Marcus Appelberg på Härke konstcentrum

I lördags var det vernissage för Marcus Appelbergs "Heavenly Bodies" på Härke konstcentrum. Det är en snygg och sammanhållen utställning bestående av cyanotypier, oljemålningar och skulpturer. På många sätt utgörs den av ett gränssnitt mellan det gamla och det nya. Det gamla representeras genom de motiv Appelberg använder sig av. Tyger som viks och veckar sig på de sätt som man ser i renässansmåleriet och i barockens konst. I Appelbergs verk är det tygerna och vecken som står i centrum. Det gamla möter det nya genom de tekniker som han använder sig av. Bland annat handlar det om AI-genererade bilder som omvandlas till cyanotypier och det finns även skulpturer skapade med en 3D-skrivare.

De första associationerna jag får när jag möter Appelbergs verk är till den franska filosofen Gilles Deleuze. Särkilt tänker jag på Deleuzes begrepp 'folds', som vi här kan översätta till veck. Veck finns överallt, i stenar, i träd, floder, organismer och konst. Inget veck är det andra likt utan de gör att de saker som vi ser som fasta, solida och fixerade skiljer sig från varandra. Innan Deleuze har man inom filosofin utgått ifrån att identitet är grundläggande för hur världen är beskaffad, en tanke som fortfarande domininerar de flesta aspekter av vårt samhälle. Världen består av ting och dessa ting är något, så endast genom att ta reda på vad någonting är, dess essens, kan man säga något om världen. Man kan kategorisera den, placera saker i fack. Deleuze menar dock att det mest grundläggande i världen är inte stabila identiteter utan förändring och skillnader. Vecken är alltid något singulärt, något viker sig till något annat.

Deleuzes metafysik och begreppet veck ligger nära tillhands i Appelbergs utställning, inte minst för att två av verken bär namnet "Folds" utan också för att han zoomar in på själva vecken i sina verk. Vad vecken består av är inte viktigt. Om vecken är en del av en gardin, en kjol eller lakan framgår inte. Att Appelberg använder sig av AI-genererade bilder i några av sina verk skapar ett intressant lager till diskussionen om AI inom konsten, särskilt då om vem som kan sägas vara upphovsman till verket i fråga. I de allra flesta fall utgår dessa frågor, problem och problemlösningar ifrån föreställningen om fasta identiteter. Jag har dock väldigt svårt att se hur en dator, ett program, en AI skulle kunna betraktas som upphovsman till konst. Visst kan de generera en bild men det kan även en penna eller pensel. De AI-genererade verken hade inte blivit till om det inte vore för Appelberg. AI blir i förhållande till detta inte mycket mer än ett verktyg precis som linjalen blir ett verktyg för att göra en linje rak. Det blir ett nytt sätt att vika konsten.

Marcus Appelberg, "Folds". Cyanotypi på bomull.
©Marcus Appelberg/Bildupphovsrätt 2023.

Det enda jag personligen saknar, och önskar, med utställningen är att verken hade varit större, de flesta är runt 30x40 cm. Men när man står framför "Folds" som är 135x125 cm så händer något. Vecken antar en helt annan form och vikten av dem blir omöjlig att ignorera.

Appelbergs utställning "Heavenly Bodies" kan ses på Härke konstcentrum till 18 juni.

Text och foto: Freddie Ross

2023-06-11

Länk till denna artikel

Freddie Ross, född 1985. Har en kandidatexamen i kulturvetenskap, med inriktning konst och filosofi och en masterexamen i kultur och mediegestaltning, båda vid Linköpings universitet. 2019 debuterade han med boken Grymhetens konst - Etiska reflektioner kring kontroversiella konstverk . Ross arbetar som frilansande skribent och konstnär. Främst skriver han för Länstidningen Östersund och för Volym sedan 2017. Hans konstnärliga skapande, som främst består av analog kollageteknik kan ses och följas på Instagram: alfred.art.