Johanna Bahlenberg – Säregna färglandskap

Skisser kan ibland vara bättre än de slutgiltiga konstverken. I skissandet lockar vi fram barnet inom oss. Vi blir femåringen med oförställd blick, utan krav på resultat. I skisstadiet finns också sökandet och nyfikenheten. Arbetet sker förutsättningslöst och idéerna får komma till en, hur tokiga de än må vara. Man testar, leker, utvecklar. Vissa konstnärer lyckas behålla lekfullheten ända fram, medan andra tappar den på vägen. Samtidigt finns det skisser som mår bättre av att bara vara övningsuppgifter.

Det här oskuldsfulla draget som barns teckningar och målningar utstrålar, ser jag också i Johanna Bahlenbergs konst, som ställs ut på Härke konstcentrum. I flera målningar bidrar det till ett vitalt måleri som känns både direkt och intuitivt. I andra exempel däremot, kantrar det över till att bli lite väl enkelt. Men visst är det en svår balansgång att veta när något bär eller brister? Det överarbetade riskerar att förlora sin fräschör medan alltför skissartade verk kan sakna stringens.

Utställningen består i huvudsak av akrylmålningar, men även blyertsteckningar, akvareller och en installation ställs ut. Sammantaget utgör de 18 konstverk. Galleriet på Härke konstcentrum har fönster i söderläge, vilket kan ge besvärande ljusreflexer i konstverken, men just denna dag bidrar solskenet till att förstärka lystern i Johanna Bahlenbergs måleri.

Jag finner snabbt en favorit i Skogs liv, i vilken en gul intensiv fläck får mig att vakna till liv. I bilden syns också två vilda djur. Det ser ut som om de motvilligt låter sig avporträtteras. De har liksom fastnat i sina positioner, som om någon sagt till dem att stå still. Effekten blir komisk och jag blir på gott humör. Höstdag är ytterligare en målning som bevisar att konstnären besitter en särskild blick för naturens skiftningar och stämningar.

Johanna Bahlenbergs styrka är koloriten. Hennes säregna färglandskap badar i lavendelblått, smaragdgrönt, olivgrönt, mossgrönt och allt däremellan. I detta hav av blågröna nyanser glimmar små öar av strålande gult. Det är i akrylmåleriet färgerna lyser som mest.

I jämförelse med de färgstarka målningarna som ger associationer till natur, blir de tecknade inslagen bleka. Även några porträtt saknar styrkan som finns i tidigare nämnda målningar. Nära relation däremot, utförd i pastellkrita, uttrycker en innerlig intimitet som kanske bara tvillingsjälar kan känna. Utställningen innehåller också en installation. Den består av decimeterhöga gestalter i keramik och ett tygstycke med texten Guards broderad med enklaste sortens stygn. Figurerna är vaga till formen och titeln Väktare gör mig därför smått förbryllad. Konstverket skulle behöva flera vändor i ateljén för att bli mer övertygande.

Utställningen är ojämn, vilket är synd. Jag är helt övertygad om att ett mer handfast urval hade bidragit till bättre helhetsintryck. Men den här utställningen utgör inget undantag. Alltför ofta ser jag utställningar som är alldeles för omfångsrik i urvalet. Att synliggöra alla sidor i ens konstnärskap kan också ha sina risker.

Johanna Bahlenberg vågar exponera hela sin bredd, men jag vet inte om det beror på mod eller sviktande omdöme. Jag hoppas på det första, att inom henne finns en konstnär med punkattityd, en som törs visa upp sig själv utifrån egna premisser.

Text och foto: Maria Ahlström

Volym 2020-10-22

Länk till artikel

Maria Ahlström är kulturvetare och konstnär, utbildad vid Umeå Universitet och Konstfack. Sedan hösten 2023 är hon verksamhetsledare på Härke Konstcentrum, Frösön. På övrig tid ägnar hon sig åt skrivande, framför allt lyrik. Senaste examen är en BFA i litterär gestaltning vid Linnéuniversitetet. Se vidare på Maria Ahlströms webbsida, Krumbukt.