Sanningar och svart humor i Mats Jonsson serielandskap
2023-10-23 12:24
Örnsköldsviks museum och konsthall
I det självbiografiska serieberättandet som speglar uppväxten i Bollstabruk, vuxenlivet i Stockholm och tillbaka till uppväxtorten når Mats Jonsson det som ligger utanför det egna livets sfär. Författarens liv tar oss med bortom det personliga, i historier som når proportioner som är både allmänmänskliga, politiskt laddade och högaktuella. På Örnsköldsviks museum och konsthall pryds väggarna med både originalserier och färgsatta kopior. I mötet mellan litteratur och bildkonst tar den sig uttryck – serieformen. I Jonssons serier ryms förutom historian innan det egna livet, också Ådalens förhistoria och släktens samiska bakgrund. Det större politiska perspektivet och samhällsfrågorna berör. Främst rör det förstås Sveriges interna kolonialisering av Norrland och hur det påverkar människorna som bor där, oavsett vilken kultur de tillhör.
I seriernas bildrutor ses författaren själv, som barn, ungdom och vuxen på de olika platser han har bott och situationer han upplevt. Bilderna är självporträtt där ansiktsuttryck och omgivningarna samspelar med text för att föra berättelsen framåt. På ett projicerat bildspel i utställningens inre del ses självporträtten rulla utan textrutor, men med en liten beskrivning av platsen det utspelar sig på, i bildens nedre hörn. Jonsson har en förmåga att med enkla skiftningar av ansiktets linjer kunna förmedla de känslor protagonisten/jaget upplever på platsen. Skämtsamt berättar Ulf Edberg, konstintendent på museet, om projektionens arbetsnamn – ”Mats Jonsson är sur på olika ställen i Sverige”. Jag ser det rättframma och ärliga navelskådandet som en tillgång i ett större sammanhang, där surhet över orättvisor och sakernas tillstånd är högst befogat och kanske även nödvändigt för berättelsens kärna.
Mats Jonsson, utställningsvy från ”Det är bara skog”.
Serierna är tematiskt hängda, ”När vi var samer” får inleda utställningen. Den första serien börjar med ett återbesök i Arvidsjaur. Känslan av att gå på de folktomma gatorna och se resultatet av morfaders arbete med järnvägsområdet från 50-talet. Här beskrivs naturturism, Försvarsmakten, kulturell exploatering och tidningsrubriker om hur landsbygd borde marknadsföras. Här får läsaren också veta att Arvidsjaur är ett samhälle byggt av skogssamer där de enda svenskarna var prästfamiljen. Jonsson beskriver följande hur hans familj får reda på sin samiska bakgrund, en hemlighet som varit väl dold av farfadern. På vitriner av återvunnet trämaterial, under glasskivor ligger skisser, anteckningar, scheman, historiska dokument och fotografier från privata fotoalbum. Generöst visar det arbetsprocessen i att skriva en biografisk serieroman med historiska fakta. Det ger besökaren möjlighet att förkovra sig i ytterligare ett lager av information om det egna landets nutidshistoria. Kombinationen av humor och allvar framställs med genialiska drag. En manlig besökare i tidig pensionsålder skrockar gott där han, utan att skynda, insuper utställningen under ett av mina besök i konsthallen.
Bildspråket är avskalat och detaljrikt, ofta i en balans mellan ytor utan händelser och objektbelamrade områden i en och samma ruta. Det går att stå länge vid varje bild, varje sekvens, för att titta och sedan upptäcka. Blickarnas riktningar i vardagliga men innehållstyngda dialoger. Fasaders sprickor och gräset som tar över torgets plattsättning i Bollstabruk. Snickarglädjen på de gamla husen och grovsoporna i naturen. Alla detaljer som utan text förmedlar en plats, ett innehåll. Något en känner igen. Det är inte bara skog, det är mer än halva Sverige. Det är inte bara skog, det är också utarmad bygd. Det är ett fortsatt liv som Mats Jonsson ser på och gestaltar genom stetoskop och med vidvinkellins. På utställningens öppningsdag hängdes ett helt nyproducerat verk upp bredvid den dråpliga satiren om Örnsköldsviksbon. En same står framför det signifikanta Ting1 i ett öde Örnsköldsvik. Varvsberget bakom är snöklätt och mannen ser sig oroligt över axeln. Från Ting1 kastas en ljuskägla med Melodifestivalens M över himlen, en blinkning till den väl uppförstorade seriestrippen bredvid, en satir över Örnsköldsviksbon som en småborgerlig trall-läggare, runtflaxande på ”mellofest”.
Text och foto: Diana Berntsdotter Vallgren
Volym 2023-10-23
Diana Berntsdotter Vallgren, (född 1981), Umeå, har en fil. kand. i kulturanalys med inriktning entreprenörskap 2018 vid Umeå universitet, fil. kand. i konstvetenskap, Uppsala universitet 2019 samt master i konstvetenskap, Uppsala universitet 2021.