Maja Spasova på Sundsvalls konstförening

En märklig känsla av rotlöshet härskar i Sundsvalls konstförenings galleri där Maja Spasova ställer ut. Hon visar grafik och foto från de senaste två åren samt teckningar och en film.

Färgerna är nedtonade, det mesta går i blått, grått eller svart. Det enda som bryter av är en knallorange ammande apa, en fotolitografi från 2020 med titeln ”Madonna”. Mamman kliar ungen förstrött samtidigt som hon tittar tomt ut ur bilden. Ungen suger passionerat.

Maja Spasova som blivit uppmärksammad för sina iögonenfallande verk i det offentliga rummet har under pandemiåren 2020 och 2021 ägnat sig åt grafik. Hon vill vara oberoende av teknik i sitt skapande och backar inte för att ge sig in på nya områden. 
– Arbeta är mitt sätt att leva. Grafiken är ett fysiskt arbete och den räddade mig under pandemin, säger hon. 

Maja Spasova, ”Madonna”, 2020, fotolitograf. Foto: Karin Kämsby. 

De grafiska verken bygger på foton. Cyanotypin ”Hands” från 2021 baserar sig på en barnbild där konstnärens nu vuxna döttrars händer möts. Själv kan jag inte låta bli att associera till Michelangelos fresk ”Adams skapelse” i Sixtinska kapellet, den ikoniska bilden där Guds pekfinger möter Adams. 
Tekniken cyanotopi används även i serien ”My beds”. Den bygger på foton av sängarna i de hotellrum konstnären sovit i, och de är många. De blåtonade bilderna är tagna på morgonen. Täckena är tillknölade och bilderna befinner sig i gränslandet till det privata.

Det är en internationellt verksam konstnär vi har att göra med, en som reser runt i världen från konstnärsresidens till konstnärsresidens. Ursprungligen kommer hon från Bulgarien, ett land hon lämnat och i dag undviker att ha kontakt med. År 2020 hade hon ett residens hos Frans Masereel Centrum i Belgien och lärde sig göra fotopolymergravyr. Året därpå fortsatte hon arbeta med grafik i Künstlerhaus Bethaniens grafiska verkstäder i Berlin.

Kanske har känslan av rotlöshet i hennes verk någonting med henne själv att göra, men det kan också vara nutidsmänniskans öde. Maja Spasova ser någonting bortkastat som ingen bryr sig om, fotograferar motivet, bearbetar bilden och ger det en innebörd som konnoterar till vår civilisations gemensamma symboler. En ammande apa blir en madonna, en sovande tiggare under en filt (”Ecce homo”, fotolitografi, 2021) får symbolisera människan, ett dockhuvud på en soptipp i Madrid ser ut som ett utslängt avhugget huvud i någon av världens alla massakrer (”Landscape with a head”, fotolitografi, 2021), en liten apa som ser fundersam ut blir filosof (”The little thinker”, fotopolymer, 2021).

Teckningarna i utställningen, gjorda mellan 2002 och 2016, är till synes enkla streckteckningar, ibland på färgat papper, ofta utarbetade med collageteknik eller färgpenna. Michelangelos händer återkommer, nu som en drunknandes hand som sticker upp ur vattnet och möts av en annan hand, förhoppningsvis hjälpande. En serie teckningar från 2002 gjorda med röd färgpenna visar skrattande ansikten. Att rita dem var konstnärens sätt att bearbeta sorgen efter faderns död.

Filmen ”Migration” från 2012 visar skor gjorda av papper som flyter på en flod och drunknar en efter en till ackompanjemang av suggestiv musik. Filmen finns på Youtube 

Det är ändå den orangefärgade, ammande apmadonnan som bränner sig fast i mitt medvetande med sin loja likgiltighet, sin passionerade unge och den kliande handen. Är det inte mer, finns det inte mer att hämta? Är världen så här tom, så rotlös?

Text: Karin Kämsby. 
Foto: Karin Kämsby, Maja Spasova. 

Volym 2022-01-28 

Länk till artikel

Karin Kämsby, Gnarp, är frilansjournalist med inriktning på kultur, foto och grafisk form. Hon gick ut journalisthögskolan i Göteborg 1980 och tog en fil. kand. dramatik, film- och teatervetenskap vid Stockholms universitet 1995. Senare har hon läst kompletterande universitetskurser i att skriva om konst och att skriva kulturkritik. Hon har frilansat som journalist sedan 2002, bland annat för Danstidningen, Mittmedia och SvD och har medverkat i Volym sedan 2003. Numera bedriver hon även egna projekt som skribent och fotograf.