Målade sjörapporter – Ytspänning och mytologi
2024-10-18 16:33
Håkan Bull på Hackås Maskin och kultur
Jag tar vägen längs Storsjön från Frösön mot Hackås och tänker att det är passande, när jag är på väg till en utställning som heter “Sjörapporter”, i ett galleri med sjöutsikt. Det är dock en betydligt mer exotisk motivvärld och färgskala jag möter när jag öppnar spegeldörrarna till den väderbitna skolan som numera tjänar som kulturell mötesplats. Tavlor och skulpturer med vatten och havsmotiv upptar i stort sett alla ytor ända ut i hörnen. De ojämna fönsterglasen förvränger verkligheten utanför – känslan av att vara under vatten infinner sig. Trots att det är något belamrat är hängningen väl balanserad och inget verk förtar det andra. Utställningens titel antyder ett dokumenterande arbetssätt, det hittar jag till viss del i mindre akvareller och grafiska blad med realistiska djurmotiv. Mer framträdande är Bulls intresse för mytologi och litteratur som blir tydligt i verk som "Cyklop", "Tritons tron" och "Lilla Apokryfen – solariskt sjögräs". Båda dessa kategorier ser jag som fyllnadsverk eller bakgrundshistoria, huvudattraktionen är det fria måleriet– abstraktioner av vattenytor i matt vinylfärg och äggoljetempera.
Håkan Bull är född och verksam Stockholm, en stad helt omgiven av vatten, men det är kopplingen till släktgården på lilla Kärringön mitt ute i västerhavet som väckt hans nyfikenhet över vad som gäckar under ytan. Den här utställningen påstås vara en hyllning till Storsjöodjuret, men det känns mer som en efterhandskonstruktion. Snarare märks en rörelse från det mytologiska till det realistiska, upp ur havet och ner i dammen, från upphöjda klassiker till vardagliga berättelser vid en pöl; det uppskattar jag. Mytologi uppstod för att förklara saker vi inte förstod och för att vi skulle akta oss för farligheter – men världen är mer förunderlig och föränderlig än vi anar, om jag berättar sanningen skulle du ändå inte tro mig.
Det är de enkla vattenspeglingarna med näckrosor, lotusblad och virrvarr av vass, som är mest storslagna. Det är svårt att nämna näckrosor och vatten utan att tänka på Claude Monet, men Bulls målningar har mer gemensamt med japanska träsnitt än impressionistiska målningar; med reducerad färgskala och spänstiga linjer tecknas skuggspel, ådringar och blänk. Krusningarna tar på sina ställen form av spiraler vilket skapar en närmast hypnotisk effekt. Vissa verk är bemålade på baksidan i signalorange och monterade med distans från väggen – färgskuggan vibrerar och ger en extra dimension, som om Bull vill få sina målningar att transcendera; lyfta bortom det fysiska planet.
Verket “Näckrosens sjöblad”, består av två målningar som är varandras spegel och blir ett Rorschachtest, hjärnan skapar egna figurer och måhända är jag påverkad av utställningen i stort, men för mig framträder en blandning av en alien, en groda och en havsgud. Men, som Håkan Bull själv nämner i sitt pressutskick, är “alla likheter med den så kallade verkligheten endast tillfälligheter”. Kanske är dessa vattenmotiv snarare psykologiska speglingar av ett inre liv, liksom alla karaktärer i våra drömmar är olika aspekter av oss själva och det sägs att porträttmålare egentligen bara gör självporträtt.
I de japanskklingande målningarna verkar Bull luta sig mindre på yttre referenser. Här, där han helt hänför sig åt en yta, färg och form, framträder en mer personlig bild – det är i ytspänningen den verkliga spänningen uppstår.
Text och foto: Jenny Persson
Volym 2024-10-18
Jenny Persson, född 1976 i Östersund, är en yrkesverksam konstnär med en utbildning i fri konst från Middlesex University i London, där hon även genomförde en utbytestermin på FAMU, högskolan för fotografi i Prag. Hon arbetar som frilansande konstnär, konstkonsult och fotograf, och är deltidsanställd som konstpedagog. Se vidare på Jenny Perssons webbsida och Instagram