Närbild på ett par händer som håller en inramad bild.
Åke Hultman, "Hängbjörk", daguerreotyp, Åke Hultman demonstrerar hur ljuset påverkar bilden, i bakgrunden visningskonstruktionen för daguerreotyperna.

Retrospektivt med Åke Hultman

2024-08-21 10:02

Konst & Kameras sista utställning

För 16 år sedan öppnade Åke Hultman Konst & Kamera i Västertjäl, Sidensjö och har varje sommar arrangerat utställningar som lockat många besökare. I år blir det dock den sista sommaren för utställningsverksamheten i galleriet och Hultman har valt att visa egna arbeten, en retrospektiv samling verk från 1965 till 2024. Utställningen inkluderar teckningar, grafik, fotografier i form av digitala utskrifter och så förstås hans karaktäristiska daguerreotyper.

Utställningen sammanfaller med 185-årsjubileet av daguerreotypins tillkomst. Den 19 augusti 1939 tog Louis-Jacques-Mandé Daguerre fram tekniken som blev den första praktiskt användbara fotografiprocessen som fick en större spridning. I dag är Åke Hultman ensam i Sverige om att behärska och arbeta med denna metod, ett tidskrävande, mödosamt och dyrt sätt att framställa fotografier på tunn silverplåt. Han beskriver processen som ”plågsamt långsam, men mycket givande om du lyckas.” När man ser de färdiga bilderna blir det begripligt varför. Hultman lägger ner så mycket tid på dem – det är magi som tagits fram på plåtarna. Från att i dagsljus vara nästan osynliga, framträder bilderna plötsligt i rätt ljus och vinkel, de vaknar till liv. Konstnären har konstruerat en speciell visningshylla, nästan som ett tittskåp för sina daguerreotyper, där rätt vinkel och bästa ljus får bilderna att framträda maximalt.

”En salig” blandning” är underrubriken på utställningen, men det är en ordnad blandning, den sitter ihop trots de olika teknikerna. Det äldsta verket i utställningen är en tuschteckning från 1965, ”Svårforcerat landskap”. Små, tunna linjer bildar ett myller av detaljer vilka skapar en kompakt yta – ett snårigt landskap som tycks omöjligt att tränga igenom. Det är en berättelse skriven med symboler på konstnärens eget språk. Den tecknade bildskriften återkommer i senare verk, som ”Horisontell och vertikal skrift, icke tydda”. Samma täthet och komprimering av tecken återfinns även här. Verket består av två delar, på det ena pappersarket går det att ana en horisontell linje för tecknen, på det andra löper tydligt skriften i rader uppifrån och ned, tätt bredvid varandra. En bild fri för var och en att läsa.

Tuschteckning. Små, tunna linjer bildar ett myller av detaljer vilka skapar en kompakt yta – ett snårigt landskap. Det är en berättelse skriven med symboler på konstnärens eget språk.
Åke Hultman, "Svårforcerat landskap", tusch, detalj.

Med stor skicklighet behärskar Åke Hultman de olika teknikerna och uttrycken. Från det mest sköra och minimala, till det stora, med grova strukturer och mycket svärta. Bland exemplen finns ”Vid havet en sommarmorgon”, en liten etsning där endast några få linjer med känsla och lyhördhet gestaltar sommarmoln på himlen och hela havet därunder. I det digitala fotoverket ”Gardinstudie” framträder, ur en total svärta, delar av en gardin som påminner om en levande organism, och i ett av de senare verken ur serien ”Osedda landskap” breder ett grått, sterilt landskap ut sig. Ett starkt uttryck för konstnärens oro över vad som ska hända med naturen.

Trots den underliggande oron som finns i delar av verken så finns här också en stilla, finkänslig humor, som i det digitala fotoverket ”Upphissad skugga med tillhörande moln”, där allt i bilden tagits bort förutom det som kändes viktigt, molnet och dess skugga. Med en röd tråd har molnet knutits ihop med sin skugga så de två inte ska glida bort från varandra.

Hultmans experimentlusta är stor och med en egenhändigt byggd kameralåda blev två bilder till: ”Solspår 20170705 10.32 – 12.35” och ”Solspår 20170717 13.13 – 15.13”. Här låter han solen, genom kameralinsen, bränna hål i fotopapperet under den tiden som är angivet i titlarna. Hålet i papperet och de sotiga kanterna runt hålet blir själva bilden. På den senare bilden finns ett litet avbrott, en millimeterstor bit av papperet är kvar utefter hållinjen – ett moln passerade mitt under exponeringstiden.

Genomgående i Hultmans verk finns en vilja att visa och berätta. Med ett eget utvecklat bildspråk arbetar han med det som finns nära honom – landskap, väder och vind, solens gång på himlen, detaljer han stöter på i vardagen. Det kan vara spår från borttagna kakelplattor på en vägg, utskurna plåtbitar eller ett skuggmönster. Saker och ögonblick förbisedda och onoterade av många. För Åke Hultman, som alltid har sin bildblick inställt på sökläge, är det möjliga uppslag till nya verk.


Text och foto: Ann-Kristin Källström

Volym 2024-08-21

Länk till denna artikel


Ann-Kristin Källström, född 1958 i Stockholm, yrkesverksam bildkonstnär nu bosatt utanför Kramfors. Efter konstutbildning och fortlöpande utbildning i grafiska tekniker läst fotografi/bildjournalistik. Skrivit för GrafikNytt, e-Provins och medverkar i Volym sedan 2009. Arbetar för tillfället med att ställa i ordning en ny arbetsplats/grafikverkstad i Härnösand och arbetar vidare med projektet ”Norra Sveriges inland och fjälltrakter” med stöd från Konstnärsnämnden. Se vidare på Ann-Kristin Källströms webbsida


Tillbaka till toppen