"Non Grata"

Romer från Rumänien kantar min resa till Åke Ericsons utställning ”Non Grata” på Sundsvalls museum. En morgontidig grupp befolkar Härnösands resecentrum. Fler möter mig på Esplanaden i Sundsvall. Med sin alltid lika street-smarta framtoning har de gjort sig till del av vår nutida stadsmiljö och hembygd. Få har följt dem till deras nattkvarter i det svenska samhället. Fotografen Åke Ericson har uppsökt dem med kameran där de sover på trottoaren vid fackförbundet Metalls hus på Olof Palmes gata i Stockholm. Det var en iskall natt veckan före jul. Bilden är svartvit liksom hela det kartläggande reportage han gjort bland Europas 12 miljoner romska invånare och medborgare.

Ericson tar betraktaren med på resor han gjort mellan 2009 och 2018 till nio europeiska länder där den spridda romska minoriteten delvis har sin hemvist. Spanien, Frankrike, Serbien, Tjeckien, Slovakien, Schweiz, Kosovo, Ungern och Rumänien. I Břeclav, Tjeckien bevittnade han 2008 en vräkning, som utlöste den energi, som fått honom att genomföra projektet. Romer avvisades. För att ge plats åt ett köpcentrum flyttades de från sitt bostadsområde till en uttjänt lagårdsbyggnad. En tjeckisk mentor, Antonin Kratochvil, introducerade honom i problematiken. Bildkonstnärsfonden i Sverige har beviljat det projektbidrag, som gjort de många resorna möjliga.

Åke Ericson, romsk interiör i Rumänien.
Från utställningen och boken Non Grata.
©Åke Ericson/Bildupphovsrätt 2020. 

Den hänsynslöshet och rättslöshet Ericson blev vittne till i Tjeckien har upprepat sig och ligger som bakgrund till många av hans foton. I utställningen och boken med samma titel lyfter han åter fram den diskriminering som kommit i skymundan av flyktingvågen till Europa sedan 2015. Han förmedlar sin inblick i romska hem och miljöer med bilder av förfall, hopplöshet och ohälsa men också livsglädje, uppfinningsförmåga och kampvilja. Bilderna har en stark dragningskraft, som får oss att fråga vad som egentligen pågår bortom bildens begränsade ramar. Denna information förmedlas i korta bildtexter. I Mitrovica i Kosovo flyttas romer in i utdömda byggnader med blyförgiftat vatten i ledningarna. I Košice i Slovakien förtätas ett område för 2500 boende till ett med 8000 när romer flyttar in. I Serbien lever statslösa romer från Kosovo utan ID-handlingar och rättigheter. I den franska förorten Saint Denise bor romer i skjul, som kontinuerligt rivs varpå invånarna deporteras. De återvänder och bygger nytt. Den romska EU-befolkningen är konstant. En bild där barn gör handvolter i hoppfull lek utanför 70-talslängor i sovjetisk stil har gjorts till projektets signum. Men från bostadsområdet i Košice i Slovakien har många förvisats till ruckel i byar utanför staden. Ericson möter lekande barn i nysnö i en bild, som påminner om Brueghel den äldres 1500-tals kompositioner. Som bildad europé uppfattar jag den som vacker trots att den visar misär.

I utställningen letar jag efter tecken på välstånd och positiv utveckling bland de, som ingenstans är önskvärda, Non Grata. Dessa bilder finns. I ett klassrum i Rimavská Seč i Slovakien ser vi romska barn räcka upp händer i sina skolbänkar. En romsk lärare och aktivist har valts till borgmästare och lyckats finansiera utbildning, som meriterar barnen för högre studier. I Rumänien finns 16 byar, bland dem Buzescu där nybyggda villor är uppseendeväckande tecken på nyrikedom. Efter Ceausescus och planekonomins fall har romer skapat rikedomar genom handel med koppar. I Apold i Rumänien pågår boskapshandel mellan romer och rumäner på jämställd fot. Att äga hästar eller kor är i alla ekonomier en säkerhet. I Spanien investerar en romsk hästägare i sitt stall. Ericson pekar ut Spanien som det land där romer nått längst i integrering. Medan diskrimineringen är mest skoningslös i Frankrike.

Åke Ericson, romer i Calanas, Spanien.
Från utställningen och boken Non Grata.
©Åke Ericson/Bildupphovsrätt 2020. 

Det är med motstridiga känslor jag ser mig om i den romska geografi där Ericson rört sig. Han har kommit hem med fotografier, som drabbar med sin skönhet och känslosamma innehåll. De avkräver mig en förklaring. Varför är det en stor upplevelse att se bilder, som rymmer så mycket elände? De svartvita bilderna fångar ofta flera kontrasterande element i det romska livet: de provisoriskt uppförda romska skjulen i förgrunden skiljs med järnvägsräls från höghusen och den franska förorten i bakgrunden. En kvinna sopar rent i sitt enkla pörte medan hennes ansikte skymtar i en sprucken spegel. Svenska julstjärnor dekorerar fasaderna ovanför de sovande romerna på Olof Palmes gata. Barn tycks över allt anpassa sig till omgivningen och hitta på kreativa lekar. Den svenska och romska tidigare EU-parlamentarikern Soraya Post, porträtterad på Järntorget i Göteborg, formulerar kanske förklaringen till min positiva upplevelse i utställningen. Bilderna visar stolthet, okuvlig överlevnadsinstinkt och upproriskt motstånd. När jag ser utställningen har Ericsons bok en undanskymd plats på museet. Den är värd bättre utrymme. De redan omsorgsfullt gjorda fotografierna är återgivna i utsökt tryck i en bok trådbunden med de romska färgerna rött, blått och grönt.

Gemensamt med Ericson har jag själv erfarenheten av att jobba på dagstidningen Aftonbladet – och att sluta när uppdragen blev en repetition av vad man redan gjort en gång. Konsten kan, om det vill sig, öppna andra möjligheter. Med början på Fotomuseet är det tredje gången kurator Petter Österlund visar en stor utställning med Ericson i Sundsvall. Jag förstår nu att de märkligt vackra bilder jag sett från Nordkorea är del av hans produktion. Jag har nogsamt sparat dem sedan de publicerades efter hans förtäckta turistresa 2005. De har visats i Sundsvall. Det här är dock den sista utställning Österlund kurerar på Sundsvalls museum. Jag påminns inte bara om generösa och sevärda fotoutställningar där publiken hållits väl informerad om samtida fotografi, alltid med internationellt perspektiv. På sträckan mellan Fotografiska i Stockholm och Sune Jonsson Centrum för dokumentärfotografi i Umeå har museet i Sundsvall varit ett självständigt fäste för fotografisk konst. Jag har dessutom haft turen att bevista utställningen och ett oförglömligt seminarium kring den sovjetiska 30-tals tidskriften USSR In Construction. Den tillhörande faksimilen och katalogen är, tillsammans med Ericsons Nordkorea-reportage, dokument jag inte kunnat förpassa till pappersåtervinningen.

Text: Margareta Klingberg
Foto: Åke Ericson

Volym 2020-10-21

Länk till artikel

Margareta Klingberg (född 1942 i Sundsvall) är bildkonstnär verksam i Röån, Junsele och i Stockholm. Hon är utbildad vid Konstfack, Konstakademin i Warszawa och Kungliga Konsthögskolan. Fil. kand. i socialantropologi, estetik och miljöhistoria. Hon har arbetat i dagspress och medverkat i tidskrifterna Hemslöjden, Provins och Hjärnstorm. Pågående projekt: Sven Edins väg om asylsökande boende på denna adress i Junsele. Medverkar i Volym sedan 2003. Medlem i nätverket Fiber art Sweden.