestaltas väl i både måleri, fotografi och fotodokumentation i bokform.

Kristensens konstnärskap presenteras med en viss kronologi, där måleri samsas med skisser och fotografi, fördelat över de två våningarna. En tydlig progression, eller stilförändring, ses mellan målningarna från 90-talet och de som visas från 2000-talet och framåt. Mest slås jag över färgskalan som till en början går i naturens grön-bruna toner för att sedan bli mer sobra. Något som funnits där genomgående är Kristensens sätt att frammana ljuset, ett levande ljus.

En återkommande karaktär som är sprungen ur en parafras på René Magrittes målning ”The Menaced Assassin” (1927), är den kvinna som i Magrittes nämnda målning ligger naken, mördad på en dyscha, men som Kristensen valt att levandegöra. Hon kom undan och vandrade sedan ut i världen. Hon ses på de fraktcontainrar där konstnären lämnat spår av sofistikerad street art genom mindre målningar som sedan transporteras välden över. Hon ses klättra upp i ett träd, stående i fönstret i en blå arbetarvagn - och kan det även vara hennes bara fötter som skymtar i målningen ”Till Nora, Felicia och alla andra”, (2013–2021), bredvid en omkullvält byrå och ett par kostymklädda, liggande (mans)ben? I ”På fri fot”, Kristensens egen replik på Magrittes verk, ses en laptop på den röda dyschan ersätta den mördade kvinna. Männen som uppehåller sig i scenen pratar i mobiltelefon eller lyssnar i hörlurar med sladd. De tre män som uppehåller sig utanför den franska balkongen är lika svårbegripliga och fantasieggande som i Magrittes ursprungsverk. Kan tänkas att ett brott ändå begåtts, men av annan karaktär.

Anna Kristensen, ”På fri fot”. ©Anna Kristensen/Bildupphovsrätt 2022.

En annan kommentar på tidigare nämnt verk är ”Män utan kvinnor” som föreställer fyra män knästående framför den röda dyscha där Magrittes kvinna låg mördad. Huvudena är nedböjda, en hand nuddar varsamt det röda överdraget, en annan hand ses tröstande beröra en äldre mans överarm. De tre männen utanför fönstret är nu två, bärandes Magrittes karaktäristiska plommonstop, lika förvirrande som tidigare. Betraktaren har nu fått kliva in i rummet och närmar sig de sörjande männen. Männen utan kvinnor. Det är teatraliska kompositioner i en postmodern surrealism innehållande multipla sanningar, men som bär sitt eget fokus på att vara just måleri.

Det levda livet återkommer i Kristensens senaste konstnärliga projekt ”Grethe – En vapenmottagning”, där hon djupdyker ner i faderns erfarenheter som motståndsman under andra världskriget. Ett arbete som tvingade familjen att flytta från Danmark via Norge och Kvikkjokk för att sedan hamna i Järvnäset. Motståndsrörelsen som arbetade gemensamt mot nazismen för ett fritt Danmark blev istället för hyllade, förföljda och mördade. Här berättas en historia som konstnären menar behöver belysas, både ur ett historiskt perspektiv, och för att bena ut de efterverkningar familjen gick igenom när konstnären var barn. Det kodnamn vapenmottagningen bar, blev Anna Kristensens mellannamn, Grethe.

Text och foto: Diana Berntsdotter Vallgren

Volym 2022-03-08

Länk till artikel

Diana Berntsdotter Vallgren, (född 1981), Umeå, har en fil. kand. i kulturanalys med inriktning entreprenörskap 2018 vid Umeå universitet, fil. kand. i konstvetenskap, Uppsala universitet 2019 samt master i konstvetenskap, Uppsala universitet 2021.