”On the edge”

På Galleri Sjögatan Sju visas i september måleri av Lovisa Ivenholt. Hon ställer ut abstrakta målningar i olja, på duk eller plexiglas. I sina bilder vill hon uttrycka känslor, kopplade till naturupplevelser.

Men det är räcker inte att konstatera att här har vi en konstnär som uttrycker känslor. Det finns mer i Lovisa Ivenholts måleri. Det kommunicerar. Målningarna har ett direkt känslomässigt tilltal och flera av dem skapar känsloreaktioner hos mig som betraktare. Själv beskriver Lovisa Ivenholt det som att hennes måleri befinner sig nära naturens krafter.
– Jag gestaltar mitt inre, säger hon.

En inspirationskälla är William Turner och hans sätt att gestalta naturupplevelser. En annan är barockmåleriet. Titelmålningen On the edge (På gränsen) skulle kunna vara en abstraktion av en takmålning från barocken, och söker sig fram i den tidens färgskalor. Målningen formligen vibrerar av passion.

Lovisa Ivenholt är periodare i sitt sätt att arbeta och kan måla ett par dygn i sträck, tills att bilden är klar. Färgerna får inte torka. Hon vill att de ska vara fuktiga så att de hakar i varandra. Kraftsamling från 2017 har en färgskala och ett uttryck som påminner om Bengt Lindströms måleri med den skillnaden att Lovisa Ivenholts målning är en helt abstrakt färgexplosion i klart rött och blått ur ett grönaktigt mörker. Det finns inget hat eller ondska i det starka känsloutbrottet. Det handlar mer om en varm obändig energi, släkt med livet.

Målningarna är gjorda under de senaste fyra åren. Flera av de tidiga bilderna har karaktären av mönstermålningar och är utförda på plexiglas. Här har hon tillåtit färgerna att torka mellan penseldragen och kladdar inte i varandra. Exempel på det är Jojk som målades när Lovisa Ivenholt bodde i Östersund, och den fascinerande Innan daggen faller, vars björkstammar för tankarna till björkarna hos Karin Mamma Andersson. Men hos Ivenholt är det inga tydligt framträdande träd utan mer ett diffust mönster av förbiilande björkstammar, kanske sedda från ett tågfönster.

Lovisa Ivenholt sätter titlar på målningarna efter att de är klara, antingen på svenska eller engelska, det som känns bäst . En titel kan hjälpa betraktaren att hitta in i bilden, men också begränsa tolkningsutrymmet. När det gäller Lovisa Ivenholts måleri stämmer titeln inte alltid överens med min egen upplevelse.

Som så många andra konstnärer jobbar Lovisa Ivenholt vid sidan av för att klara ekonomin. Hennes extrajobb är att göra ljusdesign för Vara konserthus i Västergötland. Troligen har jobbet där inspirerat henne till målningen Partitur, en varmröd brinnande bild. Men arbetet med ljus tycks också ha påverkat hennes måleri i bilder där hastigt upplysta världar träder fram ur mörka skuggor, som om de vore belysta av månljus eller blixtar, till exempel i Beyond and beyond (Vidare och vidare) eller Divine inferno (Gudomligt inferno).

Lovisa Ivenholt kommer från Lidköping och bor i Stockholm och Lidköping. När hon gick på Konstakademin bodde hon samtidigt fem år i Östersund och tågpendlade till Stockholm. 2009 ställde hon ut på Galleri Stadsbacken i Sundsvall.

Text och foto: Karin Kämsby

Volym 2018-10-08

Länk till artikel