Ömt om livet i Kramfors
2018-10-19 11:07
Jill Blomqvist på Kramfors konsthall
Långa rader av små, kvadratiska fotografier löper längs väggarna på Kramfors konsthall. Det är konstnären Jill Blomqvists mobilkamerabilder, alla tagna under samma år. Det lilla formatet inbjuder till att gå riktigt nära för att se vad bilderna berättar. Det är en skildring av staden Kramfors och vardagen där. Trädtoppar, kraftledningar, hus i tegel och betong, trasiga cyklar och fönster. Här och där skymtar stadens vackra naturomgivningar i bildernas bakgrunder. Men utställningen är varken ett frossande i misär eller någon tillrättalagd turistbroschyr. Kramfors är ingen skrytsam stad. Men det finns en särskild stolthet, annorlunda än den som tillhör en stad som kallar sig ”Norrlands huvudstad” eller något sånt. Människorna som befolkar bilderna förkroppsligar stadens anda. Lite luggslitna men vackra på underdogsvis. Svart nagellack, tufsiga frisyrer och randiga tröjor. Någon har skämtsamt tagit på sig två par solglasögon samtidigt och en annan dricker öl, snusar och pekar långfinger in i kameran. Det är skört och ömt, lite dystert men samtidigt mycket varmt.
Jill Blomqvists CV är ett litet konstverk i sig. Där varvas mer väntade bedrifter som konsthögskoleexamen, stipendier och utsmyckningsprojekt med olika kneg. Lokalvårdare, processoperatör, vårdbiträde. De där jobben som så många konstnärer livnär sig på men ingen direkt skyltar med. Utställningen har heller ingen prislista, istället uppmanas besökaren att byta bilder med konstnären. Den sortens idealism syns tyvärr oftast bara i början av ett konstnärskap, innan skräcken för att inte bli uppfattad som tillräckligt fin eller professionell tar över. Utställningen är genomsympatisk och jag ger den fem Kurredorer av fem.
Text och foto: Alveola Ämting
Volym 2018-10-19