Objekt/Inga konstigheter

En trappa upp i Härnösands konsthall visas just nu Inger Bergströms och Marie Holmgrens gemensamma utställning ”Objekt”. De är konsthallens inbjudna utställare och, enligt vad jag kan läsa mig till i deras presentationsblad, goda vänner sedan tidigare och vana vid att samarbeta runt en utställning. Deras respektive uttryck och teknik är olika men de verkar gilla att reflektera över sina olika konstnärskap, att följa och peppa varandra i den känsliga processen, som oftast pendlar mellan självförtroende och osäkerhet. I skriften med titeln Till synes, som kom ut härom året, fördjupar de sig i sina resonemang om detta tillstånd.

Inger Bergström kommer från Stockholm och har gått på Konstfack. Hon har tidigare haft en professur, både där och på Högskolan för design och konsthantverk i Göteborg. Hennes del av utställningen har en klar 70-talsinspiration i färger och mönster. Det är rutor och ränder i orange, beige, brunt, lime, rosa och turkos tryckta på runda och rektangulära plexiglasskivor i varierande storlekar. Ett och annat slitet brunt slagbord finns också med, men inte som bord utan som en del av ett collage.
På konsthallen visar Inger Bergström upp verk inspirerade av ett slags hemtextilier där uppbyggnaden och karaktären ser ut som hämtad från en 70-talsinredning men i hennes tappning har den fått ett nytt, fräschare och modernare uttryck. Jag tänker mig att hennes konst passar bäst för uppdrag med utsmyckningar i offentliga rum.

Marie Holmgren är verksam som konstnär i Göteborg, har gått på Konsthögskolan Valand och jobbat som projektledare för Statens konstråd och Stockholm konst. Som sådan är hon en av medarbetarna till boken Tiden som är för handen, om praktisk konsttillverkning.
I denna utställning använder Marie Holmgren sig av flera olika material och uttryck. Jag fastnar nästan genast för hennes avgjutningar i skröjbränd lera av Lenas, Marias, Majas, Lisas, Lovas och Martas olika håruppsättningar. De är mjuka, skira och nästan sinnligt vackra, liksom Sannas, Annas och Evas flätor omknutna av rosetter, som fått en extra tyngd och ett allvar i gestaltningen, då de är gjutna i brons och skiftar i svartbrungröna nyanser.

Marie Holmgren, Sannas, Annas, Evas, mässing.
©Marie Holmgren/Bildupphovsrätt 2020.

Förutom flickornas fina frisyrer lämnar utställningen ”Objekt” inget större intryck. Jag har svårt att ta till mig de båda konstnärernas mångordiga programförklaringar, att upptäcka och förstå deras egentliga tanke och idé med utställningen.

Uppfriskande, piggt och färgstarkt känns det då att från det väldesignade och stillsamma på ovanvåningen komma ner till entréplanet och mötas av ”Inga konstigheter”, som är titeln på Fredrik Wimmercranz uppkäftiga och drivna utställning med bland annat uttrycksfulla och skickligt utförda personporträtt i olja. Han är tredje utställaren på konsthallen och inbjuden av Härnösands konstförening. Fredrik Wimmercranz kommer från Sundsvall och har gått på Konstskolan där och på Hola folkhögskolas ljuddesignkurser. Hans väg att bli konstnär gick över urmakarutbildning i Vännäs. Det var där och då han förstod att det var att måla han egentligen ville ägna sig åt. Att vara nyfiken och hela tiden överraska sig själv är viktigt för Fredrik Wimmercranz. Han vill ha rörelser i sina bilder och något som skaver. De tycker han ger extra djup och mening till motivet. Ibland känner han sig till och med tvungen att förstöra en, i hans ögon, perfekt yta, så att kaos uppstår och rätt uttryck i målningen infinner sig, skriver han i sin presentation.

Fredrik Wimmercranz, Tjuvis, olja.
©Fredrik Wimmercranz/Bildupphovsrätt 2020.

Tjuvis en man med grov skäggstubbshaka, svart mask för ögonen och cigg i mungipan påminner om en av gangstrarna i Kalle Ankas Björnliga (medlem i Ankeborgs bov- och banditförbund). Fredrik Wimmercranz verkar gilla serietecknaren Carl Barks drivna stil med mycket humor och kraftiga penseldrag. Strax intill Tjuvis hänger en målning av en vacker och nästan folkviseljuv röd Räv och på motstående sida, ett av flera självporträtt. Detta heter Inner Child och ser ut att föreställa en blyg men samtidigt tuff kille, som med nyfikna ögon tittar fram under kepsskärmen. Alla Fredrik Wimmercranz oljemålningar visar hans säkra blick för motivet, hantverksskickligheten och att han har potential att bli en efterfrågad konstnär. Speciellt som porträttmålare!

Text: Karin Lundqvist
Foto: Jonas Lundqvist

Volym 2020-03-31

Länk till artikel

Karin Lundqvist, Härnösand, tidigare bibliotekskonsulent för Region Västernorrland, fil. kand. i engelska, nordiska språk, litteratur-och konsthistoria, har skrivit litteraturrecensioner och krönikor för dagspressen, facktidningen Biblioteksbladet, kulturtidskriften Provins och om konst för Volym.
Jonas Lundqvist, Härnösand, konstnär/keramiker, gick ut Konstfack 1973, tidigare lärare på ABFs konstskola och teckningslärarutbildningen i Umeå, hemslöjdskonsulent på Region Västernorrland, har fotat genom åren, främst för Provins och Volym.