Nämforsen i centrum för forskning och fotografi
2024-12-03 13:12
Linda Maria Thompson på Apotekshuset
För universitet och högskolor finns, utöver utbildning och forskning, en tredje uppgift. Den innebär en lagstadgad plikt att dela med sig av den kunskap, som skapas där. När konstnärer numera har släppts in i akademin och, om det vill sig, tillåts bli forskare kan den tredje uppgiften tyckas vara enkel att uppfylla. Här finns ju oftast ett bildmaterial att sprida, något visuellt som kan locka en större publik att ta del av nya kunskaper. På Apotekshuset i Sollefteå erbjuds just nu en sådan möjlighet – en inblick i fotografen Linda Maria Thompsons forskning som doktorand vid Akademin Valand i Göteborg. Utställningen ”Rekonstruktioner/Reconstructions”, som är öppen till den 4 januari 2025, tar oss med till Nämforsen, 43 kilometer från Apotekshuset uppströms Ångermanälven. Platsen gav upphov till människors bildskapande av hällristningar redan för 6000 år sedan och fortsätter att utlösa nya bilder med den lättillgängliga fototeknik, som nästan vem som helst idag kan hantera.
Nämforsen är en minst sagt motsägelsefull plats. Trots brutala ingrepp i landskapet när forsen snöptes och industrialiserades kan platsen fortfarande bjuda på stora skönhetsupplevelser. Kraftverket byggdes mellan 1944 och 1947 som det första av mer än fyrtio kraftanläggningar i Ångermanälven. Genom sin rikedom på äldre hällristningar har klipporna kring Nämforsen dessutom en särställning i det hällristningsbälte som sträcker sig genom norra Skandinavien och vidare genom Ryssland till Sibirien.
Helmer Osslunds vyer i ett angränsande rum i Apotekshuset är bara en påminnelse om det måleriska bildskapande som pågått i denna del av Ådalen. Men Thompsons ämne är fotografi. Uppgiften är att med en konstnärlig praktik ta fram nya kunskaper. Den målande poeten Pelle Molin med sitt staffli är därför närvarande som motiv i det foto Maria Lindbom skapade 1890 vid Laxbäcken i området. När jag ser bilden blir jag lika förälskad i Molin som i fotografen Lindbom. Genom att återvända till platsen och vykortsbilden från 1890 har den forskande fotografen Thompson skapat en diptyk. På det nya fotot är bäckfåran igenvuxen med kraftfulla stånd av ormbunkar. I en annan diptyk kombineras en bild av den oreglerade forsen med Thompsons vy från Nämforsens nyuppförda besökscentrum omgivet av kulörta glödlampor. Refotografi, att fotografera samma plats över en tidsrymd, är den metod hon valt. Även i anspråkslösa format visar sig metoden vara mycket verkningsfull. Betraktaren scannar av bilderna och är fri att dra sina slutsatser. Frågor och reflektioner kring platsens förändring, förstörelse eller förfall, uppkommer spontant.
Central i utställningsrummet är installationen ”Ett vattenfall/A Waterfall” med inlånade arkivbilder från Vattenfalls egen frikostiga fotodokumentation av byggprocessen på 40-talet. Thompsons handgjorda tillägg till de svartvita bilderna är en diskret guldton över alla vattenytor. I ”Turistvatten/Touristwater”, en två minuter lång filmloop, åskådliggörs hur älvens vatten dagligen släpps på mellan 8.00 och 22.00 från den 15 juni till 15 augusti. Detta ”turistsläpp” upprätthåller bilden av ett fritt vattenflöde i forsen men är resultatet av en vattendom i samband med att en tredje turbin togs i drift 1973. Besökare ska kunna uppleva sambandet mellan forsen och ristningarna så som det såg ut här långt före kraftverksbygget.
Utställningen i Sollefteå har producerats i samarbete med Västernorrlands museum i Härnösand och domineras av foton, som finns i museets arkiv. Viktor Lundgren och Bo Hellman är två namngivna fotografer. Thompson sammanför foton av dessa fotografer med sina egna i montage där äldre och nya bilder överlagrar varandra. I mina ögon och i det här sammanhanget leder det till att vissa bilder också skymmer och tar ut varandra. Det enklare greppet att presentera äldre och nya bilder jämsides lämnar bilden öppen för betraktarens utforskande blick och egna iakttagelser.
Några dagar innan utställningen i Sollefteå öppnade lyssnar jag till Linda Maria Thompsons presentation av sin forskning inför en engagerad och kunnig lokal publik i samhället Näsåker beläget ovanför kraftverket och Nämforsen. Hon talade då om arkeologen Gustaf Hallströms och riksantikvarien Sigurd Curmans långvariga insatser före, under och efter kraftverksbygget. Hallström kom att leda dokumentationen av hällristningarna på platsen. Han är troligen den man med stativ som syns på ett av Viktor Lundgrens foton. Som pensionerad riksantikvarie engagerades Curman av Vattenfall för att mildra verkningarna av exploateringen och rehabilitera det omgivande landskapet efter kraftverksbygget. Båda har haft inflytande över Nämforsen som platsen ser ut idag. För båda var kameran och fotografiet viktiga redskap i arbetet. Förutom bilden av Hallström på en klipphäll ser man dock ingenting av detta i den nu aktuella utställningen på Apotekshuset. Samarbetet med Västernorrlands museum tycks ha lett till en alltför snäv avgränsning av Thompsons rika material. Hennes arbete lovar dock mer i form av utställningar, publicerade artiklar och böcker innan avhandlingsarbetet slutförs 2028.
Att Nämforsen vid Ångermanälven genom henne blivit ett ämne för konstnärlig akademisk forskning återupprättar på flera sätt platsens kulturella och historiska betydelse. Även om Nämforsen är en publikmagnet, som bidrar till lockelsen hos den årliga musikfestivalen Urkult är platsen märkvärdigt lite omskriven. Ett avsnitt i den tecknad serien ”Barna Hedenhös” är undantaget. I Norrbotten har Anja Örn och Mia Rogersdotter Gran i nutid gjort betydande film- och fotoverk om och kring Lule älv. I verket ”Schematisk bild över Ångermanlälven” från 2012 har konstnären David Larsson gjort en dokumentation och installation om dammar och kraftverksbyggen längs Ångermanälvens hela sträckning. Men ingen har ännu tagit ett samlat grepp över forsen och älven i bildkonsten. Idéhistoriker har varit mera intresserade. Bo Sundin och Sverker Sörlin har var för sig skrivit texter om Sigurd Curmans insatser som fotograf och hans estetiska strävan att bidra till Nämforsens anseende som ”det kultiverade kraftverket”. Christer Nordlund har ägnat den ångermanländska kuststräckan en avhandling i ”Det upphöjda landet”. Med Thompsons arbete får även Ådalen sin rättmätiga del av akademisk forskning. Det finns goda skäl att ha förväntningar. Hennes handledare är Tyrone Martinsson, som tillämpat metoden refotografi i en respektingivande insats i svensk fotohistoria. I sin avhandling granskar han nittiotre av de negativ, som hittades efter Andréexpeditionens unge fotograf Nils Strindberg. Senare har han fotograferat de vyer och glaciärer, som Strindberg fotograferade på Spetsbergen 1896. Till skillnad från den unge Strindberg har han återvänt från polarfärden med livet i behåll.
Under hösten har vattnet i Nämforsen och i flera närbelägna kraftverk forsat med en kraft som vida överträffar vad turister får se sommartid. Förklaringen är att kraftverken i älven nu används för att balansera svensk elproduktion: man sänker produktionen när elnätet upptas av kraft från de mindre kontrollerbara vindkraftparker, som i rask takt uppförs i skogarna runtom. Det kallas spill men betyder att vattenkraft kastas bort. Platsen Nämforsen går därmed in i en ny fas av förändring. Linda Maria Thompsons projekt ”Revision and the river” fortsätter och innebär både ett bevittnande och en noggrann granskning av bilder från ett föränderligt landskap.
Text: Margareta Klingberg
Foto: Linda Maria Thompson
Volym 2024-12-03
Margareta Klingberg (född 1942 i Sundsvall) är bildkonstnär verksam i Röån, Junsele och i Stockholm. Hon är utbildad vid Konstfack, Konstakademin i Warszawa och Kungliga Konsthögskolan. Fil. kand. i socialantropologi, estetik och miljöhistoria. Hon har arbetat i dagspress och medverkat i tidskrifterna Hemslöjden, Provins och Hjärnstorm. Pågående projekt: Sven Edins väg om asylsökande boende på denna adress i Junsele. Medverkar i Volym sedan 2003. Medlem i nätverket Fiber art Sweden.