Samira Englund – ett måleri format av pandemin
2024-02-13 12:41
Sundsvalls konstförening
Till och med nästa helg ställer Samira Englund ut måleri i Sundsvalls konstförenings galleri. Det som visas är delar av utställningarna ”This Too Shall Pass” 1 och 2 som tidigare visats på Galleri Thomassen i Göteborg 2021 och på Rättviks konsthall 2022, samt några nyare verk. Vi får se naturbilder och landskap med eller utan människor.
”This too shall pass” är den engelska översättningen av ett persiskt ordspråk som betonar att ingenting varar för evigt. ”Allt går över” skulle det kunna heta på svenska, eller ”Allt har sin tid”. I Samira Englunds fall syftar ordspråket på covidkrisen. Merparten av verken i utställningen är gjorda under pandemin. Isolerad i ett hus på landet i södra Hälsingland blev den omgivande naturen hennes främsta motiv. Så här beskriver Samira Englund själv situationen: ”Den skog som omger mitt hus och var en plats för hundpromenader har nu blivit något större. Varje gren, varje rot lyser klarare ju mer dramatiskt omvärldens händelser utspelar sig. Omvärlden som känns längre bort än någonsin och den skog jag känner till växer och är nära, trots allt.”
I utställningen visas tio målningar. Motiven – med undantag av ett, ”Drömmen”, som är ett fjällmotiv målat utifrån ett fotografi – hämtas från den egna tomten och dess närmaste omgivningar.
Vid första anblicken påminner Samira Englunds bilder om Sara-Vide Ericsons. I bådas bildvärldar kliver kvinnor omkring i buskslyn i södra Hälsingland, där konstnärerna bor. En uppenbar skillnad är att Samira Englunds kvinnliga gestalter bär skyddsdräkter och blå plasthandskar. Som under pandemin. Eller som om naturen vore förgiftad efter en stor miljökatastrof. Om de inte är barn vill säga, för då är de klädda som barn brukar vara. Vilket är märkligt, är det inte barnen som ska skyddas mest?
Mest känsla finns det i de målningar där ett barn, konstnärens dotter, agerar. I ”Stigen” sitter hon på knäna och ser förundrat på någonting på marken. I ”Vandraren” drar hon en båt över en isbelagd våtmark.
I ”Ström 4” sträcker sig handskbeklädda händer genom prasslande gräs ner mot ett vatten, som om de sökte efter något. Det blåa i handsken speglar sig i vattenytan. I en annan målning, ”Flyet”, sitter en kvinna på marken i vitskimrande skyddsdräkt och betraktar sin spegelbild i en göl omgiven av gråbrunt gräs där enstaka vita tussar sticker upp, kanske är det ängsull. Enligt konstnären symboliserar skyddsutrustningen det tunna skyddet mellan mänsklighet och natur samt vårt behov av att kontrollera densamma. Men samtidigt bidrar skyddsutrustningen till att förstärka en distanserad hållning i detta måleri. Som om konstnären ville säga: Kom inte nära, se men inte röra.
Samira Englund är född i Stockholm men bor i Rengsjö, Bollnäs. Hon är utbildad biolog och har jobbat på Naturhistoriska museet i Göteborg. Under en period av arbetslöshet sadlade hon om och gick två år på Göteborgs konstskola innan hon utbildade sig vidare på Goldsmiths i London.
Text och foto: Karin Kämsby
Volym 2024-02-13
Karin Kämsby, Gnarp, är frilansjournalist med inriktning på kultur, foto och grafisk form. Hon gick ut journalisthögskolan i Göteborg 1980 och tog en fil. kand. dramatik, film- och teatervetenskap vid Stockholms universitet 1995. Senare har hon läst kompletterande universitetskurser i att skriva om konst och att skriva kulturkritik. Hon har frilansat som journalist sedan 2002, bland annat för Danstidningen, Mittmedia och SvD och har medverkat i Volym sedan 2003. Numera bedriver hon även egna projekt som skribent och fotograf.