Mångbottnad utställning med mörka undertoner

Havet som skiljer och förenar. Havet som ger liv och skördar liv. Vattnet som livets ursprung och förutsättning. Inget vatten, inget liv. Hav, regn, is och snö – allt är vatten. På fel plats och i fel form eller mängd kan det bli en katastrof. I utställningen ”Från andra sidan havet” får vattnet också vara en metafor för det som håller på att gå förlorat i en värld i ständig förändring.

Den jämtlandsbaserade konstnären Mari Vedin Laaksonen tar oss ut på en resa bland isberg, mörka vatten, svallis och stränder. Men det är inte med turistens lättjefulla öga som vi kikar ut över landskapet utan med helt andra perspektiv. Utställningen består av närmare 70 enskilda målningar i akryl, olja och akvarell, ett par bildserier i akvarell och träsnitt samt två videoverk. ”Från andra sidan havet” ingår i det övergripande projektet ”Hållbar framtid”, som även det drivs av konstnären.

Utställningen är också en påminnelse om att allt hänger ihop, där klimatförändringar, konflikter och flyktingströmmar ingår i ett eget ekosystem. Om något rubbas sätts dominospelet i gungning. Det var Vedin Laaksonens egen insikt och oro som fick henne att reagera och det vi ser i utställningen är resultatet av flera års reflektion och fördjupning i ämnet.

Det vilar ett majestätiskt lugn över de stora målningarna, men lugnet är bedrägligt. Under ytan vibrerar något outtalat och kanske till och med hotfullt. Det är en dov känsla, de mörka landskapen tornar upp sig vid horisonten. Kanske upplever vi stunden strax före en katastrof, när luften fortfarande dallrar av ovisshet. Är det inte då det är som allra vackrast? Sekunderna innan, färgerna och ljuset liksom förtätas och förstärks för att sedan blekna till grått stoft och allt som blir kvar är bara tystnad.

Vedin Laaksonen målar inte dystopiska landskap med braskande penseldrag utan håller sig till det mer subtila. Här finns inga lemlästade kroppar eller flyende människor i panik. Men vi ser tältläger och uppradade bylten i träsnitten som i sin svartvita grafiska råhet förstärker berättelsen om utsatthet och kampen för överlevnad. Vi vet inte om byltena är levande människor i sovsäckar eller om det är liksäckar. Som betraktare får vi själva fylla luckorna och fundera över om det vi ser är hotfullt eller inte, om det är innan eller efter katastrofen.

Helt klart däremot, är att vi befinner oss i en värld i obalans, en rubbad värld som håller på att rämna i kanterna. Vi ser det rent konkret i de kalvande isbergen. Vi blir påminda om det när vi möter människorna som flytt från sina hemländer på grund av svält, krig och konflikter. Det är dystra utsikter, men i utställningen finns inga pekpinnar och heller inga givna svar. Vedin Laaksonen vill snarare ge oss en kompass för att vi själva ska kunna lotsa oss fram i mörkret. Hennes eget sökande efter det meningsfulla blir något som kan delas av alla som ser utställningen.

Mari Vedin Laaksonen, Var?, olja på duk, 150x200cm.
©Mari Vedin Laaksonen/Bildupphovsrätt 2018.

De stora målningarna som är runt två kvadratmeter i storlek, gör sig mycket bra i den luftiga utställningslokalen. Ett mer riktat ljus hade däremot lyft fram målningarna bättre. Det allenarådande allmänljuset är också förödande för videoverken. Jag känner mig även tveksam till de fristående ställningarna som många av de mindre verken är monterade på. Med ett tightare urval hade man sluppit dem. De uttrycksfulla träsnitten däremot, är motiverade att ha kvar i sin helhet, men de hade behövt en egen intim rumslighet för att komma till sin rätt. Oavsett det här, är ”Från andra sidan havet” som helhet en stark utställning som man gärna vill återvända till. Vedin Laaksonens måleri briljerar när hon vågar vara lätt på handen på ett självklart sätt, som i till exempel När? och Var?.

Vedin Laaksonens meritlista är omfattande. Under det senaste året har hon bland annat deltagit i Vårsalongen på Liljevalchs. På hemmaplan har Vedin Laaksonen präglat konstlivet under många år på flera sätt. Med den här utställningen visar hon att hon är aktuellare än någonsin och att ro i land detta angelägna multiprojekt är inget annat än beundransvärt. Vi lever i en tid som behöver goda människor som vågar bryta tystnaden. Mari Vedin Laaksonen är helt klart en av dem.

Text och foto: Maria Ahlström

Volym 2018-09-20

Länk till artikel