Petter Dahlström Persson – Nyckeln till tolkning

Det är få vardagliga föremål som rymmer en så rik kulturhistoria som nyckeln. Som symbol florerar nycklar rikligt i allt från ordspråk och landskapsvapen till filmer och romaner. Det är en relativt vanlig symbol inom den kristna ikonografin där man bland annat finner den på Vatikanens statsvapen. Inom kristendomen anspelar nyckeln på nyckeln till himmelriket som Jesus lovar Petrus. I konsten finner man Petrus ofta avbildad med nycklar i handen. Nycklar är också det föremål som konstnären Petter Dahlström Persson valt att fokusera på i sin nya utställning "Bülows forest" på Drejeriet i Östersund.

Längs den vita, stora väggen hänger ett tiotal nycklar i rakubränt stengods. Ingen nyckel är den andra lik och de är alla relativt stora. De har ojämna och sargade kanter vilket ger dem ett stelt men samtidigt organiskt uttryck. De ger ett intryck av att de kanske har hittats vid en arkeologisk utgrävning vilket får mig att tänka på nyckelns ursprung. Våra äldsta exempel på nycklar och lås är 4000 år gamla fynd från Egypten. Dessa var enkla nycklar och lås av trä. Man kan anta att nyckeln och låset uppfanns i samband med att människan blev bofast och då kände ett allt större behov av att skydda sin egendom. Detta öppnar upp för intressanta tolkningar som kan göras utifrån nyckeln som symbol. Syftet med nycklar och lås är att stänga ute de som inte äger tillträde, antingen till vissa föremål eller till vissa platser. Utseendet på Dahlströms nycklar ger en bild av historia som nyckel till förståelse av samtiden, vilket är ett ämne som tycks vara ständigt aktuellt.

Nycklar figurerar även i verken "Bernds Photo Frame" och "Sejerø Key Arch" på samma utställning. I "Bernds Photo Frame" finner vi restbitar av uppsågat trä som satts ihop och bildar en ram kring ett fotografi på Dahlströms verk "Master Key". Verket "Sejerø Key Arch" består av ett antal stora nycklar i trä som tillsammans bildar en valvbåge. Om man ser valvbågen som en port är det nära tillhands att tolka utställningen som att den lyfter frågan kring vem som har tillgång till vad och till vilka platser. Vilka rum som hålls låsta och vilka som nekas tillträde till dessa. Det är svårt att inte läsa in något politiskt i detta. Samtidigt är det inget uttalat ställningstagande utan snarare en politisk och etisk frågeställning som uppmanar till personlig reflektion. Och vem äger egentligen tolkningsföreträde? 

Petter Dahlström Persson, ”Bernds Photo Frame”, trä och fotografi.
”Bulows Forest”, träskulptur och ready-made. 

Något som dock gör mig lite konfunderad med utställningen som helhet är skulpturen "Bülows forest" som också gett namn åt själva utställningen. Verket kan beskrivas som en blandning mellan originell träskulptur och ready-made. Den bygger på Sandin & Bülows papperskorg där Dahlström fäst snidat och bränt trä. På det snidade träet finner man olika djur vilket för tankarna till någon sorts västerländsk totempåle. En avbildning av det moderna samhällets mytologi som till mesta del består av hyllandet av skräp. "Bülows forest" är på många sätt det mest intressanta i hela rummet, men det tycks inte som att nycklarna och "Bülows forest" hör till samma utställning. Ända sedan jag lämnat Drejeriet har jag funderat på om jag kanske gått miste om utställningens viktigaste nyckel.

Text och foto: Freddie Ross

Volym 2021-03-13 

Länk till denna artikel

Freddie Ross, född 1985. Har en kandidatexamen i kulturvetenskap, med inriktning konst och filosofi och en masterexamen i kultur och mediegestaltning, båda vid Linköpings universitet. 2019 debuterade han med boken Grymhetens konst - Etiska reflektioner kring kontroversiella konstverk . Ross arbetar som frilansande skribent och konstnär. Främst skriver han för Länstidningen Östersund och för Volym sedan 2017. Hans konstnärliga skapande, som främst består av analog kollageteknik kan ses och följas på Instagram: alfred.art.