Märta König – ett måleri med påtaglig närvaro

2022 tilldelades Märta König Höga Kusten-stipendiet av Kramfors kommun. I stipendiet ingår även en utställning och König är nu aktuell med sin på Kramfors konsthall. Här visas målningar av landskap, interiörer samt porträtt. Ett landskapsmåleri som egentligen inte handlar om gestaltandet av landskapet som det är, utan i flertalet målningar verkar konstnärens intention vara att endast ge en antydan till ett. Inte direkt fragmentariskt men på väg att bitvis upplösas. Av ett behov att bryta loss och ta bort stora delar av verkligheten, inte för att låta den försvinna utan för att kunna sätta ihop fragmenten i en ny ordning som skapar samklang med Märta König själv. Skikt på skikt har lagts på ytorna, målats över och målats om, i ett outtröttligt genomärligt undersökande med viljan att komma åt kärnan, nerven. Det resulterar i en alltmer sällsynt och efterlängtad närvaro där konstnären är påtaglig i varje penseldrag. Jag blir inte förvånad när jag läser att Märta König fått Erland Cullberg-stipendiet. Här finns mycket gemensamt i sättet att fånga det viktiga, sättet att förhålla sig till måleriet.

I interiörerna i bilderna försöker konstnären hitta form åt det som kan beskrivas som ogreppbara händelser. Verket ”Grönska” har känsla av att storheten i naturen överväldigat konstnären helt, den har börjat välla in i rummet, på väg att ta över. Eller som i ”Uppenbarelse i lillköket” där något obegripligt, som inte riktigt går att ta på, svävar i luften. Något liknande finns även i målningen ”Eldstod”. Framför ett murrigt grönt fjällandskap finns ett litet rött parti placerat. Ett moln i solnedgång, en brinnande buske, en människa som kommer gående nerför fjället inhöljd i dimma, det går inte att greppa. Vid varje försök att förstå så skingrar sig, upplöses formen. För att omedelbart finnas där igen, omöjlig att få tag på. Länge betraktar jag detta märkliga, utan att begripa.

Märta König, ”Grönska”.
©Märta König/Bildupphovsrätt 2023. 

Verket ”Golv” är en lite förvirrande synvilla. På avstånd ser målningen ut som en naturskildring, några hus står bredvid varandra på en kulle, tyngda av snö på taken och där sluttningen framför husen är täckt av snö. Det landskap jag tror mig se, är på närmare håll i själva verket en målning föreställande Märta Königs pågående arbete med målningar, där några är uppställda mot väggen, en liggande på golvet och som nu hänger i den här utställningen. Lite oväntat och underfundigt, överraskande.

Två porträtt som förefaller vara en och samma person har titlarna ”Ärkeängel 1” och ”Ärkeängel 2”. Likt en del av de övriga målningarna är de här verken till synes skissartat upptecknade med hastiga penseldrag. Mycket utesluts men konstnärens knivskarpa blick har fångat det väsentliga och resten lämnats till betraktaren att forma, göra färdigt. Samtidigt känns ingen av bilderna oavslutade, snarare tvärtom, fulländade i sin enkelhet. Blicken i porträtten ser förbi, bortom och över betraktaren, vakande ögon mot horisonten. Ärkeängel, det finns endast en ärkeängel nämnd i bibeln, Mikael, Hans namn brukar uttydas "Vem är lik Gud”. I utombiblisk tradition är Mikael himlens beskyddare. Kanske är de här målningarna ironiska självporträtt, och därför också anledningen till att himlen i Märta Königs avskalade landskap spelar en viktig roll och ofta är blå.

Text och foto: Ann-Kristin Källström

Volym 2023-06-30

Länk till denna artikel

Ann-Kristin Källström, född 1958 i Stockholm, yrkesverksam bildkonstnär nu bosatt utanför Kramfors. Efter konstutbildning och fortlöpande utbildning i grafiska tekniker läst fotografi/bildjournalistik. Skrivit för GrafikNytt, e-Provins och medverkar i Volym sedan 2009. Arbetar för tillfället med att ställa i ordning en ny arbetsplats/grafikverkstad i Härnösand och arbetar vidare med projektet ”Norra Sveriges inland och fjälltrakter” med stöd från Konstnärsnämnden. Se vidare på Ann-Kristin Källströms webbsida