Modern voodoo på Galleri Lokomotiv

Bitar av skumgummi, slitna skor, kvistar, pinnar, gamla bordsben, pälsstycken, plasttrattar, lampkupor, broderade bonader, virkade dukar, stubbar, svarvade snidade träsaker, brädor med mera, med mera. Naturens och människans ”ready made” bildar nya sammanhang. Med tejp, tyglindor, kätting, snören och band i en mängd olika material har de satts ihop till dels objekt liknande talismaner, dels märkliga djurliknande varelser.

Ett av verken består av en krokig gren som fästs på ena sidan av en bräda med en kätting som hänger löst, det hela ger en känsla av att inte hålla ihop särskilt länge till. Längst ut på en smal kvist från grenen står en porslinsfigur som ser ut att när som helst glida av pinnen och handlöst falla mot ett oundvikligt slut, men figuren är fastsatt med tejp, varv på varv i ett försök att stoppa förloppet. På den andra sidan brädan, längst upp på kanten har ett litet föremål i trä placerats. Likt ett tidur, kanske i det här sammanhanget en kapsel innehållande mer tid, står den där och förhindrar skeendet. Brädan hänger med kapselns hjälp ännu i balans. Men titeln ”8 sekunder kvar” ger ändå rysningar.

Titlar på objekten stående på golvet, som till exempel Leja, Charlie, Thilo och Ronja, för tankarna till hundar, men ger också ett starkt intryck av att det lika gärna kan symbolisera människan i all sin bräcklighet och strävan. Hudlösa. Trots det slitna yttre, den vackra pälsen som ruggar och bakben som saknar fötter och en bakdel som släpar i golvet, så har klackskorna satts på. I försök att upprätthålla ett värdigt liv, trots besvärligheter och tillkortakommanden.

Vid en sökning på internet av ordet talisman står det ”…är ett med magiska tecken försett föremål som anses ha förmåga skänka ägaren lycka och osårbarhet samt vara fyllt av både skydds- och anfallskraft”. På den ena väggen i galleriet hänger 4 verk i trä ur en större serie med titeln ”Livspussel”, som vid första anblick påminner om ett brädspel där man kan flytta runt olika saker, klossar, kanske symboler för händelser, tankar, önskningar, minnen. I nr IV i serien, uppe i vänstra hörnet står det 13, ett nummer som för många är förknippat med otur, för andra tur. Ett pussel innehållande besvärjelser för att förhindra, frammana eller kartlägga händelser av båda slagen i livet?

Tekla och Rakel Bergman Fröberg, ”Livspussel IV”.

I den inre delen av Galleri Lokomotiv har 6 keramiska objekt placerats på var sitt podium och fyller i stort sett golvytan. På väggen bakom hänger 8 bilder, alla med liknande former som går igen i objekten framför. Här uppstår en dialog mellan verken, och tar även med sig de andra verken. Plötsligt blir mängden verk i utställningen begriplig. Som konstnärerna skriver i texten till utställningen, ”Allt är sammanflätat”. Det ena går inte utesluta från det andra.

I verket ”Åkallan”, med ögon så ofantligt trötta sitter två personer på knä i det höga gräset. De ger ett håglöst intryck och samtidigt finns något bekymrat över anletsdragen. Kanske försöker de åkalla naturens krafter för att just, som ord i titeln på utställningen säger, få ork att ”resa sig försiktigt vidare”.

Här finns mycket att upptäcka och fundera över. Allt från svidande insikter om människans ömkligheter till livets/naturens kraft och möjligheter.

Text och foto: Ann-Kristin Källström

Volym 2022-09-14

Länk till artikel

Ann-Kristin Källström, född 1958 i Stockholm, yrkesverksam bildkonstnär nu bosatt utanför Kramfors. Efter konstutbildning och fortlöpande utbildning i grafiska tekniker läst fotografi/bildjournalistik. Skrivit för GrafikNytt, e-Provins och medverkar i Volym sedan 2009. Arbetar för tillfället med att ställa i ordning en ny arbetsplats/grafikverkstad i Härnösand och arbetar vidare med projektet ”Norra Sveriges inland och fjälltrakter” med stöd från Konstnärsnämnden. Se vidare på Ann-Kristin Källströms webbsida