Populärkulturell kritik

Den tyska kulturteoretikern och filosofen Theodor W. Adorno (1903–1969) var en tidig kritiker av den schablonartade masskultur, idag kallad populärkultur, som producerades i bland annat Hollywood av den amerikanska kulturindustrin. Enligt Adorno främjade dessa filmer och serier spridandet av den kapitalistiska ideologin. Dessa kulturprodukter var oförmögna att kritisera det system som de oundvikligen var en del av då de skapats med syftet att generera pengar. Detta ledde till att innehållet påverkades och tunga, systemkritiska och tabubelagda berättelser kvävdes till förmån för lättsmält, glättig och familjevärderingsvänlig underhållning. När man betraktar grupputställningen ”My Moments in Pop Cult” slås man över, även om förvåningen uteblir, den amerikanska populärkulturens hegemoni, en riktig framgångssaga i kulturimperialism. Men är populärkulturen blott och bart en katalysator för kapitalistiskt tankegods, en genre oförmögen att kritisera det samhälle och system ur vilket den kommer?

Dominerande på utställningen är Daniel Hanssons akrylmålningar och pixelfigurer i trä föreställande olika spelgestalter. Personligen går en varm känsla av nostalgi genom sinnet då de pixlade figurerna i klara färger påminner mig om alla de underbara timmar jag spenderat med en handkontroll framför TV:n. Hanssons verk kan ses lite som en hyllning och historieskrivning över TV-spelens utveckling. Från de enklare plattformsspelen till de mer komplexa sandlådespelen, där man kan gå runt och göra lite vad man vill. Spel kan i många avseenden betraktas som en konstform i sin egen rätt och de har en enastående förmåga att kunna berätta historier på ett sätt som inte riktigt är möjligt i ett annat medium. Hanssons akrylmålning Brotherhood of Steel speglar detta väl. Målningen är skickligt utförd men det är inte hantverket utan vad den representerar som gör den intressant. Bilden kommer från spelet Fallout, en spelserie vars senaste titel är Fallout 4. Spelet utspelar sig i en verklighet där vår värld är ödelagd av ett kärnvapenkrig. Olika fraktioner av överlevande kämpar mot varandra om herravälde över de få resurser som finns kvar och det är upp till spelaren att navigera i denna värld. Utmärkande för denna serie är att man har olika val som spelare och man belönas utifrån de etiska val man gör. Kort sagt kan spelet läsas som en kritik av militarismens självförstörande ideologi. Hela spelserien är full av kritisk satir över det amerikanska samhället vilket också visar att en populärkulturell produkt faktiskt kan kritisera det samhälle som det sprungit ur.

Linda Svedbergs installation Lisa for President, plakat.

Ett annat mycket intressant och tämligen aktuellt verk är Linda Svedbergs installation Lisa for President. Verket består av ett plakat och en serie pamfletter som uppmanar att man i valet 2020 ska rösta fram Lisa Simpson, från den satiriska TV-serien The Simpsons, till president. Ett intressant och lite skrämmande stycke Simpsons-fakta i sammanhanget är att serien "förutspådde" att Trump skulle bli president i ett avsnitt från år 2000. I och med valet av Trump känns det som ett naturligt steg att välja en seriefigur till president i det hyperrealistiska land som stavas U.S.A.

”My Moments in Pop Cult” är en intressant och framför allt kul utställning med stor igenkänningsfaktor. Den är lättillgänglig samtidigt som man kan söka sig djupare in i verken och populärkulturens betydelse. Utställningen finns att se på Galleri Lux i Östersund till och med den 1 februari.

Text och foto: Freddie Ross

Volym 2019-12-09

Länk till artikel