Med sjörapporten som tidsfaktor: Peter Stridsbergs "Brytningstid"
2025-01-06 13:28
Örnsköldsviks museum
Jag ser Peter Stridsbergs utställning på Örnsköldsviks museum en vecka efter att jag har mött Caspar David Friedrichs måleri i jubileumsutställningen i Albertinum i Dresden. Därmed är jag särskilt mottaglig för bilder av ensamma mänskliga varelser i stora landskap. De förekommer inte i alla målningar jag ser hos Friedrich och ibland är de så små att man får leta för att finna dem. I sju av Stridsbergs fotografier återkommer däremot en ensam människofigur på samma plats i varje bild. Säkerligen är det inflytandet från Friedrich som får oss att tolka den frånvända gestalten och tro att han begrundar naturen, havet och horisonten och står där på klippan i ren förundran.
I motsats till Friedrichs svärmiska och ibland politiskt färgade betraktare av månen, kustlandskap eller dimhöljda berg gör dock Stridsberg sin figur till en mer trivial friluftsdyrkare. En blek och mycket litet solbränd varelse i vita kalsonger och T-shirt. Kanske bara en ensam semesterfirare på spaning efter morgondagens väder? Brottet eller spelet med den romantiska konventionen gör bilderna både trovärdiga och allmängiltiga. Den avbildade betraktaren av hav och natur befinner sig på en plats många tycker sig känna igen. Igenkänningseffekten är särskilt stark i Örnsköldsvik med dess omgivningar där klippig natur möter havet. Men vegetationen, en tät matta av blommande ljung, ger associationer till andra kusttrakter. Utställningens största bild ser dock ut att ha kommit till vid Skagsudde. Den ensamme huvudfiguren blickar här ut över Bottenhavet.
Titeln på Stridsbergs utställning är ”Brytningstid”. ”Forecast Diaries” #1–#7 är titlarna. Trots bildernas inbördes likheter handlar de ändå om förändring. Varje bild åtföljs utöver titeln av ett autentiskt utsnitt ur sjörapporten; en prognos för sjövädret nästkommande dag för kusten och havet vid den position där Kattegatt möter Skagerrak. I en tillhörande text sägs att den svenska radions väderleks- och sjörapporter hör till de få förutsägelser om morgondagen, som vi faktiskt har tillgång till. Och i viss mån kan förhålla oss till.
Stridsberg kunde ha utsatt bildernas stillsamme betraktare för olika slags väder och vind. Han kunde ha fotograferat samma person på samma plats under olika årstider eller vid skiftande tider på dygnet. Han kunde till och med ha placerat sin figur på olika platser. Ungefär som stipendiaten Suchart Wannaset gjorde i Örnsköldsviks omgivningar med gott och överraskande resultat för några år sedan. Men inget av detta är Stridsbergs ärende. Utöver vyerna mot hav och solbelyst men karg natur står vi inför ett strängt genomfört koncept där konstnären upprepar sitt tema och kombinerar människa och landskap med sjörapportens exakt återkommande tidsfaktor.
Efter en god stund i utställningen börjar jag fingranska bilderna och söka efter variationer. Jag tror fler betraktare gör som jag. Bildens figur tycks vrida litet mer på huvudet i den första bilden. Är han möjligen mer uppmärksam här? Ibland skymtar konturen av ett skepp vid horisonten. Som hos Friedrich vid Östersjökusten. Skuggor bland klipporna säger mig att bilderna är tagna vid olika tidpunkter på dagen. Ett varmt eftermiddagsljus råder i två av bilderna. Konstnären bekräftar mitt antagande. Han har väntat tills alla störande fritidsbåtar lämnat området så att aftonens lugn infunnit sig. Men vädret är i stort sett likartat under veckan på Tjörn där Stridsberg genomfört sitt projekt. Som mest ökar vinden till kuling 17. Vädrets skiftningar kan allra tydligast avläsas i bildernas himlar.
Annorlunda verkar det förhålla sig utefter landets övriga kuster. Stridsbergs bifogade utsnitt ur sjörapporten talar här om helt andra förhållanden. Ett lågtryck närmar sig från Baltikum. De flesta farvatten får tidvis regn och skurar med måttlig eller dålig sikt. Och risk för åska. Lågtrycket över Bottenhavet är djupt och omfattande. Till slut försvagas lågtrycket över Finland. Ett högtryck över Skandinavien förstärks västerifrån.
Så vem är bildernas oberörde och oföränderligt lugne betraktare vid havet? Man börjar oroa sig. Han återkommer i sju bilder i formatet 120 x 90 cm. Bakom uv-glas i betsade valnötsramar. En större bild i utställningsrummets fond har formatet 610 x 345 cm. Örnsköldsviks konsthall ger gott om plats åt denna oklanderliga upprepning. Av aningslöshet, klimatångest eller bara förundran inför havets krafter och naturens storhet? Stridsberg överlämnar utställningens fotografier till betraktaren. Platsen för den bildsatta väderleksrapporten är väl vald av flera skäl. Med den stiger han in i Örnsköldsviks konstliv. Han är född i Göteborg och utbildad vid Konsthögskolan i Umeå där han också undervisar. Under det gångna året har han blivit medlem i Örnsköldsviks kollektiva konstnärsverkstad. Men Sveriges kust är lång och omväxlade. ”Brytningstid” är en utställning som kan och kommer att tolkas på nya sätt i varje nytt sammanhang.
Text: Margareta Klingberg
Foto: Peter Stridsberg
Volym 2025-01-06
Margareta Klingberg (född 1942 i Sundsvall) är bildkonstnär verksam i Röån, Junsele och i Stockholm. Hon är utbildad vid Konstfack, Konstakademin i Warszawa och Kungliga Konsthögskolan. Fil. kand. i socialantropologi, estetik och miljöhistoria. Hon har arbetat i dagspress och medverkat i tidskrifterna Hemslöjden, Provins och Hjärnstorm. Pågående projekt: Sven Edins väg om asylsökande boende på denna adress i Junsele. Medverkar i Volym sedan 2003. Medlem i nätverket Fiber art Sweden.