Måleriskt samtal mellan vänner

Årets sista utställning på Härnösands konsthall ägnas åt två nära vänner och kollegor, som med sina målningar samsas om de övre utställningsrummen i Härnösands konsthall.

Deras förnamn, Susanna och Vanja, bildar det förkortade anagrammet Svajs, som också har blivit utställningens titel. Ett ord, som faktiskt är godkänt och användbart i både korsord och Alfapet och betyder gungning eller borttoning. Verkar vara ett ord som stämmer bra med känslan deras pågående utställning ger, tänker jag. Den enas strikta, lite torra och tydliga färger, sätter något i gungning och ger en återklang, vilken fångas upp av den andras upplösta linjer där färger och konturer långsamt tonar bort.

I början av 90-talet var de kurskamrater på Valands konstskola i Göteborg och har allt sedan dess, ibland på avstånd men ofta i gemensamma utställningar, följts åt genom åren. Jämsides med konsten har Vanja Gyllensköld jobbat som logoped på Danderyds sjukhus och Susanna Salifou Nygren varit lärare i visuell kommunikation och gestaltning vid Linköpings universitet. Samtalet tycks driva dem och vara viktigt i konsten som i yrkeslivet.

Deras uttryck, som konstnärer, är väldigt olika.
Vanja Gyllensköld använder sig av pigment och akrylemulsion, hennes målningar har fasta, tydliga former i klara färger. Jag tänker på formgivaren Stig Lindbergs bokillustrationer, keramik och textiltryck. Susanna Salifou Nygren har liknande färgskala men hon målar i olja och akvarell, låter färgerna flyta ut i slöjformationer, som ger ett mer gåtfullt och poetiskt uttryck åt verken. 

Susanna Salifou Nygren, ”Lemonad”, olja på duk.
©Susanna Salifou Nygren/Bildupphovsrätt 2021. 

Vid första anblicken uppfattar jag att det är textil konst som visas, att verken är broderier, mönster på stora dukar med skiftande garntäthet och på helt olika underlag. Känslan är då att Vanja Gyllenskölds distinkta stygn ser ut att vara sydda med bomullsgarn på stramalj och Susanna Salifou Nygrens med skira silkestrådar på sammet. Men det är måleri och konsthallens båda rum på ovanvåningen är fyllda med färger och former som ser ut att gå ut och in i varandra.

Detta är en ovanligt snyggt och skickligt hängd utställning. De båda konstnärernas målningar matchar varandra och får blicken att behagligt vandra runt utefter väggarna, stanna till vid dörröppningen och hela tiden överraskas av harmonin, hur övergången från den ena konstnärens verk till den andras tycks så självklart sömlös och samstämd, så som bara ett samtal mellan två mycket goda vänner kan utvecklas.

Text: Karin Lundqvist.
Foto: Ida Rödén. 

Volym 2021-12-16

Länk till artikel

Karin Lundqvist, Härnösand, tidigare bibliotekskonsulent för Region Västernorrland, fil. kand. i engelska, nordiska språk, litteratur-och konsthistoria, har skrivit litteraturrecensioner och krönikor för dagspressen, facktidningen Biblioteksbladet, kulturtidskriften Provins och om konst för Volym.