Linda Lasson – samhällsengagerat broderi

Linda Lasson, konstnär i Härnösand, skapar bilder genom att brodera med svart sytråd av polyester på armeringsduk. I hennes bildvärld möts naturen – och de människor som lever i samklang med den – av starka nerbrytande krafter. De kan vara gruvbrytningar, kalhyggen eller av klimatförändringar orsakade skogsbränder, kort sagt människans girighet.

Hennes broderier formligen exploderar av engagemang. Att det går att åstadkomma någonting så laddat med färg, nål, tråd och enkla stygn överraskar mig. Genomgående finns en ton av sorg i bildspråket. Någonting har skett – en stor åverkan – och det som blivit förstört är omöjligt att reparera. Sår och smärta har tillfogats. Djur och människor har blivit hemlösa. Konstnären blickar ut över förödelsen och rapporterar.

Tydligast kommer detta till uttryck i ”Striden om marken” och ”Det fanns en glänta i skogen”. Båda har drag av collage med på varandra ojämnt monterade gulfärgade ark av armeringsväv. ”Striden om marken” kan närmast beskrivas som en pamflett mot gruvnäringens exploatering av norrländsk natur. Broderade skräckfigurer, både mänskliga och mer djuriska, inger fasa. Textade paroller i svart tusch skriker ut information om miljökatastrofer i gruvnäringens spår. Propagandaklyschan ”Naturen är en åker” ekar ironiskt över bilden som visades på Liljevalchs vårsalong tidigare i år.

”Det fanns en glänta i skogen” bygger på en liknande estetik, men här vänder sig konstnären mot skogsskövlingen. 

Linda Lasson, ”Det fanns en glänta i skogen”, broderi, tusch på armeringsduk. 

Det är snyggt men personligen är jag något kluven till denna form av agitpropkonst. Håller med om allt men informationen finns redan. Det är handling som saknas. Tror knappast att konsten kan förändra världen, men förstår behovet att uttrycka känslorna inför vad som pågår. I tre andra verk, ”Burned land I-III” har det gått så långt att armeringsdukarna har börjat brinna och fått brännhål.

Flera, närmast naturlyriska verk, förmedlar en känsla av andlighet. Ett par korpar svävar över en dal i ”Raven valley”, en björn möter en räv på en skogsstig (”Forest II”). Linda Lasson fångar och gestaltar känslan av att befinna sig i skogen, bland träden ute i det vilda, nära naturen. Inte heller i de här bilderna råder det någon tvekan om på vilken sida hon står, även om de saknar agitatoriska inslag.

Färgskalorna i utställningen rör sig från svartvitt till skogens gröna och höströda nyanser. Tidigare har Linda Lassons verk ofta varit svartvita och grafiskt präglade, men i den här utställningen finns bara två svartvita verk: ”Forgotten landscape” VII och VIII. De bilderna är också de enda i utställningen som har en tydlig anknytning till ursprungsbefolkningen och det samiska, vilket är ett viktigt tema för konstnären. Till exempel deltog hon i Liljevalchs vårsalong 2020 med verket ”Girjas” om samebyn Girjas kamp för jakt- och fiskerätter i fjällvärlden.

Linda Lasson är självlärd. Hon började med textiltryck men gick över till att brodera och har haft konsten som levebröd sedan 2016. Oftast sätter hon bara i gång – med armeringsduken utbredd över ett bord – men vissa bilder skissas i förväg, gärna med kulspetspenna. Linda Lasson är mycket produktiv och i stort sett hela utställningen, ett 20-tal verk, har tillkommit under det senaste året.

Text och foto: Karin Kämsby

Volym 2021-12-03 

Länk till artikel

Karin Kämsby, Gnarp, är frilansjournalist med inriktning på kultur, foto och grafisk form. Hon gick ut journalisthögskolan i Göteborg 1980 och tog en fil. kand. dramatik, film- och teatervetenskap vid Stockholms universitet 1995. Senare har hon läst kompletterande universitetskurser i att skriva om konst och att skriva kulturkritik. Hon har frilansat som journalist sedan 2002, bland annat för Danstidningen, Mittmedia och SvD och har medverkat i Volym sedan 2003. Numera bedriver hon även egna projekt som skribent och fotograf.